2012-02-02, 21:49
  #385
Medlem
chessjamts avatar
Då både "Det eviga" av Esaias Tegnér och "Omkring tiggarn från Luossa" av Dan Andersson har nämnts, två av mina absoluta favoriter, så får jag väl nämna

"Javisst gör det ont" av Karin Boye:


”Preludium” av Tomas Tranströmer:



Sist men inte minst, Hesekiel 25:17 av Quentin Tarantino (Pulp Fiction monologen):

Citera
2012-11-22, 22:09
  #386
Medlem
Chrystales avatar
En av jordens mest tänkvärda dikter.


Si, världen är förklarad - i vetenskapens ljus
fördunstar all vår oro och smärta.
Nu är det inte långt emellan människornas hus,
men långt emellan hjärta och hjärta. - Nils Ferlin
Citera
2014-07-29, 03:12
  #387
Medlem
Cartiers avatar
Lokes smädelser.

Tidens gudar, som jag smädat,
smäda vill jag än en gång!
Tidens gudar, som jag hädat,
häda vill jag i en sång!

I han makten, jag har ordet,
jag har ordet i min makt;
tretton ären I vid bordet;
det betyder, har man sagt,
dödsfall, ofall, onda tider:
gudar, tagen Er i akt,
ty vad rättnu tiden lider:
gudar, varen på Er vakt!

Det finns en fortsättning också, som kanske inte är lika bra.
Citera
2014-07-29, 19:37
  #388
Medlem
Mysteriousstrangers avatar
Har alltid gillat Dan Andersson, och den här dikten är min favorit bland hans alla underbara alster

Julvisa i Finnmarken

Att sjungas vid bordet till mörkt öl.

För den vinande nordan och vintern, broder,
för den grånande morgonens stjärna klar,
för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder,
för myllrande städer och istunga floder
vi höja vårt stop - och för kommande dagar
och för kärlek och lycka som var.
När sjöarna ligga här frusna och döda,
och yrvädren dansa i moar och slog,
vi dricka och drömma om bäckar som flöda,
och minna oss Terrvalaks solnedgång röda
och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja
och skuggor som dansa i skog.

För den hårdaste skaren och bittraste vinden
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,
för dem som i armod bli hårda om kinden -
för dukade bord och för slädar vid grinden,
för sårfyllda kroppar och läkande död.

Försonta och glada i stjärnans timma
vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma -
omkring oss de heligas natt vi förnimma -
för dem och för jorden, för himlen och oss
våra stop vi höja, kamrat.
Citera
2014-07-29, 22:12
  #389
Medlem
Sudersvinets avatar
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Pariserstudent.
Citera
2014-07-29, 22:15
  #390
Avslutad
Jean, Jean made a machine, and Joe, Joe made it go.
Art, Art blew a fart and blew the whole damn thing apart.

Zed (Police Academy 4)
Citera
2014-07-29, 23:17
  #391
Medlem
NoTruces avatar
Todesfuge

Schwarze Milch der Frühe wir trinken sie abends
wir trinken sie mittags und morgens wir trinken sie nachts
wir trinken und trinken
wir schaufeln ein Grab in den Lüften da liegt man nicht eng
Ein Mann wohnt im Haus der spielt mit den Schlangen der schreibt
der schreibt wenn es dunkelt nach Deutschland
dein goldenes Haar Margarete

er schreibt es und tritt vor das Haus und es blitzen die Sterne
er pfeift seine Rüden herbei
er pfeift seine Juden hervor läßt schaufeln ein Grab in der Erde
er befiehlt uns spielt auf nun zum Tanz

Schwarze Milch der Frühe wir trinken dich nachts
wir trinken dich morgens und mittags wir trinken dich abends
wir trinken und trinken
Ein Mann wohnt im Haus der spielt mit den Schlangen der schreibt
der schreibt wenn es dunkelt nach Deutschland
dein goldenes Haar Margarete
Dein aschenes Haar Sulamith

wir schaufeln ein Grab in den Lüften da liegt man nicht eng

Er ruft stecht tiefer ins Erdreich ihr einen ihr andern singet und spielt
er greift nach dem Eisen im Gurt er schwingts seine Augen sind blau
stecht tiefer die Spaten ihr einen ihr anderen spielt weiter zum Tanz auf

Schwarze Milch der Frühe wir trinken dich nachts
wir trinken dich mittags und morgens wir trinken dich abends
wir trinken und trinken
ein Mann wohnt im Haus dein goldenes Haar Margarete
dein aschenes Haar Sulamith er spielt mit den Schlangen

Er ruft spielt süßer den Tod der Tod ist ein Meister aus Deutschland
er ruft streicht dunkler die Geigen dann steigt ihr als Rauch in die Luft
dann habt ihr ein Grab in den Wolken da liegt man nicht eng

Schwarze Milch der Frühe wir trinken dich nachts
wir trinken dich mittags der Tod ist ein Meister aus Deutschland
wir trinken dich abends und morgens wir trinken und trinken
der Tod ist ein Meister aus Deutschland sein Auge ist blau
er trifft dich mit bleierner Kugel er trifft dich genau
ein Mann wohnt im Haus dein goldenes Haar Margarete
er hetzt seine Rüden auf uns er schenkt uns ein Grab in der Luft
er spielt mit den Schlangen und träumet der Tod ist ein Meister aus
Deutschland

dein goldenes Haar Margarete
dein aschenes Haar Sulamith

Paul Celan (1920-1970)

Motivering: Först och främst rytmen. Orden kommer framvällande som en svart gröt. Det handlar naturligtvis om andra världskriget, om skillnad på människor och människor. Formuleringarna är beckmörka: Der Tod ist ein Meister aus Deutschland / döden är en mästare från Tyskland / wir schaufeln ein Grab in den Lüften da liegt man nicht eng / vi gräver en grav i luften där ligger man ej trångt / dein goldenes Haar Margarete dein aschenes Haar Sulamith / ditt gyllene hår Margarete ditt askgråa hår Sulamith, m.fl. Upprepningarna blir till mantran som skjuter budskapet rätt in i själen. Vad är då budskapet? Ödet gör som det vill. Vi kan försöka motarbeta det med ritualer, men det som sker går ändå inte att ändra på.
Citera
2014-07-31, 21:19
  #392
Medlem
NoTruces avatar
Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist (1891-1974)

Motivering: Bland det vackraste som skrivits på det svenska språket. När man läser dikten känns det som om man på något sätt är frikopplad från världen, från verkligheten. Det finns en extrem igenkänningsfaktor; jag tror att alla i grund och botten är mycket ensamma och gör allt för att dölja det. Därtill är dikten mycket rytmisk. Upprepningarna bidrar till det, men också rimmen som aldrig blir sökta. En (någorlunda) modern klassiker.
Citera
2014-07-31, 21:56
  #393
Medlem
FromAnotherPlaces avatar
Min anglosaxiska favorit är helt klart TS Eliot. Tar som ett exempel ett stycke ur dikten:

Is it like this
In death's other kingdom
Waking alone
At the hour when we are
Trembling with tenderness
Lips that would kiss
Form prayers to broken stone.


http://www.shmoop.com/hollow-men/poem-text.html

Första gången jag kom i kontakt med den här dikten och Eliot över huvud taget var när jag läste biografin ''Torn apart: The Life of Ian Curtis'' för några år sedan, där dikten nämns - tror det var ett vykort som Annik skickade till Ian efter hans självmordsförsök. Väldigt rörande och en fin dikt:

Between the conception
And the creation
Between the emotion
And the response
Falls the Shadow
Life is very long

Between the desire
And the spasm
Between the potency
And the existence
Between the essence
And the descent
Falls the Shadow
For Thine is the Kingdom


Jim Morrison är väl inte direkt hyllad för sin poesi, men jag fastnade för en dikt av honom när jag snubblade över en diktsamling (The american night) på biblioteket för några år sedan. Det finns någonting väldigt ärligt och verkligt, nästan mänskligt över dikten i förhållande till många av hans andra mer surrealistiska trippiga texter:

If Only I
by Jim Morrison

If only I
could feel
The sound
of the sparrows
& feel child hood
pulling me
back again

If only I could feel
me pulling back
again
& feel embraced
by reality
again
I would die
Gladly die


http://n2myroots.tripod.com/poet.html

Bland svenska diktare är Karin Boye en favorit.
Citera
2014-08-02, 10:07
  #394
Medlem
GoggeGogeliuss avatar
Har tidigare i tråden - om jag minns rätt! - high-lightat Coleridge´s Rime of the Ancient Mariner samt Ekelöfs Eufori. En annan favorit är Gullbergs nekrolog över Karin Boye, Död amazon;


Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås !
Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.

Mycket mörk och med stora ögon;
klädd i resdräkt, när hon försvann.
Kanske söker hon bortom sekler,
dit en spårhund ej vägen fann,
frihetspasset där Spartas hjältar
valde döden till sista man.

Ej har Nike med segerkransen
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag.
Hyllningkören skall evigt handla
om Leonidas' nederlag.

För Thermopyle i vårt hjärta
måste några ge livet än.
Denna dag stiger ned till Hades,
följd av stolta hellenska män,
mycket mörk och med stora ögon
deras syster och döda vän.
Citera
2014-08-02, 10:31
  #395
Medlem
aislings avatar
Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.
Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss att göra.
Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på botten av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mask för varje annan som kommer.
Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga.
Edith Södergran
Citera
2014-09-20, 09:01
  #396
Medlem
Arctic Monkeys avatar
Låg inatt och spanade igenom denna tråd. Intressant.

Bumpar med ett eget bidrag. Jag har under den senaste månaden varit djupt försjunken i följande dikt, som jag tror jag nämnde som en av mina favoriter av Ashbery i Nobelpristråden. Den är otrolig.


At North Farm av John Ashbery

Somewhere someone is traveling furiously toward you,
At incredible speed, traveling day and night,
Through blizzards and desert heat, across torrents, through narrow passes.
But will he know where to find you,
Recognize you when he sees you,
Give you the thing he has for you?

Hardly anything grows here,
Yet the granaries are bursting with meal,
The sacks of meal piled to the rafters.
The streams run with sweetness, fattening fish;
Birds darken the sky. Is it enough
That the dish of milk is set out at night,
That we think of him sometimes,
Sometimes and always, with mixed feelings?

__

Uppläst av diktaren: https://www.youtube.com/watch?v=un1l0HJnakw
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in