Citat:
Ursprungligen postat av
Lagro
Det finns väl ingen mening med att "pina " KJ till att erkänna något som han aldrig gjort.
Det måste sedan bevisas att han gjort vad han påstått också, när det gäller ett sådant här grovt brott.
Han måste vid ett erkännande peka ut brottsplatsen och hur han gått till väga för att utföra mordet, finns det ingen brottsplats och han vet inte hur han gått tillväga blir det ett meningslöst erkännande.
Jag anser att om han varit gärningsmannen KJ hade han erkänt för länge sedan, det borde inses hans psyke är inte så starkt att han kunnat neka till sådant han gjort.
Hur kan du vara så säker på att det för alla människor är
värre att erkänna ett mord än att sitta och hålla inne med det eller känner du specifikt denne kille så du vet hur just hans psyke fungerar? Snubben som mördade Eva Magnusson hade så vitt man kan förstå i efterhand (pga Evas enorma blodpöl under hans golv och fingeravtryck ifrån GM på paketen med kroppsdelar) begått mordet och han nekade i sten hela vägen ut. Men för den GMs psyke var det så tufft att erkänna mordet på Eva att han hellre dog och därför begick han självmord.
Har man dålig kontakt med sina känslor kan man tränga undan hemska saker man gjort och låtsas som om det regnar. Jag skulle tro att den som ev. kan locka fram sanningen är killens mamma. Om de har en god kontakt och samma sak tror jag hade gällt Mats Alm, hade inte pappa skyddat honom och trott honom om det bästa in absurdum hade Mats erkänt. Vad många är rädda för är att sanningen ska förorsaka ett långt fängelsestraff, utstötning ifrån samhället och ifrån familjen. Det är klart att det då är lättare att sitta inne med sanningen än att erkänna. Det bästa man kan lära sina barn är b.la att vad du än gör, så älskar jag dig och står vid din sida.
