Socialen vill ha min skatteåterbäring.

Jag förstår vad du menar, men anledningen till att soc inte bryr sig om privata skulder är att alla skulle göra så i det läget. "Visst, ja, jag har 4.000 på mitt konto, men de är jag skyldig mamma/pappa/brevbäraren/hunden för hyra..." Sen att det kan stämma i de flesta fall är tråkigt.

Sen tycker jag det är helt rätt att skatteåtebäringen tas med i socs beräkning av ens bidrag, jag menar, det är trots allt pengar man får in, utan undantag.

Sen är rubriken helt fel. Soc tar inga som helst pengar från dig, däremot kanske du får mindre av dem om du har pengar på kontot. Väsentlig skillnad.

Jag förstår vad du menar, men anledningen till att soc inte bryr sig om privata skulder är att alla skulle göra så i det läget. "Visst, ja, jag har 4.000 på mitt konto, men de är jag skyldig mamma/pappa/brevbäraren/hunden för hyra..." Sen att det kan stämma i de flesta fall är tråkigt.

Haha grejen är att jag tjänade ganska mkt på mitt jobb som jag blev av med, så jag hade ingen anledning att spara, sen kom recessionen som en jävla överraskning och då satt man där, resan kostar typ bara 4500 och det hade jag med marginal över varje månad.: D

Sen tycker jag det är helt rätt att skatteåtebäringen tas med i socs beräkning av ens bidrag, jag menar, det är trots allt pengar man får in, utan undantag.

Det är sorgligt att se vilken människosyn som råder i merparten av den här tråden.

Det är för det första, enligt mig, fel att skatteåterbäringen ska räknas som inkomst. Skatteåterbäring och t.ex. semesterersättning räknas inte som inkomst på Försäkringskassan eller i A-kassa.
Trots det orimliga i att räkna skatteåterbäring som inkomst finns det två situationer där man tvingas göra detta.
Detta sker när man står till Kronofogdemyndigheten eller den kommunala socialförvaltningens "förfogande".

Skillnaden är däremot att Kronofogdemyndigheten drar av skatteåterbäringsbeloppet på den skuld man har, medan man tvingas leva upp dessa trots eventuella skulder.

Dessutom är man som bidragstagare, i alla fall rent moraliskt och medmänskligt, berättigad till ledighet. Den som tror att det är en dans på rosor att leva på bidrag bör snarast försöka leva med samma minimalt ekonomiska tillgångar.


För att besvara frågan, så finns det en möjlighet att få behålla pengarna.
Enligt socialtjänstlagen gäller följande:

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till betalning av skulder, endast om det är enda möjligheten för den enskilde att uppnå en skälig levnadsnivå.
Nämnden bör ge bistånd till skulder efter en individuell prövning och när det enligt nämndens bedömning skulle få allvarliga sociala konsekvenser för den enskilde om skulden inte betalas.
Det kan t.ex. gälla skulder för boendekostnader eller hushållsel.
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd även till en skuld som uppstått under sådan tid då den enskilde inte har haft bistånd till kostnaden,
men hade fått bistånd om han eller hon hade ansökt om detta.

Detta innebär att man alltid kan få sitt ärende prövat. Att använda skatteåterbäringen för att semestra, som TS ville, är med största sannolikhet inte ett tillräckligt gott skäl.
Däremot kanske följande råkar inträffa:

* Man är skyldig sina föräldrar ett par tusen kronor, skulden är från tiden före bidragstagandet.
* Föräldrarnas ekonomi är på väg att gå i botten p.g.a. egna skulder.
* Föräldrarna frågar om du kan betala tillbaka skulden med hjälp av skatteåterbäringen. Vägrar du kommer de att säga upp kontakten med dig.

Om sedan föräldrarna råkar få en ekonomisk uppsving, och att du samtidigt får ett anonymt kuvert med ett belopp motsvarande din skatteåterbäring, kan bara bero på tillfälligheter.

Självklart tar du upp de anonymt utdelade pengarna i din nästa bidragsansökan...

Jag vet att detta exempel använts på riktigt och fungerat.
Vänligen undvik påstående som att man "skulle lura systemet" och att det är "bidragsfusk". Skatteåterbäringen kan omöjligt räknas som inkomst mer än på ett papper i ett byråkratiskt system, eftersom hela saken är att individen betalt in för mycket skatt föregående inkomstår.

Vad folk inte verkar förstå är att soc är till för att man ska ÖVERleva, inte leva. Det är klart att de måste ha likadana regler för alla, och regeln om att man inte får ha pengar är en sådan.

Men om vi fortsätter:

- De som precis blivit av med jobbet och har semesterersättning att ta ut, ska de få behålla de pengarna?

- De som har bil/båt/hus?

- De som har en sambo med inkomst på 30.000 kr i månaden?

Var skulle man dra gränsen?

Återigen, trist att de inte kan ta hänsyn till privata skulder, men samtidigt, i det läget skulle plötsligt alla som får pengar av soc ha "privata skulder" till höger och vänster, och hur skulle man kolla upp om det verkligen stämmer? Prata med den man är skyldig pengar? Ja, den är säkert införstådd med vad som gäller, och kan säga att x visst har lånat pengar. Case closed. Skuldebrev? Jamenvisst, det kan vi skriva med en gång, inga problem.

Men jag håller med, det är skittråkigt om man har privata skulder som soc skiter i. Jag har själv råkat ut för det. Levde på soc i några månader för några år sedan, fick låna av mamma till hyran, men fick inte de pengarna av soc. Jag frågade varför, och hon sa att de inte brydde sig om privata skulder. "Men om jag inte hade fått lånat av mamma, hade jag inte kunnat betala hyran och då hamnat hos fogden!" sa jag. "Men det är inte mitt problem" svarade hon då. Tack för det, Sverige!

Hur resonerar du nu? Skatteåterbäringen får man p.g.a. att man betalat för mycket i skatt, med hjälp av sin INKOMST. Så svårt var det att reda ut att det faktiskt är en inkomst. Det räknas som inkomst när man går på a-kassa också, grejen då är att det är pengar som man har tjänat innan man började med a-kassan.