Citat:
Ursprungligen postat av jolindbe
Har läst allt, och kan bara konstatera att du haft en jävla otur med dina operationer, kanske också någon inkompetent läkare på vägen. Men härifrån blir allt förhoppningsvis bättre - risken för återfall är mycket mindre nu än om du inte opererat dig. Min erfarenhet av känselbortfall är att det kommer tillbaka - jag hade känselbortfall i ett avgränsat område på bröstkorgen efter båda mina operationer (men inte alls lika extremt som ditt), och det kom helt tillbaka. Den spanska läkaren tipsade mig om att "träna" känseln i området med olika föremål, typ en fjäder, en pinne, en kam, en bit tyg, och så vidare. Stryk med föremålen mot den drabbade huden i olika rörelser. Gör man det någon minut om dagen så ska tydligen återhämtningen gå fortare.
Smärtan kommer gradvis försvinna, jag antar att du käkar en massa piller (alvedon?) nu, du kommer troligen att kunna trappa ner detta över några veckor. Det verkar vara klokt att vara ledig några veckor, om du känner dig risig i slutet av sjukskrivningen tycker jag att du ska höra av dig till läkaren och be om förlängning. Då minskar också risken för återfall, skulle jag tro.
Ja, jag har nog inte haft helt optimala förhållanden på behandlande läkare. För det första kunde man skippat de första två veckorna med drän då det lär återkomma förr eller senare på långa smala män. Risken ökar ju för varje gång man haft det. In på operation direkt istället. Faktum är att de sade efter min andra pneumothorax 2010 att skulle det hända igen skulle jag rakt in på operation. Men trots det fick man tjata lite om detta och även misslyckas med tre olika drän innan tummen kom loss.
Sen att det uppstod en blödning under operationen är ju en komplikation som är renodlad otur. Synd att den inte upptäcktes under ingreppet bara så de kunde lappa ihop det direkt. Istället en op till som förmodligen inte var nyttig för nerverna och definitivt inte för min stackare till underläpp iaf. Klämd under ca två timmar av en respirator. Man kan ju inte säga "aj" heller när man ligger och sussar gott i drömmarnas värld. Kan ju inte dricka ur ett glas normalt, haha. Som om man kom direkt från tandläkaren.
I övrigt tror jag det positiva ligger i att de kunde återstyrka att det såg väldigt bra ut på insidan av vad de kunde se vid op nr 2. Dessutom sa de att det stärkte "inflammationen" vilket resulterar i bättre läkning.
Kan säga att jag hade rätt så mycket rassel efter att jag kommit hem när jag andades. Kändes som lungan spelade harpa över revbenen. Haha. Det har faktiskt minskat avsevärt för varje dag.
Jag tackar för tipset angående att "träna" upp nerverna med beröring. Har redan börjat kittla mig själv med diverse grejer. Man ser inte klok ut när man sitter o pillar sig i armhålan med en fjäder bara
Käkar 20mg oxycontin morgon och kväll samt oxynorm vid behov med Alvedon till var och en av nämnda. Gick ner idag till 10mg morgon o kväll samt har slutat med de som ska tas vid behov. Man vill ju ogärna ha nån form av cold turkey sen också ovanpå allt. Gillar inte morfinbiverkningarna alls så ska sluta med dem helt mkt snart och hålla mig till Alvedon vid behov. Jobbigt att somna bara är väl det mest irriterande när man inte vågar vrida o vända sig.
Ja, det får ta den tid det tar. Man ska inte skoja för mycket med lungorna. Bättre att det läker ordentligt så risken för återfall minskar. Var det inte du jolindbe som var i Spanien och som senare fick ett återfall efter en operation? Har följt denna tråden från sjukhussängen och haft nytta av dina inlägg.
Kände i söndags att min andning var väldigt tung samt att det gjorde ont vid högra skulderbladet. Jag kände också att det ''bubblade'' vi höger sida av ryggen. Det har varit så i tre dagar nu utan att bli värre och jag hoppas verkligen inte att jag har fått en tredje lungkollaps. 
Det positiva är väl att jag inte känner någon smärta vid inandning, vilket jag gjorde vid de två andra tillfällena. Tycker ni jag ska kolla upp det eller vänta å se om det går över?
