Skvaller om Berny Pålsson?

Vi kan visst ana hur det är, du har ingen jävla aning. Men alla börjar inte gapa, skrika och uppmärksamhetshora sig, tvinga till sig behandling och göra sig till publikt spektakel bara för att få uppmärksamhet och späda på sina "diagnoser". Vissa är inte friska nog att göra det. Jag orkade inte, väntade stelfrusen av ångest på läkartid, efter några års helvete till och från...väntan på läkartiden var 3 veckors dimma. Mediciner som inte fungerar, ännu mer väntan. Men man fortsätter sköta det man måste. Vardagen. Sysslorna. Kliva upp, lägga sig i tid, äta mat även fast den vänder direkt. Duscha, tvätta, sopa damm. Man skär sig, för att lätta ångesten mellan varven, men mest så flyter man i en iskall dimma. MAN BARA GÖR. Även fast man inte kan, även fast man tror att man ska dö där och då av en panikattack. Men inget blir bättre av att bara skita i allt och börja knarka. Man måste hitta nån slags normalitet när insidan är kaos.

Det är som om hon inte äger något ansvar alls för sina handlingar. Hon förväntar sig få vård och bli frisk utan att lyfta ett enda jävla finger. Kommer undan allt. En annan fick snällt gå på arbetsförmedlingen med självmordstankar (du mår bra av att vara bland folk), söka jobb och smack var man i fas 3...ännu sämre skick än innan, jag ville dö av skam och av ångest. Några månaders sjukskrivning hade låtit mig läka och hämta kraft, men nej...ut i livet. Nu har jag jobb. Men det var en evig uppförsbacke hit.

Hon kan gnälla, kritisera, inget duger. Som om hon tror att hon ska nå 100% psykisk perfektion utan att behöva anstränga sig, sluta knarka, sluta uppmärksamhetshora sig och ta sig i kragen. Helvete vad less jag är på den där trasiga människan. Hon förstår inte hur lätt hon kommit undan.

Ja okej, jag ger dig rätt på den, men vad hade ni förväntat er? Tjejen lider av SCHIZOFRENI! Kolla hur det gick för Nancy Spungen som dog mördad med en jaktkniv i magen, utlagd över löpsedlarna som månadens rötdjur.

Har sett så många med schizofreni och undrar hur många av dem som inte hamnar i missbruk? Dagens mediciner är inte effektiva nog. Men okej; boten för schizofreni är inte långt borta med tanke på att forskarvärlden upptäckt roten till aspergers, adhd, schizofreni och något mer jag glömt; det är när hjärnan inte kan bryta ner kalcium som den ska, så vi kan vänta oss en bot framöver, till dess..Åh snälla lilla vän Berny, om du läser detta så håll uuuut!

Det är ett helt vansinnigt lidande att vara psykiskt sjuk, ni kan inte ana hur det är. Tänk er dygnet runt jävla råangst som sliter er i stycken, man krälar i sin egen ångest.

Vi kan visst ana hur det är, du har ingen jävla aning. Men alla börjar inte gapa, skrika och uppmärksamhetshora sig, tvinga till sig behandling och göra sig till publikt spektakel bara för att få uppmärksamhet och späda på sina "diagnoser". Vissa är inte friska nog att göra det. Jag orkade inte, väntade stelfrusen av ångest på läkartid, efter några års helvete till och från...väntan på läkartiden var 3 veckors dimma. Mediciner som inte fungerar, ännu mer väntan. Men man fortsätter sköta det man måste. Vardagen. Sysslorna. Kliva upp, lägga sig i tid, äta mat även fast den vänder direkt. Duscha, tvätta, sopa damm. Man skär sig, för att lätta ångesten mellan varven, men mest så flyter man i en iskall dimma. MAN BARA GÖR. Även fast man inte kan, även fast man tror att man ska dö där och då av en panikattack. Men inget blir bättre av att bara skita i allt och börja knarka. Man måste hitta nån slags normalitet när insidan är kaos.

Det är som om hon inte äger något ansvar alls för sina handlingar. Hon förväntar sig få vård och bli frisk utan att lyfta ett enda jävla finger. Kommer undan allt. En annan fick snällt gå på arbetsförmedlingen med självmordstankar (du mår bra av att vara bland folk), söka jobb och smack var man i fas 3...ännu sämre skick än innan, jag ville dö av skam och av ångest. Några månaders sjukskrivning hade låtit mig läka och hämta kraft, men nej...ut i livet. Nu har jag jobb. Men det var en evig uppförsbacke hit.

Hon kan gnälla, kritisera, inget duger. Som om hon tror att hon ska nå 100% psykisk perfektion utan att behöva anstränga sig, sluta knarka, sluta uppmärksamhetshora sig och ta sig i kragen. Helvete vad less jag är på den där trasiga människan. Hon förstår inte hur lätt hon kommit undan.

Vad charmig hennes nya bästis verkar vara. Speciellt när hon med anledning av nationaldagen postar låtar med ultima thule och skriver att de som klagar inte behöver vara här.

Vi kan visst ana hur det är, du har ingen jävla aning. Men alla börjar inte gapa, skrika och uppmärksamhetshora sig, tvinga till sig behandling och göra sig till publikt spektakel bara för att få uppmärksamhet och späda på sina "diagnoser". Vissa är inte friska nog att göra det. Jag orkade inte, väntade stelfrusen av ångest på läkartid, efter några års helvete till och från...väntan på läkartiden var 3 veckors dimma. Mediciner som inte fungerar, ännu mer väntan. Men man fortsätter sköta det man måste. Vardagen. Sysslorna. Kliva upp, lägga sig i tid, äta mat även fast den vänder direkt. Duscha, tvätta, sopa damm. Man skär sig, för att lätta ångesten mellan varven, men mest så flyter man i en iskall dimma. MAN BARA GÖR. Även fast man inte kan, även fast man tror att man ska dö där och då av en panikattack. Men inget blir bättre av att bara skita i allt och börja knarka. Man måste hitta nån slags normalitet när insidan är kaos.

Det är som om hon inte äger något ansvar alls för sina handlingar. Hon förväntar sig få vård och bli frisk utan att lyfta ett enda jävla finger. Kommer undan allt. En annan fick snällt gå på arbetsförmedlingen med självmordstankar (du mår bra av att vara bland folk), söka jobb och smack var man i fas 3...ännu sämre skick än innan, jag ville dö av skam och av ångest. Några månaders sjukskrivning hade låtit mig läka och hämta kraft, men nej...ut i livet. Nu har jag jobb. Men det var en evig uppförsbacke hit.

Hon kan gnälla, kritisera, inget duger. Som om hon tror att hon ska nå 100% psykisk perfektion utan att behöva anstränga sig, sluta knarka, sluta uppmärksamhetshora sig och ta sig i kragen. Helvete vad less jag är på den där trasiga människan. Hon förstår inte hur lätt hon kommit undan.

Dessutom så kan man inte ens bli omyndigförklarad i Sverige

"Omyndigförklaring avskaffades i Sverige den 1 januari 1989 och ersattes med förvaltarskap. För personer som på grund av till exempel utvecklingsstörning inte själva kan bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan tingsrätten istället besluta om god man eller förvaltare."

Saxat från wikipedia.

Förvaltare etc har bara att göra med ekonomi och juridik, dom kan bestämma att du inte får köpa en TV på avbetalning eller ingå i avtal te.x . Dom är alltså inte som en personlig assistent eller någon som hela tiden hindrar en från att skada sig själv eller andra, knarka, deala knark, supa för mycket, prostituera sig, jobba svart, pyssla med bedrägerier eller andra dumheter. Så med eller utan förvaltare så har man fortfarande ansvar för att hålla sig i skinnet. Så helt befriad från att ta ansvar är man inte.

Så om det nu är så många Schizofrena som blir "omyndigförklarade" så är det då inte i Sverige iaf och jag vet inte hur relevant det är hur många som blir det utomlands i detta sammanhang heller.

Det är ett helt vansinnigt lidande att vara psykiskt sjuk, ni kan inte ana hur det är. Tänk er dygnet runt jävla råangst som sliter er i stycken, man krälar i sin egen ångest.

God man. Man får då veckopeng och den gode mannen betalar in hyra och dylikt.