Kroglivet förr i tiden?

Åhhhh ljuva 90 -tal . Det var inte alls lika utseendefixerat som nu. De flesta tjejer hade kort hår och Dr Martens där jag bodde. Trasiga jeans och linne typ . Grunge stilen var ju högsta mode och silokonbrudar såg man ner på . Man skulle INTE flasha med pengar ,shit vad pinsamt!
Vi drack öl för 29 spänn där jag bodde,sen drog jag utomlands (det gjorde alla) och rave livet började. Vissepipa i munnen ,munskydd vatten och köra !!!
Och ja det var mycket bättre stämning ute förr.

En stor skillnad för oss som FÖRR jobbade på bar/nattklubb var ju att nästan alla då betalade med cash. I och med det så fick man ju, inbillar jag mig, mycket mer i dricks.

När folk blev fulla så kanske dom lämnade en hundring för två bärs, som gick på kanske 84 spänn. Tack det är bra!

Idag betalar väl i stort sett ALLA med kort och vad jag kan se - rätta mig om jag har fel - så petar väl dom flesta bara dit en kråka på slippen utan att dricksa?

Du vet att bara för att modet såg annorlunda ut förr, betyder inte att det var mindre utseendefixerat va? Utseendefixering är inte silikontuttar.

Utelivet var inte jätteannorlunda förr i tiden. Det som skiljer förr från nu är att alla som går ner för memory lane har växt till sig lite och inte har samma gemenskap med sina polare längre.

Tydligen inte så många som kan gå tillbaka längre än 80-talet.

I mitten på 70 så var det Bobadilla i källarvalven i Gamla Stan,Cat Ballou på Sturegatan.

På CB fanns en spegelvägg som gjorde att stället såg större ut.Ägaren hade faktiskt en stor (STOR) vit och blå motorbåt med namn:Cat Ballou.Tror han var jugoslav.En man inte stötte sig med.Hade inga vakter.Den som inte skötte sig slängde han ut själv.

Musiken var David Bowie bl.a.Festfixarna då hette Mandrax,Bustaid och röka&kröka.

Det var Magnus Ladulås i Gamla Stan(såg Rock-Ragge där bl.a.).Det var Alexandras,Vickan.Fattighuset(Döbelsgatan).

På söder Kvarnen,Lilla Paris och Aston(Mariatorget).

Svartklubbar i Gamla Stan,Brännkyrkogatan,Högbergsgatan.

Ville man gå på afro-klubb så fanns det på Sveavägen.

Kommer inte ihåg alla men minns att det var få som spela svåra.Man ville helt enkelt ha så kul som möjligt.Träffa folk,som man kände och inte kände.

En svartklubb jag var på drevs av en kvinna som hade rykte om sig som "farlig".Hon hade en privat lägenhet "back-stage", jag fick komma dit på visit en gång.Var livrädd vågade inte säga nej.Trodde inte jag skulle komma levande därifrån!Gjorde jag såklart.

Oftast inga problem om man var pank att hitta någon när man var ute och festade som man kände och kunde vigga två blå!!/FS

På nattklubben Alexandras fanns det rökrännor, dvs. askkoppar längs med hela väggarna.

Tjejerna gick runt med MOLN av hårsprej runt sig. På damtoan sprejades det hejvilt med nedböjda huvuden för att få in maximalt med volym. Händer det numera?

Jeans var förbjudet att ha på vissa ställen. Det var inte fint nog. Folk blev nekade vid dörren, en del försökte bråka "men jag har ju snygga jeans". Eller "det här är inga jeans, det här är mörka byxor (om de nu var svarta). Slutade ofta med att en i gänget fick lomma hem, om man inte lyckades omringa jeansbäraren och liksom fösa in personen så att dörrvakten inte såg byxorna. Jeansbärarna smög sig ibland in genom att hålla sig längs med väggen, i innerfil, eller så pratade någon med vakten medan personen gled förbi. Ställen annonserade med instruktioner typ "kavaj" eller "ej blåjeans". När någon person fått gå hem, och man såg någon med jeans inne på stället blev man lack.

Alla var svartklädda, från topp till tå, en stor del av det tidiga 1990-talet i Stockholm. Den som avvek från den gällande klädkoden blev inte insläppt.

Discjockeys kunde prata och presentera låtarna, ibland efterlyste man någon som tappat bort sina nycklar, plånbok eller rent av kompisen. "Malin står vid högtalaren."

Kultiga ställen i Stockholm: BZ, Berzeliiterassen. Taket över dansgolvet öppnades fina sommarkvällar.

Bobbadilla vid Slussen, 1970-talet. Panisk trängsel i Gula gången långt innan öppningsdags (samma era som när folk köade till Gul&Blåjeansen, dagens ungdomar vet inte vad köa är). Vakterna ropade att alla måste backa när dörrarna öppnades, medan folk därbak tryckte på framåt. Brandkåren kallades in och sprutade med vattenkanoner för att skingra folk.

Inne på Bobbadilla hade en grupp tjejer markerat revir, den som inte tillhörde deras grupp fick inte stå på deras ställe. De kastade handgripligen bort tjejer de inte kände igen. Inget lades ut på youtube...

Sen var det Sloppys-boom när alla krogar började kriga med olika erbjudanden, i stil med "Kom 4, betala för 3." Och EG-priser som någon nämnde. Det var långa köer utanför alla krogar när det var EG-natt. Det var lägre priser på mat och dryck, som det skulle bli om vi gick med i EG.

Lösryckta minnen från baren:
B52. Med eller utan eld.
Sambuca, som man stoppade tre kaffebönor i. Och tände på.

Hur gick det till då man tog varandras telefonnumme under mitten av 90-talet?

Du skriver att Bobadilla låg i Gula Gången,och jag skrev Gamla Stan.Den flyttade tydligen då,för -74,75 låg den i Gamla Stan.Man gick in i gatuplan och precis som Fem Små Hus kunde man ta sig ner i källarvalven med små prång här och där.Right?

Alltså.. Hallå, vafan Så jävla dålig men ändå skrattade jag som en döende gris grymtar

Kan tänka mig att musiken på 90-talet var bättre på krogarna också? Eller spelades det mycket Guns 'n Roses, Nirvana och alla andra hårdrocksband från den tiden?

Papper och penna.

Nej,nej,nej,nej,nej!Skriva i handen,gå in i duschen dagen efter och precis när man greppade handduken så kom man på.....jäääävlars skit,och ja,bara skuggor av siffrorna fanns kvar.

90-talet, Gbg. Var tonåring.

Vete fan om det var "bra". Men såhär var det för oss i alla fall: Hade inga pengar och man drog runt mycket. För liten för att gå på ordentliga ställen. Men då fanns det rave och svartklubbar. Alla körde med stämpel - en liten suddig kråka på insidan av handleden. Jag hade med mig pen-kitet ut och så brukade vi lägga femton spänn var på att den äldsta i gänget (eller den med mest övertygande falsk-leg) sprang in, fick stämpel och sedan tog sig ut bakvägen där resten kopierade stämpel, sen gick vi förbi vakten och sa att vi bara varit ute för att ta luft. Det fungerade i 9 fall av 10.

Väl inne på ställena hade man inga pengar att köpa öl för, men det brukade lösa sig. Och framförallt gillade jag att dansa. Det var en hel del 60-talsnostalgi, Funkadelic, Linton Kwesi Johnson, lite småjazzigt och ganska sunkigt, varvat med Robin S. "Luv 4 luv", Dee-Lite och Haddaway, samt givetvis några grunge-hits - Pantera, Nirvana, Pearl Jam. Eller Black Sabbath. Och Blur, Stone Roses, Cure, The Smiths.
Folk var mycket trevliga. Telefonnummer insamlades i mängder. Nya vänner varje gång. Och ständigt: "vi drar vidare till..." och det kunde hålla på jävligt länge. Sista stället stängde runt 9 på morgonen. Då var man rätt seg.

Ölen där vi var låg nog kring 20 spänn (svartklubbar). Ändå var det "för dyrt". På raven drack man inget, inte jag i alla fall. Raven var fantastiska. Speciellt de allra första då det var en marginell rörelse på min ort. Ganska små grejer, definitivt hemliga för allmänheten.

Silikon? Det fanns inte i min begreppsvärld.
Dr Martens var inne, ja, men själv jag var emot trender och hade gympaskor med platå, sånna som slog några år senare, tyckte de var bra att dansa i. Jeans och linne hade man inte vad jag minns. Jag var nog mer åt Dee-Lite-hållet, det var mer inspiration från Twin Peaks-tjejerna och 60-talet. Mycket eye-liner och så.