Vilken kockkniv använder du?

Jag går HR-utbildningen och knivarna i skolan är hur kassa som helst, skulle behöva en kniv som håller länge och inte är alltför dyr, kanske 500-800 kronor. Det ska vara en Kockkniv. Någon som har några tips?

Vilken bladlängd föredrar du? Rostfritt eller kolstål? Traditionellt europeiskt eller japanskt?

~Paul~

Kan du förklara skillnaden på rostfritt och kolstål för mig? Längden skulle jag kunna tänka mig vara mellan 19-22 cm. Har ingen koll på japanskt och europeiskt tyvärr.

Ja om dePaul kan rekommendera en Frost så kan jag rekommendera den jag har utan att skämmas

http://homeware.fiskars.com/web/fiskarsweb.nsf/sv/knivar_functional_form_japansk_gronsakskniv_17_cm_ 857131

Köp inte den är mitt råd. Vi fick köpa dessa när jag gick i skolan och dom är inga höjdare... Rätt mjukt blad, för kort och ja... Det är inte mycket som stämmer med den, funkar dock helt ok som slit och släng.

Vill du ha något billigt skulle jag iallafall gå på Mora Of Swedens 21cm.

Men smaken är som baken!

DePaul (eller någon annan kunnig).

Har ni någon prisvärd filékniv att rekommendera? Jag klarar mig hjälpligt med den kniv från Atlantic Chef jag har idag men den är oslipad och har under årens lopp fått utstå omild behandling. I vår kommer den att förpassas till knivkyrkogården (lantstället) där den under sina sista levnadsår sakta kommer att tyna bort i metallcancer (rost).

Budget: ~1000 kr.

Ok!
Så länge den funkar så...
Men jag ska byta upp mig till något annat senare.

Då kör jag!

Jag har alltid lagat mycket mat, och ju längre tiden har gått, desto mer "avancerad" har den blivit. Jag hade länge knivar som speglade den ekonomi jag hade då jag som student köpte dem, men när jag gifte mig fick vi ett Globalset med fem knivar. De var givetvis mycket bättre (läs vassare ur kartong jämfört med välanvänt och oslipat) än det jag haft tidigare. Jag har haft en rollsharp, och konstigt nog - jag har lätt för att nörda ner mig i ämnen - har jag nöjt mig så.

Åren går, och jag har trott att den smärta jag fått i handen vid längre kökssejourer är fullt normal för just sådana. Den här julen hade jag tjocka släkten över, och tillbringade därför två dagar (snarare dygn) i köket. Jag fick så ont i min högerhand att jag på allvar inte kunde öppna mina julklappar själv. Idiotisk som jag är reflekterar jag fortfarande inte över att det är kniven den är fel på, utan att det är "såhär det är" att vara kock. Jag gör dock en googling över hur man kan motverka problemen. Inser då snabbt att jag inte är ensam om problemet och hamnar här. En spolierad semester (halsfluss) och larvigt många timmar senare har jag nu läst hela tråden. En helt ny värld har öppnat sig för mig!

Jag har nu insett att jag 1) måste köpa ha nya knivar, att jag 2) måste lära mig ta hand om knivarna bättre, och att jag 3) ska börja leta efter kompletteringsknivar på loppisar.

Punkt 2 får den nu beställda Sharpmakern hjälpa mig till initialt. Punkt 3 löser jag vartefter. Punkt 1, däremot, ska nu också den ordnas. Jag har egentligen inget emot de andra knivarna i min samling, och kan jag bara få dem tillräckligt vassa så duger de för att bytas ut vartefter. En ny kockkniv är dock prio.

Jag började min läsning med att tycka att damaskerade knivar var fruktansvärt fula, och att hammarslag var tacky. Jag tycker nu, nästan 2000 sidor senare, att damasken är ett måste! Då jag lagar väldigt mycket vegetariskt (jag har haft det dåliga omdömet att gifta mig med en vegetarian) är så lite vakuumeffekt (jag vet numer att det egentligen handlar om ytspänning) som möjligt önskvärd. Hence hammaralagen jag nu tycker är väldigt snygga!

Jag visste inte alls vilket stål jag ville ha, och tänkte länge att ju hårdare desto bättre. Jag tror dock nu att ett rostfritt stål i motsvarande VG10 med omkring 60HRC är lämpligt för min första "riktiga" kniv. Jag vill inte vara fåfäng, men är det. Jag tycker verkligen att ett handtag som går i rött är så svårt mycket snyggare än ett i svart. Priset är förhandlingsbart, men jag vill inte betala mer än jag måste. Jag vill ha ett västerländskt handtag.

Allt detta har nu mynnat ut i en kniv: http://www.cleancut.se/index.php?page=shop.product_details&flypage=flypag e.tpl&product_id=867&category_id=101&option=com_vi rtuemart&Itemid=94 . Jag kommer åka förbi butiken i januari för att känna på den då jag verkligen vill att den ska ligga bra i handen. Gör jag ett stort misstag? Vem tillverkar egentligen Ohishi? Vet man något mer? Är det något jag missat med denna kniv som gör detta till ett dåligt köp? Jag är verkligen tacksam för all input i detta som jag på grund av er (då jag läst allt vet ni vilka ni är) kan se bli en ny, alldeles för dyr, hobby...

Detta blev väldigt långt, men jag hoppas att ni kan förlåta mig!

Jag har en Ohishi Santoku 180 mm från just den serien. Har även en Ohishi petty från en annan serie.

Balansen är suverän och knivarna ligger ypperligt i handen. Finishen är bra och knivarna är väldigt estetisk tilltalande. Jag inget negativt att säga än så länge. Priset är fullt rimligt, men du kan säkert spara några hundralappar på att importera.

I den prisklassen med VG-10 stål och kraven på hammarslag, damaskering så är det en kanonkniv! Ta en kik på classic-serien också, cleancut kör en kampanj just nu på dom knivarna.

Liten anekdot med Akifusa PM som flickvännen fick i julklapp. Igår ansade vi oxfilé samt knöt ihop den inför nyårsmiddagen. Herregud vad vass den är. Så fint snitt det blir i köttet, har aldrig stött på något liknande tidigare. "Svärfar" testade den också och var imponerad. Han råkade toucha huden en microsekund med kniven och det resulterade i ett sår direkt! Var försiktiga med den här babyn!

Underbart att höra!

Jag har tittat en hel del på Classic, men undrar om du eller någon annan vet vad som egentligen skiljer dem åt? Ordinarie prisskillnad är nästan tusen kronor, och jag kan inte se någon annan skillnad än fler lager i damaskeringen, vilke inte borde motivera en prisskillnad mer än på någon hundring?

Prisskillnad med sverige och utlandet kan vara väldigt stor, och ibland ingenting.

Allt beror på hur stor marginal som företaget i sverige vill sälja med. Sedan måste man betala moms och tull på det som man köper in till sin butik.
Många vill inte göra som jag gör, att man har sin lilla butik som en bisyssla för att man tycker att det är roligt.

Sedan tycker jag inte om när företag i utlandet säljer sakerna billigare än vad man i sverige kan köpa in grejerna för. Men det är en annan fråga... Det handlar om politik o lagar mm...