John Ajvide Lindqvist - det mest spännande som hänt på ett tag i svensk litteratur?

Jag anser att Låt den rätte komma in är en av de svenska skönliterära debuterna någonsin. John Ajvide Lindqvist (JAL) har följt upp debuten med Hanteringen av odöda som fått lite blandad kritik där vissa menar att den var bättre och mer mogen, andra att den inte riktigt höll samma klass. Jag anser att den är enormt bra och visar att JAL inte var en one-trick-pony

Människohamn kom förra året och har även den mötts positivt. (jag kan inte uttala mig om denna boken än eftersom jag är mitt inne i den, men första halvan har börjat precis lika lovande som jag hade förväntat mig)

(däremellan släpptes novellsamlingen Pappersväggar)

JAL har alltså lyckats spotta ur sig 3 romaner på 4 år, och det är inga korta romaner, där alla enligt mig håller hög klass. Det är alltså en produktiv författare som debuterade rätt sent i livet och förhoppningsvis har vi många år av litterära mästerverk att se fram emot. Hans prosa är väldigt vacker och han skriver ovanligt vackert för en sådan genre som skräck & splatter. Historierna i böckerna är också mycket ovanliga, kreativa, och väldigt smarta.

Jag tycker att JAL är den mest spännande svenska författaren just nu och frågan är om han kommer fortsätta och bli en av våra största författare, eller om det krävs att han lämnar skräckgenren för detta?

http://www.vi-tidningen.se/templates...e.aspx?id=9012

Tror ni även att JAL kommer att slå utomlands? Filmen Låt den rätte komma in togs ju emot med stor succé utomlands och borde således ha fått upp intresset för den svenska författaren.

Har svårt att tro att Lindqvist kommer att lämna skräckgenren framöver helt, men skulle inte förvåna mig om han kommer att börja sysselsätta sig med någon annan genre i kommande projekt framöver. Oavsett vad han kommer att välja att skriva inom den kommande framtiden har ju mannen charmat ett hel land med läsare och tidigare icke-läsare med sina böcker så potential finns ju alltid. Finns ju ett flertalet "inspirationskällor" för John som tidigare skrivit skräck men lämnat genren åt sidan för några år och sysselsätta sig med annan form av skrivande, bland annat Stephen King, Dean Koontz och Clive Barker.


I mina ögon har han ju kort och gott redan slagit igenom nu med tanke på Thomas Alfredssons filmatisering av Låt den rätte komma in och sen kommer ju säkerligen Hanteringen också att översättas och filmatiseringen (om det nu blir någon) kommer att säljas till utlandet. Främst i de engelsktalande länderna är skräck fortfarande någonting stort och omfattande inom litteraturen, så klart att det finns potential för honom att slå sig in på marknaden, såväl så har ju tidigare svenska författare slagit in ordentligt i b.la USA. Skulle väl främst vara att Sverige är ett litet land med stort kulturellt och historiskt arv att spä på i böcker, och klimatet är ju helt annat här än i länder dit böckerna exporteras.

Bra att JAL har fått en egen samlingstråd här.

Angående framgångarna i utlandet så förvånar det mig lite. Böckerna lanseras så långt bort som i Kina, och jag har också sett rescentioner av den(även om jag inte begrep så mycket). Jag tycker att skildringarna i boken är väldigt typiskt Svenska. Jag kan inte se att utlänningar skulle kunna identifiera sig med dom, annat än kanske Skandinaver, Tyskar eller Holländare, med en liknande kultur.

Är det inte just därför som man läser böcker ifrån andra länder då, för att man finner dessa exotiska och spännande just i sina beskrivningar av en annan, främmande samtid? Tror främst att det är en av de starkaste punkterna i Lindqvists författarskap, att han kan skildra den svenska samtiden så pass bra, som vi som inte levde under dom första åren av åttiotalet i Sverige till och med kan känna igen oss i, som om vi levde då.

Finns ju många som jämfört JAL med King. Jag läste mycket King när jag var yngre och visst finns det lite likheter. Men King har väl ändå för alltid fått stämpeln "skräckens mästare" och inom kulturella kretsar så är detta en andra rangens genre.

Jag tycker att JAL:s prosa är överlägsen alla andra skräckförfattare jag läst hittills, och både Låt den rätte... och Hanteringen... känns som gränsöverskridande litterära verk. Visst är det "skräckromaner" men samtidigt tycker jag dom är oerhört stabila skönlitterära romaner.

"Skräcken" i historierna är inte målet i historierna, utan agerar bara som en lägereld som samlar ihop alla karaktärerna och sidohistorierna, som i vissa fall är mer intressanta och centrala än själva huvudstoryn.



Det skall bli intressant att se om utlänningar tycker det är spännande att få inblick i det typiskt svenska som JAL skriver om, eller om det är något som begränsar spridningen av romanerna.

Lovecraft är och förblir den sanna skräckens mästare då det ändå är honom vi har att tacka mycket för av det som skrivits på senare år, och sedan har han givit upphov till mycket mer än bara böcker med sina skriverier och tankar. Även om King kan se sig själv som en modern skräckmästare så kommer han aldrig att kunna få samma känsla i sina böcker, men han har ju gjort mödan värd åtminstone.

Det går ju inte att komma ifrån det faktum att JAL inspirerar sig av andra författare, no doubt about it, men sättet han ändå framställer och skriver sin prosa på är ju däremot väldigt mycket bättre än mycket av det som skrivits och framställts i genren. King skriver nästan bara rakt på sak medans Koontz försöker att göra en massa utsvängningar med meningarna, och förklara en massa vid sidan om. Ajvide Lindqvist däremot blir som en bra ihopblandning av King och Koontz, fast med mera av glimten i ögat.

Håller med i allt, även om jag faktiskt inte är så beläst vad gäller Lovecraft som jag önskar att jag var.

Fick hem Människohamn i förrgår och är snart färdig med den. Otroligt bra bok, kan verkligen inte slita mig och är redan deppig för att det inte finns en ny JAL-bok att tillgå efter denna.

Nu är inte jag heller alltför insatt i allt vad som Lovecraft heter men räcker nog med att kunna sin litteraturhistoria och lite inom skräckgenren för att ändå få ett grepp över mannen som författare och inspirationskälla i sin helhet. Lovecraft skrev ju väldigt utstuderat om just galenskap och gränslandet mellan fantasi såväl verklighet, historier åt det schizoida hållet. Medan King, Koontz, Barker och allt vad de heter skriver mer utstuderat om ren och skär skräck med våldsinslag (oftast Barkers höjdpunkter), medan andra skriver om utsatta människor åt det mer mörka, dystra och deppressiva hållet.


Inte läst Människohamn på länge, men tyckte ändå mycket om den för att den utspelade sig i sådana fina skärgårdsmiljöer som leder tankarna till Hemsöborna av Strindberg. Sen kändes boken mer särpräglad av sorg än skräck eller ensamhet, utsatthet och ondska i den svenska tillvaron som JAL:s tidigare böcker i mina ögon kännetecknas som.

I så fall är det illa ställt med svensk litteratur.

Du har inte lust att utveckla ditt tänkande?

Jag har pratat med en del personer från en del olika länder som har läst hans böcker och hans böcker verkar vara hyllade på ganska många ställen runt om i världen.

Ja alltså detta är ju en författare som skriver om vampyrer i förorten? Du kan väl ändå gissa vad jag menar?