2010-10-10, 19:48
  #37
Medlem
BumZs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av despot
Har alltid trott att när folk säger "Jag ska aldrig dricka någon gång mer" så syftar man på att man är så bakis (sjukt jobbigt med en riktig baksmälla som sitter i hela dagen och man kan inte göra ett skit åt den), och inte själva ångesten över att ha gjort dumma saker. Eller vad menar folk egentligen?

Det där är så individuellt. Vissa har problem med att de dricker för mycket och för ofta. Andra har problem med att de reagerar så konstigt på alkohol. Tippar på att själva bakisångesten blir mer kännbar ju äldre man blir och då har man också byggt upp ett förhållande till alkoholen och känner vad för problem man har med den.
Citera
2010-10-10, 22:27
  #38
Medlem
När jag har bakfylleångest brukar jag bli lite smått osympatisk, eller jag bryr mig inte lika mycket om saker jag skulle brytt mig om i vanliga fall, exempel på småsaker man inte vill göra för att skämma ut sig.
Brukar också tänka lite djupare och mer pessimistiskt på saker och ting.
Citera
2010-10-10, 22:57
  #39
Medlem
StefPhoenixs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BumZ
Det där är så individuellt. Vissa har problem med att de dricker för mycket och för ofta. Andra har problem med att de reagerar så konstigt på alkohol. Tippar på att själva bakisångesten blir mer kännbar ju äldre man blir och då har man också byggt upp ett förhållande till alkoholen och känner vad för problem man har med den.
Jag hade det problemet när jag var yngre att jag blev sardonisk och i allmänhet elak men sen för ca 2 år sen försvann det och jag blir nu istället gladare av alkohol vilket lett till att jag inte längre BARA dricker för att det är gott. Får väldigt, väldigt sällan någon bakfylla utan drabbas endast av nykterhetsångesten jag nämnde på förra sidan om jag varit mer än måttligt full.
Citera
2010-11-12, 01:05
  #40
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BumZ

Minnesluckorna man försöker fylla i blir alltid ångestladdade och fruktansvärda. Oftast har jag inte gjort något speciellt alls under dessa minnesluckor enligt andra, men då man ändå gjort en del sjuka saker på fyllan tidigare så ligger den där oron ändå över en och man tror alltid det värsta.

Hur kom jag hem? Träffade jag nån granne i trappen när jag kom hem? Oj oj oj...då lär jag ha snackat ihjäl honom eller henne och säkert sagt en jävla massa sjuka saker. Kan jag kanske tillochmed ha fått för mig att ringa på grannens dörr när jag hem? Typ en tisdag natt klockan 04 eller nåt. Och vafan har jag känslan av att jag har gjort det?? (Har dock aldrig hänt, men likväl dyker såna sjuka tankar upp dan efter) Likaså sjuka minnesbilder av att jag stått på balkongen och vrålat ut i natten och sjungit med i låtar eller vrålat i lägenheten så grannar slagit i väggarna, fast jag aldrig har gjort det heller. Massor med falska minnen verkar planteras i ett bakisångestläge.

Gamla minnen från saker man gjort tidigare kommer upp och ångesten över dessa gör sig påminnd. Tankar på hur jag uppfattas av alla andra kommer och dessa tankar är alltid dystra, aldrig positiva.

Kort och gott, bakisångesten för mig är ett stort ihopplock av falska minnen av fruktansvärd karaktär, för att fylla ut mina minnesluckor från kvällen innan. Förstår inte varför de aldrig kan vara glada och trevliga minnen. Det tar ofta 2 dagar innan jag känner att jag är uppåt igen efter en fylla.

Den citerade texten är en helt klockren beskrivning av mina egna upplevelser av bakfyllan.
Jag fabricerar helt enkelt minnesbilder och utgår alltid ifrån det värsta. Jag går igenom nyhetssajter etc. för att se om det skett några spektakulära händelser på stan under natten. Händelser som jag sedan själv inbillar mig att jag varit inblandad i. Jag går igenom kläderna efter eventuella blodspår, känner efter i röven om jag möjligen kan ha blivit våldtagen, väntar oroligt på att både polis, hyresvärd, kriminella gäng och andra skall komma och knipa mig för saker som jag eventuellt kan ha gjort mig skyldig till. Dessutom är jag ofta övertygad om att jag kan ha dragit på mig hemska smittor under mina inbillade sexuella eskapader i buskar och på krogtoaletter.
Brukar ta en vecka att återhämta sig ungefär. Och sedan är det dags för nästa fylla.
Citera
2010-11-28, 18:11
  #41
Medlem
Jag brukar få ångest över att jag raggat på tjejer och varit för framfusig. Det kan inträffa när jag druckit för mkt, jag blir då arg på mig själv. Jag blir också arg på mig själv för att man inte kunde sköta drickandet, man tycker att man ska kunna hantera det vid det här laget. Minnesluckor är såklart också ångestframkallande. Men det är ganska sällsynt att det blir sådana fyllor så om det inträffar ngn enstaka gång får man väl försöka förlåta sig själv. Det händer ju faktiskt de flesta och egentligen gillar jag ju inte perfekta felfria människor som aldrig gör ngt fel.

Just nu har jag lite ångest över gårdagen, det är heller inte bra då jag hade lite ångest redan innan. Man känner sig inte så stark nu inför veckans prövningar..
Citera
2013-10-06, 16:45
  #42
Medlem
Bumpar denna tråden då...

Men den värsta bakfylleångesten är den man får när man druckit och sms-bombat någon tjej man träffat några gånger och faktiskt gillar.
Så har jag det nu och jag har inte fått några svar när jag läste smsen jag skickade inatt, så jävla pinsamt och har grov jävla ångest! Så jag raderade numret och sms konversationen och bara försöker glömma allting och gå vidare, vill inte ens tänka på öl eller gårdagen längre, jeesus....
Citera
2013-10-06, 19:22
  #43
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BumZ
Det där är så individuellt. Vissa har problem med att de dricker för mycket och för ofta. Andra har problem med att de reagerar så konstigt på alkohol. Tippar på att själva bakisångesten blir mer kännbar ju äldre man blir och då har man också byggt upp ett förhållande till alkoholen och känner vad för problem man har med den.
Orsaken till bakisångesten är alltid densamma, nämligen att alkohol fråntar kroppen magnesium (bl.a.). Åldern spelar ingen roll, det som spelar roll är: hur stort var ditt "förråd" av magnesium innan du druckit. Och hur mycket du druckit, förstås.
Det finns en tråd om magnesium: flashback.org/t1912024.
Citera
2013-12-26, 21:41
  #44
Medlem
Mycket uppskattande att läsa denna tråd på bakfyllan. Känns skönt att inte vara ensam.

Ska väl bidra med att berätta att jag sitter med riktigt grov bakfylleångest för tillfället.

-Strulade med en polares gamla ragg (trotts det var en brud där som jag är lite på G med ), vilket känns som en katastrof nu och att jag äventyrar våran vänskap. Känner mig som ett sånt jävla svin trotts att det aldrig har varit eller kommer bli något seriöst mellan dem.

-Förmodligen sumpat bruden jag var på G med.

-Flera timmar av gårdagen är helt svart. Vilket gör mig nojig över allt jag kan ha gjort, sagt eller hur jag allmänt har betett mig.

-Bränt pengar. Trotts att det kanske bara handlar om runt femhundringen så känns det också riktigt mycket skit idag.

Jag har försökt dämpa ångesten med:

Att sova några timmar, vilket fungerade så länge jag sov. När jag vakna var det lika illa igen.

Snusa som en idiot hela dagen, man får väl ut några minuter per snus då livet känns lite bättre.

Duscha (men samvetet det sitter kvar), blev lite bättre när man kände sig fräsch.

Skriva med typ alla man har på facebook och försöka få lite medlidande, vilket bara gjorde saken värre då man fick det lite bekräftat att man är en idiot.

Kollat på film i fosterställning, sämsta försöket hittills till att finna ro i kroppen. Man kan tänka alldeles för mycket.

Min lösning på problemet:

Dricka mer alkohol (i form av glögg). Mår faktiskt hyfsat okej nu, efter två rejäla muggar med glögg. Imorgon vet jag att jag kommer se tillbaka på idag och skratta åt hur jävla patetisk jag är som ligger och har ångest över såna skit saker.

Och om en vecka vet man att man gör om samma sak igen!
Citera
2015-05-01, 12:17
  #45
Medlem

Haha underbart inlägg! Pressade fram dagens första leende i mitt fejs i alla fall

Annars ligger man i sängen och ångestkrampar a la fosterställning. Satsade stort igår och föll hårt. Tog kontakt med en gammal intressent på facebook och bekände min kärlek, tyvärr gick det inte hem. På ett sätt borde jag kanske vara stolt eftersom det faktiskt var ganska modigt gjort, men just nu vill jag bara sjunka genom marken.

När jag vaknar med bakisångest hamnar jag som i ett vägskäl. Åt det ena hållet väntar en enorm adrenalinrush som kan liknas vid ett x2000 tåg där jag tutar på och låser in mina bekymmer i en hemlig liten låda, och åt det andra, hälsosammare men plågsammaste, hållet finns fosterställningen och ångesten. Idag blev de det senare.
Citera
2017-12-16, 20:36
  #46
Moderator
Diagorass avatar
Ångesten dagen efter alkholintag blir mer och mer existentiell vilket nästan har föranlett ett totalt alkoholstopp. Det är svårt att hantera ångesten eftersom jag varken har tillgång till eller är särskilt sugen på att bruka benso. Jag gillar att dricka öl men det är snart inte värt det. Känslan som kommer dagen efter är att man är värdelös som människa och att alla man känner hatar en. Allt jobbigt man gått igenom tidigare kommer också tillbaka med full kraft. Beror det på att man är ångestfylld som människa eller att alkoholen tär så mycket på kroppen?
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in