Vanligaste ordet att stava fel

Parasoll underligt nog...

Hade en bekant en gång som alltid skrev oneklingen, nämlingen, trolingen, osv. Undrar om det håller i sig och om det finns fler som gör det?

Tror aldrig att jag sett "lungn", men "lungt" ser man titt som tätt. Borde inte vara så svårt att lägga ett t till grundformen lugn, om man kan stava till det, vilket nästan alla kan!
(lugn + t = lugnt)


Jag skulle ändå vilja säga flera parasoll, vilket antyder t-genus. Med n-genus hade pluralformen sannolikt varit parasoller, vilket låter fel i mina öron. Fast jag undrar om inte parasoll står i SAOL med båda formerna... Jodå, det gör det! Båda är rätt, fast t-formen står först.

Själv kan jag inte förlika mig med vetskapen att vernissage ska ha n-genus. Jag tycker det låter fel: "ett vernissage"-"flera vernissage"-"det vernissaget" låter bättre i mina öron! Kanske är det ord som (ett) garage som stör min språkkänsla där?

På dvd-omslaget till andra säsongen av Simma lugnt, Larry står det hör, häpna och fasas: "Simma lungt, Larry"...

-age är ett av få suffix (finns det andra?) som kan ge bägge genus om vartannat. Det heter ett garage, apanage, sabotage men en plantage, massage, passage. Jag vet inte om det finns något system överhuvudtaget eller om det är helt godtyckligt.

I svenska språket som helhet har 65–70 procent av alla substantiv -n-genus. Med ord som slutar på -age så är det grovt räknat tvärtom. Det blir kanske 70 procent för apanage, arbitrage, bagage, bandage, buskage, courtage, ... tricotage.

Något system är svårt att hitta. Ibland kan man i genusfrågan gå på konkret och abstrakt, men knappast här. En plantage är förstås konkret, men det är ett garage också. En plantage kan vara ett ordnat buskage, om det gäller kaffe eller te. Ett apanage är nog så konkret för de redan dignande skattebetalarna.

För första gången kan jag emellertid avslöja ett (en) lackmustest som alltid funkar. Använd första bästa fras som substrat:

... ett furstiligt apanage ...

... en tidig vernissage ...

Eftersom attributet »furstligt« har -t-böjning så är »apanage« neutrum.

Förlåt, men med jämna mellanrum ser vi liknande cirkelbevis. Om ett substantiv får bestämd artikel som neutrum så är det neutrum även i obestämd form. Så också i attributsatt form alltså.

Allvarligt: När det gäller franska lånord så är kanske frågan fel ställd. Det franska genussystemet går tvärsemot det svenska. Att undra om garage och plantage är kanske som att fundera på varför väster ibland är till vänster men ofta till höger. Väster är till höger om man tittar mot solen IRL och inte på kartan. Med ett icke-australt synsätt då.

de istället för dem
dem istället för de
iställer istället för istället

Är ju inga felstavningar på det sättet. Bara folk som inte kan skilja dem åt.
Ja, för det var ju inte så att jag slant med tangenten då och sen stavade rätt de andra gångerna. Idiot.

Har personligen aldrig sett felstavningen "stadsminister" förrän nu. Beror möjligtvis på vilka typer av forum man frekventerar.

Här är ett lamt bidrag; öppenhjärtigt felstavas (och feltalas) ofta öppenhjärtligt. Felstavningen är visserligen så vanligt förekommande att det inte förvånar mig om språkrådet snart godkänner båda varianterna.

Address.

Nu kommer vi in på de riktiga snitsarnas felstavningar:

Imon (fel)
I morgon (rätt), eller möjligen i morrn

Vell (fel)
Väl (rätt)

Hoppas inte jag är off topic nu, men ett ord som besynnerligt nog är svårt för många är ordet "debacle". Det stavas nästan alltid rätt men många vet inte vad det betyder. Ännu mer besynnerligt är att de som inte vet vad det betyder å andra sidan är överens om vad det istället betyder, nämligen ung. stök, kaos, uppståndelse, bråk, upplopp eller liknande.

Hur har denna missuppfattning uppstått? Jag gjorde en snabb sökning här på Flashback. I de första sex träffarna användes ordet korrekt (i betydelsen fiasko) men redan i sjunde träffen användes det felaktigt.

Jag tycker det är märkligt, för "fiasko" och "upplopp" har ju väldigt skilda betydelser. Och hur kommer det sig att "felanvändarna" är så eniga om sin felaktiga tolkning? Eller är det jag som har fel och ordet "debacle" faktiskt också kan betyda "upplopp" eller liknande?

Du har naturligtvis rätt i så motto som att *vesentligt, *vesäntligt, och väsentligt samtliga skulle uttalas lika för den stora majoriteten av de svenska modersmålstalarna. (*Väsäntligt är väl otänkbart, då obetonat ä väl inte förekommer i svenskan?) Men vad du försummar är att obetonat, i synnerhet pretoniskt, kort e/ä vanligen uttalas påtagligt mer slutet än betonat kort e/ä. Tar man med detta i beaktande "låter" det mer som om det skulle skrivas *vesäntligt än väsentligt