Citat:
Ursprungligen postat av nono2
Åklagarens och domstolens agerande i "barnläkarfallet" kan problematiseras betydligt mer än så men visst den största skandalen var den totalt undermåliga utredningsförmågan som även gav en extrem tid för misstänkliggörande.
Det som syns även här är att åklagare (och domstol?) utnyttjar frihetberövande som ett sätt att pressa fram erkännande i strid med lagens mening. I trådens fall måste det bortsett från de naturvetenskapliga grunderna varit ytterst tveksamt om VL som person kunde bindas till brottet.
[- - -]
De enda ”naturvetenskapliga” grunder som tingsrätten åberopade för att fria läkaren var ju att det kan ha blivit något spädningsfel beträffande det provmaterial som skickades till det för tiopentalkvantifiering ackrediterade labbet hos finska RMV.
Finska RMV kom fram till samma mätvärde för tiopental som svenska RMV hade gjort, alltså 2000 mikrogram/gram. Eftersom svenska RMV inte hade någon ackreditering för kvantifiering av tiopental (utan bara för detektering) kunde försvarets inhyrde expert Olof Beck leverera en massa kritik mot svenska RMV:s mätmetoder som lät synnerligen alarmerande (även om den gissningsvis hade måttlig relevans eftersom finska RMV, med andra mätmetoder, kom fram till samma mätvärde). Men finska RMV:s bekräftelse av svenska RMV:s mätvärde var onekligen ett problem. Och att totalsåga ett annat rättsmedicinalverk som kommit fram till samma mätvärde och till på köpet också var ackrediterat för att mäta upp just tiopentalhalter var ju onekligen ett problem.
Det teoretiskt enda sätt på vilket man skulle kunna komma åt finska RMV:s mätvärde var att hävda att det blivit något slags spädningsfel på det provmaterial svenska RMV skickat till finska RMV. Och detta använde man sig då förstås av.
Men eftersom det var svårt att koka ihop någon till synes bra motivering till varför det kan ha blivit ett riktigt stort spädningsfel på provmaterialet som skickades till Finland så fick man skarva litet. Man fick göra en liten fräckis som inte skulle märkas annat än vid en väldigt noggrann genomläsning av domen av en kritisk läsare (själv upptäckte jag som sagt inte det här). Det man gjorde var att man inte låtsades om att det förväntade resultatet var att fenobarbitalhalten, som skulle bekräfta att inget spädningsfel skett, skulle hamna under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram. Man låtsades heller inte om att det maximala, teoretiska spädningsfelet på provet som skickades till Finland var 5,26 ggr. Detta har jag förklarat mer i detalj i bl a de här tre inläggen:
https://www.flashback.org/sp42704966
https://www.flashback.org/sp42006597
https://www.flashback.org/sp41838744
För övrigt har mitt intryck av den f d åtalade läkaren försämrats efter Ekots lördagsintervju där hon påstod att föräldrarna ville att hon skulle utföra något slags barmhärtighetsmord på bebisen. Det framstår inte som trovärdigt med tanke på att pappan blev så arg att han gick ut när läkarna försökte få honom att gå med på att stänga av respiratorn med motiveringen att babyn var hjärnskadad och med tanke på att han själv vuxit upp med en svårt hjärnskadad bror. Föräldrarnas ansökan innan respiratorn stängdes av om att få flytta babyn till Akademiska sjukhuset i Uppsala minskar också trovärdigheten i läkarens påståenden.
Dina egna angrepp på åklagarna som bara gjort sitt jobb, gått med på extra mätningar utomlands och plockat in en oberoende expert från Norge för att granska RMV:s slutsatser, tycker jag påminner om angreppen på föräldrarna. Jag tycker att den här läkaren skall vara väldigt glad över att det inte blev något överklagande. De metoder som DN och figurer med koppling till Läkarförbundet använt för att sätta press på åklagarna så att de inte skulle tordas överklaga framstår i mina ögon som synnerligen anmärkningsvärda. Men jag förstår att man fruktade en prejudicerande dom där bevisning från svenska och utländska rättsmedicinalverk skulle behöva värderas precis som i andra rättsfall.
Citat:
Ursprungligen postat av Clodius
bara som hastigast....
1) Det finns ingen anledninga tt tro att thiopentalet fördelas jämnt i fettvävnaden. Kroppsfett är ju som bekant fast och inte flytande. Detta är diskuterat flera gågner i detalj uppåt i tråden. Därmed faller PCuris resonemang. Det fanns ingen anledning att ta upp detta i domen eftersom man redan konstaterat att själva analysen inte var tillförlitlig.
[- - -]
Min gissning är att man hade lagt till ditt argument om man hade ansett att detta var en framkomlig väg. Det framstår inte som realistiskt att man skulle ha avstått ifrån ett bra argument om detta hade kunnat bidra till att klargöra varför läkaren kan ha varit oskyldig.
En viktig hake med ditt argument är att sannolikheten för att man skulle ta provmaterial i just det fett där tiopental råkat koncentreras inte förefaller speciellt stor. Men naturligtvis måste man ha tagit prover just där. Sedan måste det också, av någon outgrundlig anledning som inte ens du redovisar, ha skett någon speciell, fullständigt otrolig koncentrationsprocess på just denna lilla punkt i allt kroppsfett. Du redovisar inte ens några belägg för att det generellt skulle förekomma väldigt olika koncentrationer av tiopental i olika delar av fettet. Du har också själv tidigare i tråden upplyst om att du inte har någon form av naturvetenskaplig utbildning, än mindre någon utbildning inom det aktuella fackområdet. Ändå torde ämnesområdet vara tämligen smalt även inom läkarvetenskapen, biologin och kemin. Men ändå måste det du säger vara sant. Och du vägrar att ens göra någon slags rimlighetsprövning av dina teorier. Men ändå får du dina synpunkter att på något sätt att framstå som vederhäftiga. Det påminner litet om när Långben i Kalle Anka lyckades övertyga folk om att han var en framstående uppfinnare genom att tala om några ”filifjoms-katoder” som skulle ha spelat en central roll i hans uppfinning, typ.
Citat:
Ursprungligen postat av mace2442
Nästa "lilla" problem han undviker är att vitnessmål säger 5 ml spruta och att inte hela ska förbrukas.
Det ger oss alltså en volym på 2-3 ml totalt.
Jag vill gärna veta hur det ska gå till att få in 500 mg i den sprutan utan att den blir pissgul i färgen. Vitnessmålen säger ju att injektionen som gavs var klar och ofärgad.
Ännu mer intresant är att det inte finns några noteringar om vävnadsretningar och tiopental i höga koncentrationer är starkt vävnadsretande.
Att komma upp i tillräcklig koncentration med den spruta och de tiopentalkoncentrationer som används i sjukvården verkar inte ha varit något problem för rättens oberoende expert Mörland eller något annat vittne.
Läkaren själv uppger i sitt vittnesmål som refereras i domen att hon hade en spruta med tiopental som rymde 10 ml på sjuksalen.
Docenten Krister Nilsson som vittnade i målet uppger enligt domen att man hade behövt spruta in 500 mg tiopental i bebisen för att nå uppmätt tiopentalhalt (2000 mikrogram/gram). Den enda färdiga spädning av tiopental som fanns tillgänglig var enligt Krister Nilsson 25 mg tiopental/ml. Enligt Krister Nilsson innebär detta att man med den koncentration som var tillgänglig hade behövt spruta in 500 mg tiopental för att uppnå uppmätt koncentration av tiopental (2000 mikrogram/gram). [Om vi gör överslaget att 1 ml ≈ 1 g så innebär de ca 250 ml som fanns i babyns hjärt-/kärlsystem 250 g blod. Koncentrationen av tiopental blir med 500 mg (0,5 g) tiopental 0,5 / 250 = 0,002 g/g = 2000 mikrogram/gram.] Men för att komma upp i 500 mg tiopental så hade man spruta i 20 ml av en lösning med koncentrationen 25 mg/ml (20 ml x 25 mg/ml = 500 mg).
Så ett första överslag ger ju för handen att man hade behövt en 20 ml-spruta i stället för den 10 ml-spruta läkaren själv uppgav att hon hade på sjuksalen.
Enligt rättens oberoende expert Mörland hade det dock kunnat räcka med bara 125 mg i stället för 500 mg tiopental för att nå upp till den uppmätta halten 2000 mikrogram/gram eftersom tiopentalet bör ha koncentrerats till underkroppen eftersom hjärtat stannade så pass snabbt. Och i det perspektivet är ju en 10 ml-spruta med 250 mg fullt tillräckligt även om man inte sprutat i allt som fanns i sprutan.