Citat:
Ursprungligen postat av WordWarrior
Traumastudier är samma kritiserade metodologi som den ökända prostitutionsmotståndaren och kriminella vetenskapsförfalskaren Melissa Farley ägnat sig åt. Även den ökända Eva Lundgren använde liknande metoder.
Traumastudier ger en oerhört kraftig selection bias (snedvridet och ej slumpmässigt urval) som inte på något sätt är generaliserbart till populationen. Jämför med att tillfråga patienter på akuten en lördagskväll hur de mår, och sedan hävda att detta gäller hela befolkningen.
Brottsförebyggande rådet har ingenting med akademisk status att göra, och psykoterapeuter åtnjuter en låg akademisk status, precis som sociologer. Psykoterapeuter är heller inga riktiga psykologer eller psykiatriker.
Hanna Olsson har aldrig haft en solid ställning som akademiker, och hennes trovärdighet som person är fullkomligt pulvriserad. Hennes terapimodell verkar mest handla om introspektion under rödvinsrus. Hon tillhör samma falang som Dahlström-Lannes, som hittade pedofilanklagelser för att barn gillade filmjölk, och överläkaren Lotti Helström som på SÖS förfalskade rättsintyg gällande våldtäkter. Det här handlar om sjuka människor, oavsett titel. De har många oskyldigt dömda män på sitt samvete.
Vidare så är psykoterapiutbildningarna utsatta för kritik p.g.a. mycket allvarliga kvalitetsbrister. En psykoterapiutbildning ger heller inga akademiska meriter, utan är en yrkesexamen. Uppsatsen är alltså under kandidatnivå och är helt värdelös ur bevissynpunkt. Den är mer ett uttryck för författarens och lärarnas ideologi och personliga åsikter.
De enda studier som ger akademisk tyngd är peer-reviewed akademiska studier på postgraduatenivå, publicerade i tidsskrifter med ett gott anseende och ett hyfsat högt impact index. Helst även utförda som randomiserade kontrollstudier, eller väl utförda litteraturstudier över desamma. Även då måste de kvalitetsgranskas utifrån specifika kriterier.
Här har du Högskoleverkets allvarliga kritik mot Stockholms akademi för psykoterapeututbildning, från vilket din länkade studie kommer, och den är också från samma tidsperiod som föregick HSV:s rapport:
Vem fan tror du att du lurar? Du håller en patetiskt låg nivå Mumlan. Det är tydligt att du tar Sveriges mest ökända despoters parti. De är dessa människor som är upphovet till sexköpslagen. För varje dag som lagen upprätthålls, så är det att gynna dessa fanatiska galningar. Ju mer man gräver i det här råtthålet desto djupare hamnar man...
Nu far du med rena osanningar som jag känner mig tvingad att bemöta (eftersom detta råkar vara mitt specialområde, och knappast ditt). Dessutom uttrycker du dig på ett oerhört nedlåtande och dikotomt sätt om "mjukare" vetenskaper som psykologi och sociologi. På gränsen till förtal. Hets mot folkgrupp, som du beskyller oss "radikalfeminister" för att ägna oss åt. Lite märkligt eftersom du nyss stoltserade med citat från queer-teoretikern och socialantropologen Don Kulik. DÅ passade det tydligen att citera något så "oakademiskt". Men det har ju å andra sidan Claudia redan genomskådat när hon satte fingret på hur du klipper och klistrar i verk och forskninsrapporter som passar enbart dina egna syften.
För din upplysnings skull vill jag bara tala om att psykoterapeututbildningen, i de fall den är legitimationsgrundande (vilket SAPU är och alltid har varit), är en
påbyggnadsutbildning som yrkeskategorier inom människovårdande gebit såsom läkare, psykologer och socionomer går efter sin ordinarie utbildning. Det är alltså en HÖGRE utbildning än den till psykolog, läkare etc. Ann Wilkens som skriver uppsatsen i fråga är BÅDE legitimerad psykolog och numera legitimerad psykoterapeut. Att enbart kalla sig terapeut är något annat. Det får vem som helst göra (det regleras under "kvacksalverilagen"), men har du titeln leg. psykoterapeut så betyder det att du har minst 7 års utbildning (för en psykolog eller psykiatriker, mer) bakom dig samt minst lika många yrkesverksamma år. Så skilj på agnar och vete här. Please!
Dessutom - är du legitimerad psykoterapeut har du själv genomgått minst 75 timmar av egenterapi, vilket av naturliga skäl krävs när man ska jobba med så svåra, ångestskapande saker som trauma t.ex. Så några galna duvungar har vi inte att göra med här. Alls. Hur mycket egenterapi har du själv genomgått?
Alla stora psykoterapeututbildningar genomgick en granskning för några år sedan, vilket resulterade i att några blev av med examinationsrätten medan andra fick göra förändringar. Precis samma sak som gäller juristutbildningen som på sistone fått en hel del kritik. Skulle du säga att alla som har gått juristlinjen i Stockholm före den senaste revisionen är kvacksalvare och helt opålitliga? Skulle inte tro det.
En del av kritiken mot SAPU handlade om att det inte fanns tillräckligt med disputerade lärare, vilket knappast kan gälla den uppsats jag länkade till. Risholm-Mothander, examinator för uppsatsen, är en av de mest erkända psykologerna i Sverige, och tillika studierektor för psykologutbildningen vid Stockholms Universitet, med spaltvis av vetenskapliga publikationer (om du läser min senaste länk igen).
Studien jag länkade till är intressant därför att den innehåller djupintervjuer med traumatiserade prostituerade. De som antingen erfarit övergrepp före debuten som prostituerade, eller de som blivit traumatiserade av ett yrke där man bara är en kropp, ett skal som ska behaga män man inte känner attraktion för. En bordelltjej pratar t.ex. om den starka stress som skapas av att bli bedömd/mätt och betygsatt av de manliga kunderna (avhumanisering tror jag bestämt LLJ kallade det för). En osund konkurrens där man som kvinna inte är mer värd än en ko på komarknaden. Där dissociation blir ett sätt att hantera tillvaron på. (Googla ordet om du inte förstår vad det betyder).
Du ställde en fråga till mig om hur jag kan veta att det verkligen är så att prostituerade skadas, fysiskt och psykiskt. Där har du ett svar, som är värt att ta på allvar.
Men jag blir inte förvånad över att du får ångest av att läsa studier med livs levande horor, skriven av en kvinna som, till skillnad från dig, genom sitt arbete dagligen skapar personliga relationer till dem och deras berättelser. Särskilt som att detta att skapa relationer, är det som du gör allt för att undvika. Troligen för att det är något som inte går att med säkra, exakta parametra, utvärdera och mäta. Det handlar om en kompetens på ett mellanmänskligt plan som du helt saknar.
Därför ska vi inte riva upp sexköpslagen.
Eller hur är det egentligen med din inlevelseförmåga? Den verkar inte direkt vara på topp. Så lite praktisk erfarenhet skulle inte skada.
