Citat:
Ursprungligen postat av giza
Du (och många med dig) verkar helt ha missat vad hon velat kritisera.
Hon tycker bla att man är för snabb med att bälteslägga människor på St Göran, att läkarna el. vårdarna ljuger om/överdriver händelseförloppet för att kunna sätta in dylika åtgärder utan att det ges chans till annat, att man som förmodat psyksjuk inte blir trodd om hur man blir behandlad.
I det här fallet fanns vad jag förstår inte så många andra alternativ. 6 poliser som behövdes för att hålla i henne, hon var okommunicerbar, vrålade och spottade. Inte ett läge när man sätter sig och pratar om den traumatiska barndomen precis. Det gör man när det hela har lugnat ner sig.
Citat:
Hon verkar f.ö inte vara ensam i sin kritik av hur man väljer att behandla människor där, det finns människor här på Flashback som beskrivit skrämmande och väldigt kränkande upplevelser på St Göran, bla i samband med bältesläggning.
En bältesläggning upplevs nästan alltid som en kränkning av patienten, även om man försöker göra det så skonsamt som möjligt. Det man också brukar göra när det hela lugnat ner sig är att man tillsammans med patienten går igenom vad det var som hände, hur man uppfattade situationen och varför man ansåg att situationen inte kunde hanteras på annat sätt, allt för att minska kränkningsupplevelsen. Vad som ibland är olyckligt är att patienten flyttas från akuten till någon avdelning så fort att en sådan genomgång inte hinns med på plats och att det kan vara svårt att göra i efterhand på en avdelning där ingen varit med om själva händelsen.
Citat:
Det verkar skilja sig mycket mellan olika psykakuter hur mycket och snabbt man väljer bälte, i vissa fall verkar det handla om ett direkt överutnyttjande.
Överutnyttjande skulle jag inte villa påstå, jag tror det mer handlar om i vilken kontext akuten verkar och hur bemanning och sånt ser ut. I Finland t.ex. används inte bälte alls.
Citat:
(Jag har personligen erfarenhet från St. Lars i Lund för 11 år sedan, där jag blev knäpp i huvudet, skulle ge mig på överläkaren under ronden, började kasta saker omkring mig, springa i korridorren, ja blev helt galen och aggressiv

.
Men vårdarna nöjde sig med att hålla fast mig och säga till mig att lugna ner mig-
Ja ge mig en chans att lugna ner mig, inte bara en, utan två gånger, vilket jag till slut gjorde.
Du beskriver en situation på en avdelning och inte på akuten. På en avdelning har personalen kännedom om patienterna på ett helt annat sätt än man har på akuten när random person kommer in. Då har man också mycket bättre möjligheter att hantera det hela på annat sätt.
Citat:
Hade det skett på St. Göran så hade jag väl blivit bältad omedelbart med spruta i röven.
Det tror jag inte enligt vad jag skrivit ovan.
Citat:
Så jag är tveksam när människor påstår att man inte kunde hantera Odell ( eller andra) på ett annat sett.)
Det går alltid att diskutera efteråt. I en akut situation måste man ta snabba beslut och de är de bästa man kan göra just då, med den kunskap och vetskap man har för stunden.
Sen tycker jag att det är en lite märklig inställning jag vet endel har här på FB. Man har en uppfattning om att psykakuten är ens egen lilla "fightclub" dit man kan åka för att puckla på personalen och förstöra inredning och tycka att det är OK och samtidigt bli förgrymmad över att det då vidtas åtgärder för att förhindra detta. Är man så frustrerad och arg och galen så kan man väl slå sönder sitt möblemang hemma först innan man åker in så slipper man den biten.