Japans litteratur

Ja, det är en av de mest oförsonliga och kompromisslösa texter jag läst, någonsin.
Den ger en inblick i Mishimas tankevärld precis innan den misslyckade "statskuppen."
Han beskriver hur han förvandlar sin kropp och formar den till ett vapen med hjälp
av solen och stålet. Men det är också en åldrande mans ångest och äckel inför det
kroppsliga förfallet, med starka erotiska undertoner rörande dödsögonblicket
i det rituella självmordet, den för Mishima enda moraliska döden.

Hela Mishimas fysiska förvandling är en förberedelse inför den egna döden
och "statskuppen" är förmodligen bara ett sätt att belysa och rättfärdiga
det egentliga syftet med kuppen: att dö medan han är som mest levande.

Det är en kort text men väldigt komplex och vacker,
den borde läsas av så många som möjligt.

Tack så mycket för ditt omdöme!

Vad tyckte du om no longer human?

Blev lite överraskad tidigare ikväll, när jag slog på Repast av Naruse. Tydligen hade Kawabata varit med och arbetat fram manuset.

Berättelsen, med sin subtila vardagsdramatik, känns väldigt honom, men den är långt ifrån så cynisk man kan förvänta sig.

Någon som läst Osamu Dazais "Inte längre människa"? Tycker den verkar intressant. Tyvärr ska den svenska översättningen vara bristfällig.

En fråga till er som läst mycket japanskt (och kanske även annat östasiatiskt): skulle ni säga att de har en annan dramaturgisk uppbyggnad än den litteratur som har grekiska rötter likt vår egen?

En av anledningarna till att jag frågar är de filmer jag sett som ofta har förvånat och växlat ganska starkt mellan ett lågt och ett högt tempo (en mycket långsam konfliktstegring så att säga).

Hyfsat bra bok, om än kanske lite mycket "emo", som dagens ungdom uttrycker saken...

Vad jag märkt av brukar böckerna (och filmerna) i högre grad än sina västerländska motsvarigheter sluta direkt efter klimax, utan någon form av avrundning. Som det verkar är detta någonting som följt med ända sedan den muntliga traditionen (Kwaidan, osv). Dock har jag inte läst allt för mycket om eller av den japanska litteraturen, så uppfattningen kan likaväl baseras på bristande erfarenhet som någonting annat.

Exempel på regissörer och författare:

Yazunari Kawabata, Akira Kurosawa, Kaneto Shindo och Lafcadio Hearn.

Bra tips i tråden. Upplyftande att många ändå känner till flera japanska författare. Det finns inte direkt jättemycket översatt till svenska (desto mer på engelska dock).

Det här är en mycket intressant antologi sammanställd av Donald Keene (han har betytt nästan allt för japansk litteraturs framgång i väst): Modern Japanese Literature: From 1868 to the Present Day. Den är obligatorisk på Japanska C vid GU, säkerligen också i Stockholm. Här finns flertalet trevliga, spännande och gripande noveller samlade från en turbulent och spännande tid i Japans nutidshistoria. Rekommenderas varmt.

Det har inte nämnts särskilt många kvinnliga japanska författare i tråden. Här kan jag fylla tomrummet med Banana Yoshimoto. Denna 60-talists romaner och noveller kretsar främst kring familjen; frånvarande fäder, syskon som gått bort för tidigt, kusinen man har ett speciellt förhållande till, längtan bort från eller tillbaka till sina nära och kära, relationen till föräldrarna etc. Huvudpersonen är ofta en ung kvinna som plötsligt och av olika anledningar får mycket ansvar på sina axlar, och storyn drivs framåt av hur hon tacklar dessa problem.

Tyvärr är inte Yoshimoto översatt till svenska i någon utsträckning (alls?). Kan i alla fall tipsa om dessa titlar:
Kitchen
Goodbye Tsugumi
N.P.
Asleep

Jag läste nyligen hans översättning av The Tale of the Bamboo Cutter, med parallelltext av Kawabata och illustrationer av Masayuki Miyata. Blev lite besviken först, då jag hade förväntat mig en av Kawabata moderniserad variant av den gamla berättelsen, men asch, den var onekligen värd den slant och tid den kostade. Mycket mysig och underhållande!

Av en slump har jag för övrigt kommit över The Reed-Choked Houser och A Serpent's Lust, av japanske sjuttonhundratalsförfattaren Ueda Akinari; de var med i en booklett som följde med till Mizoguchis Ugetsu Monogatari. Trevlig överraskning. Lite gamla spökhistorier sitter aldrig fel.

Enligt Tobias Bjarneby som recenserade tv-spel och anime på 90-talet så är skillnaden stor. Enligt honom så är början på berättelsen viktigast i japanska berättelser. I Europe så är det slutet som är viktigast.

Han hade ingen källa på det. Vet inte om det är taget ur luften?

Murasaki och Sei Shonagon var sannolikt rivaler inom hovet på 1000-talet.