Vad vets om Hanna Hellquist? (Morgonpasset i P3)

Det här börjar bli rejält löjeväckande och osmakligt.
Hanna drev inte sin pappa till självmord. Han hade länge haft dessa tankar, vilket Hanna även talar om i sitt vinterprat. Det var således ingen impulshandling. Och även om det hade varit det, så hade det fortfarande varit hans eget val. Man tar inte livet av sig på grund utav några bråk hit eller dit utan det ligger betydligt djupare, underliggande psykologiska mekanismer bakom en sådan handling.

Hannas pappa, Lars Erik Hellquist, var knappast en okomplicerad person utan tvärtom väldigt speciell och egen. Något som inte bara framkommit genom Hannas bok och tidigare sommarprat 2009 utan även genom hans egna uttalanden. Livet kan alltså inte alltid ha varit så lätt för hans anhöriga heller. Ändå hade Hanna en väldigt förlåtande attityd gentemot sin excentriske pappa.


Lars Erik Hellquists egna ord beskriver det hela relativt tydligt:

Lars Erik Hellquist efter att ha läst dotterns bok:
Du fick mig att förstå att jag varit en dåre, Hanna
Publicerad: 2009-01-30

Hanna är en produkt av en äventyrlig, oansvarig dåre till far och en jordnära, socialt välanpassad förskolelärare till mor. Som alla förstår är det en omöjlig kombination, lite grann som Lady och Lufsen. Mitt förhållande med Hannas mor kan liknas vid ett mor- och sonförhållande, Hannas mamma tog över efter min egen mamma. Hon gav mig frihet, trygghet, ett städat hem och mat på bordet. En vardag.
En frihet som jag inte riktigt kunde hantera, jag ville se mer, uppleva mer, sätta mina egna gränser.

[---]

Jag ser mig själv i Hanna, och jag ser Hanna i mig. På gott och ont.
Men efter att ha läst boken förstår jag att det inte riktigt var så enkelt. Jag ser en unge med en klump av osäkerhet i magen. Vad blir det för äventyr denna gång, kommer pappa att vara stolt över mig?
Min självbild fick sig en rejäl törn, Hanna såg mig, såg mig från sin egen horisont, klarsynt, analyserande och sant.
Jag har inbillat mig att vi var som ler och långhalm, att hon uppskattade de här pappalekarna. Utan klump i magen, utan kravet på att prestera. Att hon såg fram emot äventyren.
När jag ser vårt förhållande i skrift så ser jag att det nog inte var så enkelt, som jag i min fåfänga trodde att det var.

Jag är en naken människa. Jag tar vilka smällar som helst. Jag har inget behov av att upprätthålla en fasad mot omvärlden.
Hanna har haft modet att skildra ett förhållande som fortfarande pågår, ett förhållande jag kan dra lärdom av, och som jag fortfarande kan påverka. Jag tar åt mig lite av Hannas framgång och känner en enorm glädje och stolthet.

Jag älskar min dotter, över allt annat, och jag vet att den kärleken är besvarad.

LARS ERIK HELLQUIST
http://www.newsmill.se/node/3501



Exakt.

Boken älskade han, det var sommarpratet han reagaredae på, detta blev utagerat men efter en fest så blev det ett storgräl mellan hennes mamma, hennes nya och pappan samt Hannah. Han stack och det var sista gången de sågs. Lappen hittades när de tömde lägenheten. Istället för att framstå som en idiot så kan du lyssna på vinterpratet och sedan snacka skit så att du iaf fåt detaljerna rätt.

Jaja. Men kontentan är ändå att paddan drev sin far att ta livet av sig.

Hon blir bara vidrigare ju mer man ser henne

På samma sätt du drev dina föräldrar till självmord? Jag menar du verkar ju ha erfarenhet.

Vissa av er skriver vadsomhelst mot vemsomhelst oavsett vad. När hennes farsa har dött kan man visa någon hänsyn. Visst hon har valt att gå ut med det själv och det kan man ha sina tankar om men vad fan vet ni om någonting och vad har ni att komma med i sammanhanget? När farsan hennes har begått självmord så är ni tvungna att spy ur er er skit oavsett och trampa över lik, besudla och bespotta som en vulgär mobb. Det är lätt att föreställa sig hur folk bar sig åt vid offentliga avrättningar för trehundra år sedan när man läser vad ni skriver. Jag fattar det inte...

HH verkar på egen hand börjat förstå (även om det kom från Twitter).
Så länge jag slipper se/höra eländet på SVT/SR är jag glad.
http://www.dn.se/blogg/pa-stan/2013/...andfasta-knep/

En del av er som skriver här är ju tamejfan riktigt illa däran'. Inte sitter man väl och skriver att någon är en fet, vidrig padda? Shit, vilka obehagligt empatilösa personer några utmärker sig som. Att ni har problem med H.H är väl en sak, själv tycker jag att hon är störtskön, men det jag slås av är att ingen av er skulle ha chansen på en sån pingla, & det är antagligen därför ni sitter här och grottar. En del av er verkar ha seriösa problem med självkänslan. Sedan kanske det inte är lämpligt att en instabil människa får vika ut sig offentligt, och OM det nu skulle vara så (jag är för dåligt insatt, jag bara gillar det jag sett/hört av henne hittills) så är det väl för fanken medlidande som borde vara på sin plats. Inte för att jag tror att ett gäng imbeciller (ja, många i den här tråden alltså) förstår det iofs..

Jag har inte mycket till övers för radikala feminister och liknande, det ska gudarna veta. Inte gapiga fruntimmer heller.

Men HH charmade mig totalt med sitt program, och det var första gången jag kom i kontakt med henne. Nu vet jag inte om jag skulle klara allt för mycket av henne, men än så länge ligger hon klart pluss.

du tycker alltså att en brud som väger runt 80pannor, rund som en fotboll och en tvärhand hög inte är fet?

Fan va löjliga ni är.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hanna-hellquist-fingret-har-satts-pa-nagot-viktigt

Är hon lesibisk?
Jag tyckte höra henne prata om att hon letade hus med sin flickvänn eller var det bara en kompis till henne? Detta var innan jul någon gång.

Den här slutsatsen är så extremt talande för hur politiskt korrekta pösmunkar fungerar: