Citat:
Ursprungligen postat av Stayalivee
Jag är väl en av dom som är mest kritiska men det betyder inte att jag inte är nyfiken eller helt saknar empati.
Jag förstår hur du resonerar.
Eftersom vi har diskuterat dina diagnoser så genomgående så skulle de vara intressant att få veta lite annat. Få en känsla av vem du faktiskt är bakom alla diagnoser.
Trots att du enligt min mening gjort jäkligt korkade livsval och inte tagit till vara på de chanser som du under åren faktiskt fått verkar det ändå finnas lite bakom pannbenet.
Hur ser du på framtiden?
Du ska skriva en ny bok men efter det? Har du några andra kvalitéer?
Funderat du på att plugga och gå vidare med forskning (vilken forskning?)?
Mig veterligen är det ganska svårt att forska och få bra resultat utan studier på avancerad nivå. Just för att om det ska gå att påverka måste man få sin forskning vetenskapligt godkänd. Sitta hemma och läsa artiklar och litteratur rörande olika saker kan alla göra hemma. Med det långa utlägget undrar jag naturligtvis hur du ska gå tillväga med forskningen?
Ja, vill ni veta något om mig. Så ska ni söka under diagonserna. Trots allt så är diagnoser. Ett verktyg för både läkare och patiener- för att mötas inom den vetenskap som kallas psykiatri och där läkaren och patienten måste kommunicera och ringa in något som egentligen är ett psyke (liv) och då behövs diagnoserna. Det är så jag ser det. Men detta "växer" man snabbt ur. Livet tar över.
Vad gäller mina korkade livssval, så minns att du ser dom utifrån. Eller snarare. Gör du verkligen det? Du har sett en del konsekvernser och yttre livsval utifrån men du vet inte mycket om mina val och varför jag tagit dom eller inte tagit dom- fråga gärna. Jag kanske svarar.
Vad gäller mina chanser. Jag har haft enorma möjligheter och förmågor. En kapacitet som få med mina problem har, chanser och förmågor som få har i min situation. Är det vad du tänker på? Jag diskuterar detta om du vill. Men jag vill att du veta att det finns en sida här- jag har värre saker att tampas med än dom flesta människor någonsin har eller haft. Det säger jag på ett naturligt sätt, okej? Med acceptans. Du ska vara medveten om den sidan också bara.
Framtiden ser jag mycket ljust. Jag ser en glädje i framtiden. Jag ser en vilja i framtiden. R upptar mig. Och jag vet att dess konsekvenser kan bli väldigt stora. Men jag ser ändå ljust på framtiden. Behandling ingår på livstid.
Skrivande, forskning och att samarbeta olika organisationer som Hjärnkoll, Schizofreniförbundet IFS (vilket jag redan gör) osv. Men jag vill även starta en förening för sexuellt utsatta. Jag har många idéer och tankar.
Jag kommer att viga mitt liv åt att göra något meningsfullt av den smärta och insikter jag har känt och fått i mitt liv. Jag vill ägna mig åt den kunskap jag ofrivilligt och frivilligt fått genom det liv jag levt både i min barndom, sedan inom psykiatrin och på gatan osv. Jag har mött skadade och sjuka och traumatiserade/psykopater människor överallt i hela mitt liv. Denna erfarenhet vill jag nu använda mig av.
Du är fri att ställa frågor om du vill att jag preciserar. Definierar eller berättar mer.
Vet vad docent är? Via någon med docentitel kan man få tillstånd att göra en avhandling osv. Jag behöver alltså inte ha högre avancerande studier utan via min docent kan jag få göra seriösa avhandlingar osv. Men det är en liten del av det hela, det är mer än så.
Och jag kommer utveckla det hela med tiden eftersom jag verkligen brinner för forskningen. Vi får se vad allt leder.
Vad gäller framtiden så ser jag ljust på den.