Är det bara jag som reagerar mot dessa ultrakassa serier överallt!

Jag blir så ledsen.

Såsom varande stort Rockyfan var jag i början på 2000-talet väldigt intresserad av vilken inverkan Rocky skulle ha på seriesverige och -norden i stort. Jag hoppades att folk skulle ta inspiration av den dialogdrivna och okonventionella strukturen. Nu såhär i efterhand kan jag konstatera att det blev tvärtom. Folk inspirerades av tanken att låta en serie handla helt och fullt om sig själv, och glömde bort att det bara är en detalj i Rocky. Hade han inte varit så bra på dialog, och dessutom en så begåvad tecknare, så hade det inte alls funkat. Då hade det blivit som alla dessa ripoffer som nu finns på marknaden, alla dessa fadda metaserier som tagit temat från Rocky men fyller rutorna med ett betydligt sämre och framför allt enahanda rajlerande. Även strukturen blir där densamma som vilken jävla Hagbard Handfaste som helst. Jag illustrerar nedan i två exempel hur strukturerna kan se ut:

Struktur 1

Här har vi ett typiskt exempel på hur Rocky ofta ser ut, en mall som många nordiska serieskapare nu stulit rakt av. I kort går det ut på att person A diskuterar en sak som vederbörande har starka känslor för/emot. Många drastiska exempel dras upp, och i ruta tre dras ofta en lika drastisk slutsats om dessa människor/fenomen person A är så stark emot. Där kommer person B, som ofta gått/stått tyst bredvid A, in med en kommentar som påvisar att A är en lika god kålsupare som de han/hon kritiserar. I ruta 4 lägger då person A en kommentar som påvisar dubbelmoral eller inte samma djup i resonemanget som A påvisat dittills. B sarkasmerar/ironiserar/kritiserar, och därmed är en poäng uppnådd.

Ungefärligt exempel på hur Kellerman lyckas med detta (Maja är här person A, och Rocky person B): http://www.pastan.nu/sharedmedia/pas...090727_big.gif

Ungefärligt exempel på hur Nemi misslyckas med detta (Nemis kompis är här A och Nemi B): http://www.dn.se/polopoly_fs/1.86566...4057473854.gif

Struktur 2

Här är ett lite enklare sätt att skapa poäng, ett sätt som lite längre framskridna tecknare som Kellerman eller Christensen (Arne Anka) sällan eller aldrig använder sig av. Det går ut på att en eller fler person pratar om något som via ett avslöjande i sista rutan visar sig vara paradoxalt eller på annat sätt roligt. Personligen tycker jag sällan serier på detta tema blir bra alls, det är ett typiskt Hagbard-trick, så jag har inga lyckade exempel på detta. Misslyckade finns det tvärtom mycket gott om:

Nemi: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.90639...3532064497.gif

BabyBlues (trots att detta är en utomnordisk serie tar jag med den som exempel): http://cserver.it-content.com/retrie...&date=20090903

Keigo: http://cserver.it-content.com/retrie...&date=20090826

Och nu en kort genomgång av några sorgliga inslag på dagens nordiska seriemarknad:

Söndagsbarn (länk 1 och länk 2) av Rut och Harry Andersson:

Sagolikt meningslös serie som gör om alla misstag nybörjartecknare genom tiderna upptäckt som de mest graverande. Exempelvis är det "charmigt" dåligt tecknat, det är värdelös dialog, det är oerhört fast och ointressant struktur samt väldigt ointressanta karaktärer som visst ska ha någon slags motsättning, på vilken stora delar av seriens poänger bygger. Till råga på allt trillar Söndagsbarn i samma fälla som alla andra Rocky-wannabes: dåligt självbiografiskt. Det är en stor gåta att SVD, trots sin illa beryktade vansinnigt undermåliga seriesida (med undantag för Berglins mycket välgjorda alster), uppmuntrar dessa gökar till att fortsätta med sitt skräp.

Nemi (länk 1 och länk 2) av Lise Myhre:

Tidigt efterapare av Rocky, fast med en "alternativ" huvudperson. Nemi har flera gånger i serien kritiserat könsideal och liknande saker, och står följdaktligen själv, såsom varande snygg och smal tjej, som intressant bevis på att dessa fortfarande i är i högsta grad levande. Gnället och gnisslet över samtidsproblem är illa dolt författarinnans egna, och dessa blir aldrig riktigt sådär fizzling hot som man kan tänka sig att hon vill. Jag menar, att prata om att det är tråkigt med fattiga och sådär kan ju inte ens med god vilja sägas vara intressant och tankeväckande. Inte nu längre iallafall, när det dåliga samvetet för tredje världen faktiskt finns i varenda tänkade individs bakhuvud.

Keigo (länk 1 och länk 2):

Sorglig Rockywannabe som tecknar någon sorts mangaartad självbiografi om han och hans kompisars liv. Den Kellermanska andan genom varenda bokstav som uttalas är svår att inte tröttna på, eftersom härmningen är lika flagrant som genomkass. Dessutom är uppenbarligen huvudpersonen bisexuell, något som används för att skapa underdogperspektiv. Halvlyckat, minst sagt.

Gullkorn (länk 1 och länk 2):

En serie som baseras på gulliga saker som barn säger. Ni förstår ju själva. Herregud, vad är det som händer om folk tillåts tjäna pengar på sånt här?

Och förstås, the grand master, Elvis (länk 1 och länk 2):

Elvis, Elvis, Elvis... Det finns så mycket att säga om den här pinsamma ointressant uppenbara Rockyefterapningen. Det är så fattigt, det är så dåligt, det är så kissnödigt. Elvis är seriens svar på poesins nödrim, det är seriens svar på musikens schlager, det är seriens svar på sommardagens regn. Jag finner ingen annan råd än att citera mig själv från tråden Elvis i Metro - någon mer som blir galen på den?:


Detta om detta. Diskussionen här är som följer: vad händer med seriesverige? Varför denna stagnation? Har ni fler hatserier; vilka och varför i såna fall? Och vad ska man göra åt denna deprimerande utveckling?

Jag håller med om att vi matas av ruttna serier. Vad detta beror på är svårt att sätta fingret på, men jag tror det handlar om flera faktorer som samverkar:

1. Seriesverige styrs av ett fåtal förlag med stram budget och väldigt få anställda. Dessa anställda avgör vilka serier skall komma den svenska allmänheten till del. Vad de gillar tvingas vi andra stå ut med. Deras beslut baseras oftast på "vad som har fungerat" (läs ROCKY) "kommer fungera igen".

Kom ihåg att Kellerman i början hade svårt att övertyga folk på tidningar att hans serie skulle fungera och få läsare - han var ett oprövat kort med en oprövad ide (iaf i sverige).

Lösningen borde vara att förlagen inte är så likriktade, blir fler och att förlagsanställda vågar mer dvs testar ett stort antal serier på allmänheten för att hitta guldkornen, de förlagsanställda uppenbart saknar förmåga att hitta själva.

2. Jag hatar i stort sett alla strip-serier förutom KAZ's underworld:
http://www.kazunderworld.com/

3. Vad skall vi göra då?

Starta ett förlag och ge ut de serier ni gillar/ni tror allmänheten gillar. Rita egna serier!

Hej Jerkus och välkommen tillbaka till forumet.

Ditt inlägg tar upp flera saker jag velat skriva om i rocky tråden men inte orkat helt enkelt. Ditt inlägg var dock väldigt inspirerande och jag känner mig verkligen manad att träda fram igen.

Jag är också väldigt irriterad över alla dom här sosse serierna som rocky har spawnat fram som nu senast den bisexuelle Keigo och hans vänner. Keigo är ett bra exempel på någon som låtit hela sitt väsen genomsyras av rockys mer än tioåriga propaganda kampanj mot det svenska folket och det samhällsklimat som han har hjälpt till att skapa. Jag måste säga att det känns lite märkligt att du inte ser dom här kopplingarna eftersom dom är väldigt tydliga. Rent seriemässigt slår du huvudet på spiken om och om igen och jag är den första att skriva under på mycket du säger om tex skämtens uppbyggnad osv. Ett annat kännetecken på en rocky serie är att dom börjar sina vidriga existenser i någon av gratistidningarna tex the grand wizard elvis med sin smyg reklam för "jämställdhet" och judiska produkter.

Om och om igen väljer media att lyfta fram just dessa alster i sina produkter precis som dom gjorde med gringo eller nabila vilket visar på hur man aktivt arbetar för att forma svenska folket till en lerfärgad bisexuell konsumtions gollum av något slag. Inte sedan Bamse (skatt är ett sätt att hjälpas åt) har serier använts så flitigt av sap och deras judiska herrar.

Precis som du säger är det serier av rocky karaktär som utgör det nya serie Sverige och det är ungdomar som vill vara som rocky eller keigo som kommer se till att det förblir så. Serie älskare som dig själv kommer det aldrig att tas hänsyn till i och med att målet med serierna inte är att göra bra serier utan att forma rätt människor.

Vad kan man göra åt det här då? Det är ju inte så att man som vanlig arbetare kan göra någon direkt bojkot mot dessa serier eftersom dom är gratis och inte beroende av att sälja löss nummer på samma sätt som kvällstidningarna är. Jag som inte annonserar kan ju inte påverka dom ekonomiskt vilket troligtvis är det enda som skulle hjälpa eftersom dom flesta faktiskt tycker om att bli hjärntvättade på väg till jobbet. Det Jerkus kan vi faktiskt tacka Rocky för.

Mvh King Hippio.

Älskade king hippo, så härligt att se dig igen.

Utmärkt enastående att känna att mina inlägg ligger till grund för dina retoriska stordåd. Jag ser verkligen fram mot vår stundande, förmodligen lika heta och svettiga som förlösande och konstruktiva debatt.


Och med en läskig deja vu-känsla kan jag konstatera att där jag ser äpplen ser du päron. Debatten jag är ute efter är den som ifrågasätter de nya tecknarnas 1. humor 2. struktur 3. innovationer och 4. tecknarstil. Inte deras politiska agenda. Den ser du, lämnar jag helt och fullt därhän, för jag läser inte serier politiskt. Och ytterligare en sak du behöver förstå fullt ut med mitt inlägg är att jag genom allt jag skriver tycker Rocky är ett utmärkt exempel på en lyckad serie. I stort sett i allt.

Det problemet jag ser med keigo m.fl är alltså inte deras sexuella läggning (folk får vad mig anbelangar knulla vilka de vill och sedan teckna serier om det), och inte deras politiska läggning (folk får vad mig anbelangar rösta på vad de vill och sedan teckna serier om det) utan det trötta sätt på vilket deras liv görs till huvudstoff i serierna. Där Rocky är strukturellt, dialogmässigt och konstnärligt fulländad, är alla wannabes osäkra, klichéartade och trötta. Trots att de använder på pappret samma grepp.


Som sagt håller jag inte med dig i att serierna är Sovjetartat agendabetonade. Där är vi alltså inte överens. Så förvrid vänligen inte min frågeställning till något enligt ovanstående.


Jag läser inte Metro om jag inte måste å jobbets vägnar. Jag läser inte SVD, och jag läser definitivt inte Stockholm City. Jag prenumererar på DN, som har Sveriges i mitt tycke bästa seriesida med stora inspiratörer som Kellerman, Ulf Lundqvist, Sven-Bertil Bärnarp (Medelålders plus) och den direkt till barn riktade, inte helt oävna, Doris av Susanne Fredelius. Att de också trycker Nemi är visserligen vidrigt, men måste väl accepteras till förmån för de andra så högklassiga serierna. Och i och med detta ställningstagande, och mitt högljudda klagande så fort tillfälle ges, så tycker jag jag gör en liten markering. Om jag får chansen att i framtiden förändra situationen på annat sätt kommer jag naturligtvis ta den.

Och vad gäller hjärntvätten, kära Hippo, så vet du mycket väl om att jag inte ser samma notoriska ondska som du gör. Jag ser det som att folk vill bli underhållna på vägen till jobbet. Och för det, Hippo, var det senast Rocky som vi på riktigt var tack skyldiga.

Jag anar en viss sarkasm här men jag tänker inte haka upp mig på den dels för gammal vänskaps skull men även för att jag verkligen ser fram emot att debattera med dig igen.




Då försöker jag hålla mig till ämnet Jerkus. Jag annser som du säkert vet att rocky faktiskt kan vara underhållande men att det som skulle kunna vara en rolig serie med rapp dialog har blivit något helt annat. Dom andra serie tecknarna ser troligtvis inte dina äpplen men mycket väll mina päron och gör sitt yttersta för att hoppa på pärontåget innan det har åkt. Det är det bara elvis som klarar av eftersom han inte inriktar sig på samma åldersgrupp och klientel som rocky. Elvis ses ju sällan i en pubmiljö tex utan oftast i en ikea inspirerad hemma miljö fylld av statusprylar och en jävligt horig fru. Skämten är oftast självkritiska eller självhatande på plågsamt tråkigt viss. Visst skojar rocky om sin otränade kropp ibland men elvis försöker verkligen förmedla budskapet att det är helt ok att vara värdelös. Inte kul.

Elvis tecknar jävligt dåligt och det känns som om han inte läger ner särskilt mycket tid på sina strippar. Keigo tecknar däremot på för fullt men är också värdelös, lika värdelös som elvis kropp och rockys lever. Keigo försöker dessutom sno åt sig studenterna genom sitt hbt perspektiv och studentkårs miljö vilket faller platt gentemot rocky som verkligen kan lyfta fram olika miljöer på ett helt annat sätt. Ingen av dom känns särkilt nyskapande eller duktiga.


Nu får du lägga av! Det är en sak att tycka rocky är en bra serie men den är fan inte konstnärligt fulländad! Ungefär som att säga att mina inlägg är retoriska mästerverk.


Ja det är trötsamt och går bara att förklara genom att dom använder samma snuskröda hbt mall som man gör inom film nyhetsrapportering osv


Håller du verkligen inte med om att det bör kallas för hjärntvätt om en person blir utsatt för samma budskap precis hela tiden? Och bara så du vet Jerkus så är jag en tänkande individ och jag har inte en gnutta dåligt samvete för hur folk har det i tredje världen.

Jag blir mest fascinerad av dina försök att framställa alla strippserier med pratbubblor och fasta huvudpersoner som kopior på Rocky...

Håller du inte med om att de strippserier jag radat upp som exempel känns så, så är du hjärtligt välkommen att argumentera för din sak.

De flesta nya strippserier är självbiografiska. Jag tror inte det är ett serieproblem utan ett strukturellt samhällsproblem. Se bara på alla bloggar, youtube, twitter etc etc..

Samhället genomsyras av "syns du inte, finns du inte" så varför göra serier med karaktärer som inte finns på riktigt - det betyder ju att inte du som tecknare inte finns till!

Helt klart är att du har en poäng i att man måste synas för att finnas. Och när man upptäckt att man kan synas på alla möjliga sätt, bl.a genom att teckna självbiografiska serier, så är det väl bara att vara lite driftig som gäller för att komma nånvart.

Men min fråga är egentligen mindre inriktad på att alla gör självbiografiska serier, det är problemet att alla gör dåliga självbiografiska serier. Och släpps fram i stora tidningar! Vad är grejen med det?

Kära Hippo, du har då alltid varit lika knivskarp som barmhärtig.


Förklara vad du menar lite närmre med det fetmarkerade stycket. Min liknelse med päron och äpplen avhandlade våra helt åtskilda sätt att se på en och samma debatt. Din liknelse hajar jag inte riktigt.

Din anmärkning på vilka miljöer Elvis respektive Rocky utspelar sig i kan jag hålla med om, med undantaget att Rocky på senare år mer och mer kommit att utspela sig på andra ställen än på barer och pubar. Däremot ser jag Elvis ständiga ältande om sin kroppsvikt, lilla snopp och dubbla moral mer som en brist på skämtfantasi än hjärntvätt. Helt enkelt för jag har svårt att köpa att Sveriges serietecknare är inblandade i en sektartad propagandakampanj.



Elvis tecknar ingenting, däremot tecknar Tony Cronstam professionellt men livlöst. Han har ju varit Bamsetecknare förut, och då har man kravet att vara rätt proffsig vilande över sig. Så rent yrkesmässigt är han ingen dålig tecknare, och det är inte heller seriens största problem. Största problemet är just att det känns så trött. Vad gäller Keigo tycker jag den serien är betydligt mindre proffsigt gjord än Elvis. På alla sätt. Med det alltså inte sagt att jag uppskattar Elvis.



Det är stor skillnad mellan serien Rocky i sitt sammanhang och dina inlägg i det här sammanhanget. Rocky är i sammahanget svensk strippserie verkligen mästerlig. Något av det absolut bästa som kommit ur svensk serieindustri sedan någonsin Arne Anka och Pirinen. Dina inlägg är betydligt sämre skrivna än många här på forumet, däribland mina egna, både ur språk-, grammatik- och stavningssynpunkt.


Instämmer som sagt inte. HBT-mallen är inte viktigt för bl.a Rocky eller Elvis.


Nix, det gör jag inte. Då ska personen inte få något annat budskap, och inte ifrågasätta någonting. Och kära Hippo, förmodligen vet du lika väl som jag att vi två är minst lika tänkande individer. Din anmärkning om tredje världen förstår jag inte i sammanhanget, men jag kan väl säga att eftersom jag bryr mig om hur folk har det där så är det väl till för att illustrera våra skiljda sätt att se på empati. Detta hör dock inte till saken.

Ja, saknar man ett intressant liv så blir ju serien där efter. Många tror ju att deras tankar och upplevelser är unika och de står "över" den stora samhällsmassan - så deras serier borde ju bli läsvärda och intressanta. Så är det förstås inte - oftast är de bara en person i mängden med ok tecknarkunskaper som saknas humor. Då blir det ju pannkaka av det hela.

Rocky har ju oftast humor så den fungerar ju bra - vilket bevisas av antalet läsare/köpare.

Det som slår mig är att jag själv oftast skrattar högt åt serier gjorda av anonyma människor på nätet. Serier man hittar på 4chan, rage-guy etc.
Där står humorn i centrum och personen/tecknaren är helt borta/avskalad. Dessutom är de gratis!!

Tack så hemskt mycket Jerkus!




Förlåt om jag var otydlig. Vad jag menade med pärontåget var helt enkelt att tex Keigo vet precis vad som förväntas av honom eftersom han får sin serie tryckt och förmedlad i city. Dom nya självbiografiska serietecknarna har antagligen blivit kontaktade av någon sosse som lovat guld och gröna skogar om dom följer mallen.


Jag kommer nog alltid att förknipa rocky med pubar även om han precis som du säger har börjat hänga hemma väldigt mycket.


Det ena utesluter inte det andra eller hur? Det är ju fullt möjligt att elvis slår två flugor i en smäll genom sitt ältande om små könsorgan och otrogna fruar. Jag tror helt klart att tony (elvis) och hans fru har dålig skämtfantasi men det betyder ju inte att dom inte är medvetna om att dom upprepar sig till förbannelse. Det är ju en medveten strategi från deras sida att köra upp sina vidriga åsikter om vad som är rätt och fel i ansiktet på folk varje dag.





Det är möjligt att du har rätt på den här punkten. Jag tycker dock att alla dessa "rocky serier" är ganska livlösa.




Då fick du det sagt jerkus.

Angående rocky och arne anka tycker jag inte att arne anka ska behöva stå ut med att nämnas i samma mening. Klass skillnad på dom seriena. charlie som tecknar arne gillar ju inte rocky dessutom.




Rocky har sosse mallen och elvis har jämstäldhets och konsumtions mallen och dom har alla den mer övergripande judiska mallen.