Nu har jag läst alla berättelser utom Tjärven (pallar inte 160 sidor om zombier i presens, sorry). Här är mina omdömen:
Havssvalget
Synd att samlingens sämsta berättelse kommer först. Här finns onekligen potential, men det blir för rörigt. Perspektivet skiftar från första till tredje person, och tempus från imperfekt till presens. Dessutom känns avsnitten som berättas av kvinnan väldigt ojämna. Expositionen är för klumpig, och kvinnans vokabulär pendlar mellan högt och lågt. Det är svårt att göra trovärdiga karaktärer på kort utrymme, vilket märks här. Utöver det är JAL övertydlig i sin beskrivning av ungen.
Det hade kunnat göras mer diskret och därmed renderat större effekt. Men jag gillar idén.
Varför dröjde du?
En av de bättre berättelserna. Jag har som sagt läst den på engelska tidigare, och märkligt nog föredrar jag den versionen. Måste betyda att översättningen var riktigt bra. Här har vi en poetisk berättelse som förmår göra något på det uttjatade vampyr-/blodsmittetemat. Tempot är i det närmaste perfekt och allt flyter på. Slutet är väl lite förvirrande, men det gör åtminstone att man får tänka. Inte varje dag man får lära sig nya slangord heller - hade ingen aning om vad en gnoa var innan, men nu vet jag.
Vad mig tillkommer
Den här gillade jag också. Situationen som uppstår mellan huvudpersonen och den mystiske gårdskarlen får en riktigt skön upplösning. Antagonisten är skönt obehaglig utan att det går överstyr till parodi. Mot slutet av novellen befinner sig hjältinnan i någon slags
och då blir det bitvis rätt spännande. Gillade också följande:
Speciella omständigheter
Den här kändes definitivt för anonym. Paret som flyttar in i ett mystiskt hus har gjorts en miljard gånger för mycket. Man måste vara väldigt originell för att det ska funka. Varelsen i källaren är för outvecklad för att det ska bli riktigt läskigt. Medges dock att brödscenen på slutet var lite småcreepy.
Hår
Här har vi återigen problemet när författaren vill anlägga ett örnperspektiv och samtidigt komma karaktärerna nära. Det funkar hyfsat, men inte helt hundra. Ändå en rätt bra närvarokänsla. Den begåvningsklene lillebrodern hade jag gärna läst mer om, han verkade sympatisk som gjorde vad han kunde under omständigheterna.
Våran hud, vårat blod, våra ben
Kanske samlingens bästa. Trodde inte JAL skulle gå så långt som han gjorde på slutet. Grundidén är rätt originell också. Och de där små barnen! Att man inte får en förklaring till riktigt varför Benke gjorde som han gjorde tycker jag är ganska bra. De bästa berättelserna lämnar sådant till läsaren. Scenen där berättaren går runt i skogen med keyboarden om halsen är riktigt suggestiv och skulle nog göra sig bra på film.
Havssvalget
Synd att samlingens sämsta berättelse kommer först. Här finns onekligen potential, men det blir för rörigt. Perspektivet skiftar från första till tredje person, och tempus från imperfekt till presens. Dessutom känns avsnitten som berättas av kvinnan väldigt ojämna. Expositionen är för klumpig, och kvinnans vokabulär pendlar mellan högt och lågt. Det är svårt att göra trovärdiga karaktärer på kort utrymme, vilket märks här. Utöver det är JAL övertydlig i sin beskrivning av ungen.
Det hade kunnat göras mer diskret och därmed renderat större effekt. Men jag gillar idén.
Varför dröjde du?
En av de bättre berättelserna. Jag har som sagt läst den på engelska tidigare, och märkligt nog föredrar jag den versionen. Måste betyda att översättningen var riktigt bra. Här har vi en poetisk berättelse som förmår göra något på det uttjatade vampyr-/blodsmittetemat. Tempot är i det närmaste perfekt och allt flyter på. Slutet är väl lite förvirrande, men det gör åtminstone att man får tänka. Inte varje dag man får lära sig nya slangord heller - hade ingen aning om vad en gnoa var innan, men nu vet jag.
Vad mig tillkommer
Den här gillade jag också. Situationen som uppstår mellan huvudpersonen och den mystiske gårdskarlen får en riktigt skön upplösning. Antagonisten är skönt obehaglig utan att det går överstyr till parodi. Mot slutet av novellen befinner sig hjältinnan i någon slags
och då blir det bitvis rätt spännande. Gillade också följande:
Speciella omständigheter
Den här kändes definitivt för anonym. Paret som flyttar in i ett mystiskt hus har gjorts en miljard gånger för mycket. Man måste vara väldigt originell för att det ska funka. Varelsen i källaren är för outvecklad för att det ska bli riktigt läskigt. Medges dock att brödscenen på slutet var lite småcreepy.
Hår
Här har vi återigen problemet när författaren vill anlägga ett örnperspektiv och samtidigt komma karaktärerna nära. Det funkar hyfsat, men inte helt hundra. Ändå en rätt bra närvarokänsla. Den begåvningsklene lillebrodern hade jag gärna läst mer om, han verkade sympatisk som gjorde vad han kunde under omständigheterna.
Våran hud, vårat blod, våra ben
Kanske samlingens bästa. Trodde inte JAL skulle gå så långt som han gjorde på slutet. Grundidén är rätt originell också. Och de där små barnen! Att man inte får en förklaring till riktigt varför Benke gjorde som han gjorde tycker jag är ganska bra. De bästa berättelserna lämnar sådant till läsaren. Scenen där berättaren går runt i skogen med keyboarden om halsen är riktigt suggestiv och skulle nog göra sig bra på film.
