Ny automatkarbin sökes: Ak 6 (ramavtal med Sako om 5,56 och 7,62 mm AK samt lite annat. Mars -23 /Mod)

Kpist45 god precision jämfört med moderna kpistar, 2 cm akan på gruppnivå PLUS 2x ksp + 8x kpist per 8 manna grupp 1960-ish och att KG och AG vore jämförbara med Ak.

Det här var svammelrekord även för dig.

Kan bara hålla med. Sverige ska ha så mycket eget specialtillverkat för oss. Titta bara på Ak4 där vi ville ha över 40 st förändringar. De som gjorde G3 tackade för det och gjorde lämpliga anpassningar på G3.

1. Just så ja. K-pist m/45 är rena rama prickskyttegeväret i förhållande till alla dessa moderna k-pistar med effektiva räckvidder kring 30-150meter. Åtminstone när de är i gott skick.

2. Det är alltså standardtilldelningen när en grupp tilldelades enbart k-pistar som personliga vapen. Sådant skedde alltså enbart på pansarskytteförband och vid internationell tjänst. AKAN sitter alltså på en pansarvagn.

3. Den enda betydande skillnaden på ett AG är 10 skott mindre i magasinet. I övrigt är skillnaden på de tidigare vapnen ungefär att de väger 3-5kg mer än AK4 och har betydligt högre eldkraft. http://gotavapen.se/gota/artiklar/kg/svenska_kg.htm Här har du ett foto på AK4:ans företrädare från mellankrigstiden (dvs. efter ww1) http://gotavapen.se/gota/artiklar/kg/kg_bilder/kg_m21_901.jpg

4. Sluta svamla nu va?

5. Istället kan du berätta varför Sverige ska köpa nya automatkarbiner?

Finns det någon status ang. hur den här eventuella upphandlingen mår för tillfället?
Den här tråden är ju åtta år gammal nu och fortfarande har inget hänt.

Som jag nämnde innan, vad jag vet har den inte varit uppe på flera år och det enda man kom fram till sist var att man ville ha ett skarpskyttevapen i 7,62 - det som nyligen blev Ak4D. Något Ak6 blev det aldrig bestämt och idag ligger det, igen bara vad jag vet, på is.

Vad gäller Kongo år 1961 så rörde det väl sig inledningsvis om ordningsuppehållande verksamhet plus observation? Då är ju kpist ett utmärkt vapen. Men senare utvecklade det sig till regelrätta strider och då är ju förstås en kpist underlägsen det mesta.

Poängen var väl att det blev ett trist och plötsligt uppvaknande för Sverige att Kpisten (och övriga vapen, AG42, Ksp m/42 etc) var otillcklig då man vipps mötte fiender med för tiden moderna automatkarbiner, även om i mindre skala.

Så det har resulterat i att de köpte 5000 nya kolvar till Ak4?
Att införskaffa Ak6 ligger förmodligen långt ner på försvarets inköpslista.

Nja. Man valde en kula med lite tjockare mantel, vilket gav bättre genomslag i hjälmar. Inte för att vare sig USA, Storbritannien, Västtyskland eller Frankrike, gjorde mer på området förrän de införde 5,56x45 under 1960, 1970 och 1980-talet.



Det har jag inte heller påstått. Men resten av västvärlden hade inte direkt något större försteg på området och t.ex. Frankrike, låg klart efter.


Nu fick vi dock inte stryk i Kongo och processen med en ak till försvarsmakten inleddes ungefär ett årtionde innan Kongomissionerna, med t.ex. FM/54 och FM/58. Men visst kunde man ha kapat ett par år på anskaffningsprocessen om det hade varit prioriterat.

I det här läget, så lade vi dock (även jämfört med omvärlden) mycket hård prio på f.f.a. stridsflyget* och flottan**, samtidigt som vi ersatte, eller totalt byggde om samtliga stridsvagnar från 1953 till 1960.


Precis som andra demokratier med mycket stora krigsorganisationer (Sverige, Finland och Israel t.ex.) så fasades inte kpistarna (med tungt slutstycke) ut förrän 1990-tal eller 2000-tal, för t.ex. stabspersonal, lokalförsvarsförband, stridsfordonspersonal m.m. Här ska det dock noteras att även i yrkesarméer som USA och Storbritannien, så fasades de sista gamla kpistarna ut först under 1990-talet. MAT-49 torde även den ha ersatts under 1990-talet.

Vad gäller poduktionen av AK4, så tog den...det var väl 6 år att slutföra. Väl jämförbart med t.ex. M14 och SLR. Med 8 års omsättningstid på värnpliktiga i manöverförbanden så ska det då noteras att produktionen egentligen var snabbare än vad som var nödvändigt.


AK var som sagt redan under utveckling i landet när vi åkte till Kongo och Ksp 58 var redan i tjänst. Det hela komplicerades dock av att vi inte hade bestämt om huruvida vi skulle fortsätta med 6,5x55, eller gå över till 7,62x51. Den senare kalibern var kortare och AK i 7,62x51, var därmed inte triviala att konstruera om till 6,5x55, eftersom det bl.a. skulle kräva framtagning av helt nya produktionsverktyg. Även den omvända vägen kunde vara bökig, vilket USA märke, när de trodde att de skulle kunna använda stora delar av verktygen för M1 Garand, till den kortare M14.


(*) Man gick igenom 2-3 generationer flygplan, byggde berghangarer, krigsbaser, vägbaser, SLC, införde Stril 50 och Stril 60, samt köpte in tillräckligt med långdistansluftvärn, för att kunna ha hela fastlandskusten, från Roslagen till Hallandsåsen inom porté från 1950 till 1964.

(**) Från 1950 till 1964, så levererades t.ex. 63st nya ytstridsfartyg och ubåtar till flottan, varav 6st jagare och 17st ubåtar. Därtill så byggdes en massa äldre jagare om till fregatter och de två nya kryssarna genomgick stora ombyggnationer.

1. Dessa kpistar du nämner blev tillverkade under ww2 då man såg behov av billiga kpistar under kriget. Men du glömmer Mp 38/40 som var före. Vi hade också brist på kpistar och köpte från olika håll. Men ändå räckte det bara till gruppchefer och jägarförband. M/45 tillverkades efter kriget och det är väl den springande punkten. Då många soldater bara hade varit utrustade med pistoler.

Sedan tappade vi luckan mellan kpist och Ak. Ungefär som idag då man insett att Ak5 behöver kompletteras med ett kraftigare vapen som når längre där Ak4D (DWR) blir ett billigt alternativ.

2. Sverige valde att utveckla m/42 30.000 (1942). Då vi samtidigt hade ca 660.000 gevär i olika äldre modeller som slutades tillverkas 1944. Sedan verkade man nöjda tills man insåg behovet av flera automatkarbiner som kom 1965. Under tiden hade 70 % av soldaterna äldre gevär av typ m/96.

3. vi stod väl också stilla flera år eftersom inget hände efter m/42 (1942) till 1965 (23 år). Att utreda och planera saken enligt Svenskt maner sedan 50-talet ger inga vapen.

Ag m/42B tilldelades väl Kongobataljonerna efter hand när man hamnade i strid? Från någon bataljon och framåt så hade varje skyttegrupp tre Ag och fyra K-pist, plus GrpC och Stf med K-pist. En tredjedel av skyttesoldatera hade alltså Ag, men antagligen inte i de första bataljonerna.

Irländarna hade Enfieldgevär!

Dessutom hade varje skyttepluton (fritt ur minnet) två Grg och två Ksp. Den nyare och för trupptjänst mer lämpade Ksp 58 ersatte sen snabbt Ksp m/42B? på plutonsnivå.

På KP-bilarna hade varje pluton totalt 4 respektingivande Ksp m/36 också. Så det var inte så att man saknade eldkraft direkt. Även om 39b inte passade bra i tät djungel och tjockt elefantgräs.

Sen hade man Granatkastare också på bataljonerna.

*Som efter hand byttes ut mot automatkarbiner.

M3 tillverkades för USA.s del ännu på 1950-talet och användes till 1992.
I Storbritannien, så ersattes Sten av Sterling, som började tillverkas först 1953 och som togs ur tjänst först 1994.

Det finns t.ex. bilder från Gulfkriget, på brittiska soldater med Sterling och L1A1 och på amerikanska stridsvagnssoldater på sina toppmoderna M1A1 Abrams, som sitter där med sina M3 kpistar.


Jag är väl medveten om Kpist M/37. Vi hade 35'000, vilket ska jämföras med de ~30'000 skyttesoldater som vi hade i infanteriregementena (senare brigaderna) under kriget och under första halvan av kalla kriget. Redan i slutet av andra världskriget, så hade vi (om jag minns det rätt) 2st kpistar, 2st ag m/42 och 1st kg per skyttegrupp i ett infanteriregemente. Kvar hade man då 4st gevärsskyttar, som bl.a. skulle bära extra magasin till kulsprutegeväret.

Antalet soldater som hade pistol var approximativt 0st. Hade man inte ag eller kpist, så hade man gevär. Om man inte var officer d.v.s.


Vi hade innan AK4 införskaffades i storleksordningen 300'000 automatvapen (35'000 kpist m/37, 30'000 ag m/42 och över 200'000 kpist m/45, samt smärre mängder MP35 och Thompson). De som primärt behövde dessa vapen var då de c.a. 30'000 skyttesoldaterna i brigaderna och de kanske 30'000 ytterligare skyttesoldater, som vi hade i f.f.a. lokalförsvarsförband och självständiga skyttebataljoner. Att sedan en massa luftvärnssoldater, lastbilsförare, sjukvårdare och kabeltattare hade gevär m/96 och m/38 var knappast en katastrof.


Du menar till skillnad från USA som tog 23 år på sig innan de fick fram en ersättare till sin motsvarighet till m/42 och Frankrike som tog 38 år på sig?