Känns Stockholm eller Köpenhamn större när man är på plats?

Stockholm är som bekant Nordens största stad sett till befolkning:

Stockholm tätort: 1 372 565 (2010) - 158 743 fler invånare
Stockholm kommun: 871 952 (2012) - 322 902 fler invånare
Stockholm Storstadsområde: 2 109 202 (2012) - 194 337 fler invånare

Köpenhamn tätort: 1 213 822 (2012)
Köpenhamn kommun: 549 050 (2012)
Köpenhamn storstadsområde: 1 914 865 (2012)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholm
http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6penhamn


Men vilken av städerna känns störst rent bebyggelsemässigt när man är på plats? Även sett till människor och trafik i rörelse, vilken känns störst? Motivera svaren förstås.

Stockholm är större rent geografiskt, där har du svaret på frågan.

Ja, även visuellt, köpenhamn är en liten men tätbefolkad storstad.

Ja min fråga är inte geografisk eller demografisk. Utan upplevelse-, synintrycksmässig.

Även där är ju stockholm så mkt större med kupering, nivåskillnader o utspridda områden. Köpenhamn är fortfarande visuellt litet o kan tex överskådas i gamla bropiren vid hamnen..va e den 30 meter hög..

Stockholm känns mycket större, så jävla utspritt och massa vatten överallt.

Det är svårt att uttala sig om hur jag upplever Stockholms storlek eftersom att jag har bott här i 30 år. Sist jag hamnade på en plats och kände "åh, här har jag aldrig förr varit!" var nog för 5-10 år sedan. Av flera anledningar kännsdock Köpenhamn större:

- Det finns ett liv i staden som saknas i Stockholm, förutom på ett fåtal, säsongsbetonade, platser. Folk tycks använda stadsrummet på ett mer rekreationellt sätt än i Stockholm. Det finns fler torg och torgen utnyttjas också. Det finns ett stort antal torg i Stockholm som står tomma, så när som på någon skåpbil.

- Arkitekturen. De nybyggda husen är mycket djärvare utförda än i Stockholm där de nya bostadsområdena i det närmaste kan liknas vid uppfräschade miljonprogram. Se på exempelvis Örestad. De behöver heller inte skämmas för sina nybyggda hus i innerstaden som i Stockholm där man skyndar förbi Watefront med skygglappar. Det finns även en större dynamik i Köpenhamn med den äldre bebyggelsen. Den ser på sina håll lite ruffigare ut.

- Även om det finns öar i Köpenhamn så är inte stadsdelarna brutalt uppstyckade av Stockholms ganska dramatiska sprickdalslandskap. Det ligger till Stockholms fördel om vi hade talat om skönhet, men nu är det ju storleken.

Jag tror helt enkelt det är en kulturskillnad. Köpenhamnarna använder stan. Man handlar hos sina lokala handlare och man umgås på sina lokala barer och kaféer. Stockholmare umgås hemma.


Tycker problemet inte bara är att staden är uppstyckad utan också att Sthlms innerstad är så jävla liten. Du kommer snabbt till en gräns där det bara är "här slutar Stockholm" och sen är det bara död förort. Köpenhamns innerstad är större, har en flytande gräns och är framförallt mycket mer diversifierad, vilket gör att stan känns som en storstad. Jag misstänker att det är den lilla innerstaden och den skarpa gränsen mot förort som driver upp hyresläget i Sthlm och driver ut allt som inte är dyrt/mainstream, men någon med mer koll på hyresnivåer får gärna reda ut det hela. Jag vet iaf att lokalhyrorna i KBH inte är särskilt höga.

Ännu en bidragande faktor i min bok är en grundläggande mentalitetsskillnad. Det KAN bero på att Sthlm har så inihelvetes många inflyttade bloggbönder, men mitt intryck är att staden fullkomligt kryllar av folk som är ett par snäpp för ängsliga. "Är jag rätt nu?" verkar vara en rätt vanlig tanke. Folk vågar helt enkelt inte sticka ut. Köpenhamnarna har mycket mer en "jag skiter väl i vilket"-attityd, och det präglar alltifrån hur de klär sig till hur de reagerar på folk omkring sig. Det ger ett mer urbant intryck.

Jag håller med Gorm Den Gamle!
Stockholm är liksom byggt i en sjö. Man finner sig hela tiden behöva ta taxi eller buss eller tunnelbana, bara för att komma till nästa stadsdel. Och eftersom Stockholm ligger så extremt avlägset och isolerat så har den staden förstås fått en speciell kultur av ständigt nyinflyttade anonyma landsortsbor från landets enorma vidder, samtidigt som den saknar naturlig kontakt med omvärlden. Det är något som mer normala kontinentala städer som Köpenhamn har sluppit där den ligger nära andra större städer.

Jag förstår inte varför svenskar bor utanför Skåne. Många verkar inte känna till att vi har en sydkust!

locka inte hit stockholmare...

Absolut jag håller med dig fullt ut. Du beskrev det jag försökte beskriva litet bättre.

Norra Stationsgatan är ju ett bra exempel på den vägg av kvartersbebyggelse som kraftigt markerar innerstadens början. Det är tråkigt att man, trots vissa ambitioner att förlänga innerstaden, smäller upp ganska likformade bostadsområden i N:a Djurgårdsstaden och Liljeholmen till exempel.

Nu är Örestad ett mycket dåligt exempel. Liknar mest miljonprogram utslängt på ett fält med ett fåtal accenter. Men knappast stad.

Stockholm är klart mer storslaget. Det kanske märks från Essingeleden med oavbruten stadsvy över fjärden på 6-7km. Samt att man från samma väg ser att staden fortsätter åt andra hållet, runt 2km, med Aspudden/Kransen. En sådan överblick får man aldrig i Köpenhamn.

Sedan är det ju så att Köpenhamns kvartersstad sträcker sig över ett lite större område. Men i väldigt många delar är det få i rörelse jämfört med i Stockholms innerstad och t.ex Berlin. De stadsmässiga byggnaderna finns men folktomheten får det att ändå kännas som förort.

Sedan gör ju tunnelbanan sitt. Köpenhamn har en mini-t-bana med några få stationer. Tågens resenärskapacitet är lägre än Stockholms tvärbana. Därutöver finns det pendeltåg och buss. Stockholms tunnelbanenät är å andra sidan ett av Europas största och har runt sju gånger fler resenärer än motsvarigheten i Köpenhamn. Och detta märks i synnerhet vid knutpunkter såsom Gullmarsplan, Medborgarplatsen, Slussen, T-centralen, Hötorget, Odenplan, Fridhemsplan, Alvik Östermalmstorg, Tekniska Högskolan, Hornstull och Liljeholmen. Något sådant existerar inte i Köpenhamn (där man istället åker buss).

Sedan har vi Centralstationen som har klart fler människor i rörelse än Köpenhamns Hovedbangård (som ännu saknar t-bana). Hallen är visserligen stor men tom på folk och mörk.

Köpenhamn associeras av de flesta av Tivoli, precis som Göteborgs stora attraktion är Liseberg. Stockholm är något helt annat. En metropol med så mycket mer och som knappast kan jämföras med de andra mindre städerna i Norden.

Det är sant att Stockholm är en nybyggarstad. Det var även Köpenhamn på 1800-talet, medan Stockholms stora expansion kom igång något senare och alltjämt fortgår. I Köpenhamn går det av denna anledning trögt. Där säger man ju nej till inflyttning, vilket gör att den lilla storstaden knappast blir så mycket större i framtiden.

Vad gäller Skåne så har landskapet tre kuststräckor. Varför förstår du inte att en klar majoritet av svenskarna inte bor där? Varför skulle de det? Vad finns där? Åker och några småstäder samt nära till en storstad, modell mindre. Lund gillas av småstadsromantiker, Malmö är ofta utsedd till Sveriges blåsigaste och tristaste stad (Lugnet är vad det heter). Landskrona är en liten deprimerande ort. Helsingborg lever endast på att det ligger nära något annat (läs kontinenten... om man nu vill kalla Själland för kontinent förstås ). Trelleborg? Ja, om sommaren ställer de ut krukor med palmer (något som varje uteservering med självaktning gör i dagsläget, oavsett om man befinner sig i Stockholm, Köpenhamn, Malmö eller Berlin).

Man undrar förstås vilken kontakt Köpenhamn skulle ha med kontinenten. Det går väl ett och annat tåg. Men kontakten sköts i huvudsak, precis som i Stockholm, genom flyg.