Sånger från andra våningen

Utveckla gärna. Är det en svaghet att filmen är tydlig i dess budskap?

Ja övertydlighet är ju aldrig bra, eller "budskap" i film öht. Det kan ju inte bli mer övertydligt än när någon förklarar vad som hänt i sekvensen före.

Skulle inte kalla filmens budskap övertydligt, även fast mycket i själva filmen är övertydligt för övertydlighetens skull; dvs satir.

Minns när jag såg den här filmen för första gången på en liten biograf i Borås.
Jag var där tillsammans med en vän och vi båda vart helt tagna efteråt.
Det kändes så jävla skönt med en regissör som inte gör samma film som alla andra gör!
Personligen satt jag som klistrad och gör det fortfarande när jag ser om den.

MEN om man enbart ser mainstream-filmer, lyssnar på reklamradio, köper konst på IKEA och aldrig har läst en dikt förstår jag om den här filmen verkar konstig och "svår".

Jo alltför mycket i filmen är extremt övertydigt, framför allt i filmens andra halva. Filmen är mycket bättre i början, exempelvis i tunnelbanescenen och flagellantsekvensen, även om den senare dessvärre kommenteras i dialogen.

Är jag ensam om att tycka att Sånger från Andra Våningen är fruktansvärt, fruktansvärt rolig? Jag skrattade så att jag grät de första tio minuterna! Jag älskar den här sortens surrealistiska, nattsvarta humor. Scenen där kvinnan förklarar för barnet hur många böcker de vuxna i rummet har läst, som följs av offerscenen är helt makalöst bra, kan inte sluta skratta!

Ingemar Bergman möter Monty Python möter Kafka möter David Lynch - helt makalöst bra!

Såg "Sånger från andra våningen" av Roy Andersson.
Jag kollar främst på film med min flickvän som inte är svensk, ibland kollar vi på svensk film och det ger mig en kick dom gånger hon verkligen fastnat för svenska filmer. Fanny & Alexander tyckte hon var fantastisk och nu hade jag en längre tid velat ge Roy en till chans.
Jag såg "en fågel satt på en gren" när den kom ut 14/15 och tyckte den mest bara var udda och förstod den verkligen inte. Den var småkul men det kändes mest meningslöst.
Jag vet inte om det är att jag "förstår" film mer nu eller om jag bara blivit en jävla posör, eller om det är för att vi rökte varsin holk innan vi kollade men oavsett vad, igår FÖRSTOD jag filmen. Jag förstod satiren, jag förstod vad den drev med, jag kände känslorna och jag skrattade mig harmynt. Jag har länge känt att hela genren komedi förstörts för mig, att jag inte klarar av kaka-på-kaka-mentaliteten som finns hos så många komedier där det är för hög densitet i skämten, för mycket hela tiden. Insåg nu att det kanske handlar om att söka mig till en ny typ av komedi, en mer absurd typ.
Jag älskar repetitionen i skämten, hur saker dras till sin spets utan att kännas krystat. Användningen av musik och poesi är bra, det är visuellt väldigt tilltalande.
Det är verkligen en typ av film man sällan stöter på, en film som inte försöker vara verklighetstrogen, en lågmäld men innehållsrik film. Jag älskar film som har en lekfull relation till verkligheten, som Fellinis 8 1/2, eller Synecdoche, New york.

10/10 eller kanske 9.5. Men det var en otrolig filmupplevelse och något på många sätt ganska unikt. Är man intresserad av film tycker jag det är värt att ge den en chans.



Det är en typ en "vuxen" humor som är otroligt sällsynt som jag älskar.

Roy Andersson förstår man kanske fullt ut om man förstår hans vänsterextremism och övervintrade marxism som ibland spiller över på mainstreamprojekt som valreklamfilmer åt Socialdemokraterna mm. Det är främst som gammal han har släppt fram humorn ordentligt, som är mörk men verkligen lockar till skräckblandade skratt. Om du ser om Fågelgrenen med vänsterpolitiska ögon hittar du säkert bra saker där. Som när imperialist -staten USA kommer med sina flygplan som ska befria Sverige med hjälp av sina demokratiska bomber. Det är träffande satir.

En kärlekshistoria är fortfarande min favorit på grund av de gulliga ungdomarnas sätt att närma sig varandra och utveckla en relation, men på den tiden var Roys hantering av sin marxistiska propaganda så klumpig att den bara blev dålig, så slutet sänker den filmen en hel del. Helt klart är hans sista filmer mer stilsäkra
.
Första gången jag såg andra våningen blev jag väldigt engagerad i den, men för min del höll den inte för en andra omgång.

Jag tyckte att första filmen "Sånger från andra våningen" var bra.
Del två "Du levande" var mindre bra. Del tre "En duva..." var mer mindre bra, nästan på gränsen till en besvikelse.
Med den senaste filmen del fyra "om det oändliga"så blev han bättre igen.
Vet inte om det påverkar men "Sånger.." och "om det oändliga" såg jag på kulturbiografer.
De två andra filmerna, del två och tre, såg jag hemma på dator respektive tv. Så jag kanske var i fel stämning när jag såg filmerna.

Såg "Du levande" några dagar efter och kände att den verkligen inte höll samma nivå. Den kändes förhållandevis tom och nästan lite meningslös stundtals.
Ska se fågeln också snart, såg den när den kom men tror det blir annorlunda nu.

Har faktiskt aldrig reflekterat över hans vänsterextremism. Den trista och deprimerande auran i hans filmer är vad jag gillar. Eventuella politiska budskap har gått mig obemärkt förbi.

Filmer är bra när där de har så pass mycket innehåll att man kan uppskatta deras kvaliteer utifrån helt olika synvinklar och sin egen personlighet. Auran i hans filmer har verkligen utvecklats i den riktning du nämner.

En reklamfilm för Socialdemokraterna i mycket gråa toner men med milda kontrasterande färgelement som uppmanade folk att rösta på dem, hade han lika statiska bilder som i hans sena spelfilmer, med ledsna och mest gamla människor som trött tittar in i kameran och förmodligen lider på grund av det kalla omänskliga samhället.

En grå gubbe med två stora hundar är tydligen sjuk och säger till oss: "Jag vill bli frisk" och vi ska förmodligen känna att om bara Socialdemokraterna vinner valet, blir sjukvården bättre.

En äldre kvinna tittar lika melankoliskt i kameran och säger till oss "Jag vill ha en man." Jag förmodar att vi ska känna att om bara Socialdemokraterna vinner valet, blir....eehhhhh, jag måste erkänna att jag inte förstår det politiska budskapet där.