Citat:
Ursprungligen postat av
wooten
Jag menar att uppfattningen att vi inte kan lita på att den värld vi ser är en verklig(som vi uppfattar den genom våra sinnen), kan exvis tyda på solipsism eller någon matrixförälskelse.. det senare bildligt talat. Och om man lever med denna uppfattning, att endast eventuell a priori är tillförlitlig. Vilken kunskap kan vi nå? Utan våra erfarenheter och sinnen? Har vi inte allt att vinna på att faktiskt kunna lita på detta. De funkar ju uppenbarligen i det system vi populerar. Visst fungerar datorn för dig också`?
Det enda jag vänder mig emot är din ovilja att erkänna empiri som tillförlitligt. Naturligtvis erkänner jag logik osv som kraftfulla verktyg. Dock skulle jag aldrig mena att detta utesluter empiri eller vice versa. Snygg fokusförflyttning. Hoppas vi är klara med detta och att du kan fortsätta svara där vi var innan din strawman.
Att vi inte kan lita på sinnena är helt uppenbart. Tex så hör en hund saker vi inte hör, så att våra sinnen skulle ge en rättvis bild av verkligheten är omöjlig.
Vi kan däremot lita på sinnena på så sätt att allt blir lika subjektivt (intersubjektivitet) dvs att vi är överens om att vi inte kan se/uppleva hela verkligheten, men att vi har en gemensam ram. Om alla har samma slags "fel" så blir det hög reabilitet. Hur pass hög validitet vår verklighetsuppfattning har variera dock med hur bra instrument/sinnen vi har. De blir ju bättre och bättre. Idag kan vi ju observera sånt som man inte kunde förr i tiden. Det innebär att förr så var "verkligheten" inte den samma som nu, om man utgår från det empiriska.
Vill dock förtydliga att jag inte menar att sinne=fel och tanke=rätt. Så enkelt och kategoriskt är det så klart inte. Det hänger ihop. Men tanken, tex matematiska förhållanden existerar oberoende av vår sinnesvärld. Därför tror jag att tanken är det vi ska gå efter. Men man ska givetvis sträva efter att verifiera tankar, antingen matematiskt eller empiriskt.
Något som man kan diskutera är huruvida helt subjektiva inre upplevelser ska anses vara "verkliga". T.ex så är det massor av människor som har upplevt saker genom meditation och annat. De menar att de har upplevt "en annan verklighet"
Dessa upplevelser liknar varandra väldigt mycket. Låt säga att man kunde jämföra dessa upplevelser så pass mycket så att man kunde konstatera att det var likadana upplevelser. Skulle detta anses vara "verkligt" då?
Detta tillstånd/upplevelse menar de är mer verklig än verkligheten vi upplever annars. Allt blir mycket tydligare och man kan se hur allt hänger ihop. etc etc.
Jag har träffat många sådana. De är inte några flumtomtar utan rationella utbildade människor. Flera som är fd ateister.