Hur ta sig ur en depression?

Som jag skrev tidigare så upplever man en naturlig stark lycka när man når "djupare inombords" och närmare sitt verkliga själv. Mystiker kallar det ibland att man "tuning in to the music of the spheres". Sfären är själen, den där orben som du kanske sett på spök tv.

Nej, jag brukar inte titta på någon spök-tv.
Men fortfarande kvarstår frågan hur man skall orka med att lära sig allt detta och kunna utnyttja det för att ta sig ur depressionen? När man samtidigt ser det som en nästan övermänsklig ansträngning att bara ta sig ur sängen på morgonen?
Meditation av olika slag kan säkert vara till nytta för att bibehålla den själsliga balansen, men jag tror att man bör vara i relativt gott skick för att orka lära sig tekniken.
Dessutom är depression en sjukdom som gör dig väldigt passiv i förhållande till dig själv. Tankar som att "ingenting kommer ändå att hjälpa" har ett starkt fotfäste.

Jag ser depression mm som ett symptom av vårt stressamhälle och en signal om att man är på fel väg. Tillväxt och runt runt i ekorrhjulet som gjort att många förlorat sig själva. Men det kommer inte vara särskillt länge till. Systemet måste ersättas och det snart.
Sådana här metoder kommer revolutionera vetenskapen.
Istället för att slösa bort tiden på överkonsumtion mm kanske den deprimerade hellre stannar hemma och läser, sover, mediterar. Precis som munken som hellre stannar i sin grotta för att försöka nå befrielse och inse sin sanna natur.
Orkar man sova så orkar man absolut meditera och lära sig några enkla övningar.

Försök hitta på väldigt spontana saker med sambon, vänner, själv osv. Hitta området som du intresserar dig utav och försök söka jobb på så sätt.
Jag tror du ser mycket som en stor ansträngning i livet, som att t.ex. resa. men det är faktiskt inte ansträngande. Dessutom blir saker mycket roligare och man mår bättre när man kämpar för att sedan uppleva de bättre stunderna.
Du har säkert hamnat i en "svacka" och måste kämpa lite för att ta dig ur den. Be din sambo om råd!

Du måste inse att du faktiskt bara kommer att leva en enda gång och att DITT liv med största sannolikhet som du själv säger kommer att vara totalt meningslöst för både mänskligheten och inte allra minst universum, att du faktiskt har levt en gång kommer aldrig att spela roll för du är bara en liten människa, precis som en liten bakterie, du ÄR ett virus som infekterar en stor och fin planet, en bugg i systemet, en art som med hjälp av sin hjärna ÖVERLÄGSET dominerar ekosystemet på jorden. Vi är helt enkelt parasiter liknande skabb & löss, en sjukdom för planeten.

Min tröst till dig, inte heller minst till mig själv, är att alla människor är Virus, vi är lika VÄRDELÖSA allihopa, spelar ingen som helst roll hur man vrider och vänder på det för när allt kommer omkring så dör alla och kommer med stor sannolikhet aldrig mer få uppleva livet igen. Människan kommer inte heller att leva för alltid, iallafall inte på jorden. Universalt sett är vi bara parasiter som infekterar en fin planet som skulle kunna ha haft ett fungerande ekosystem, vilket den inte har och kommer därför gå i graven eller överleva mänskligheten, vilket innebär slutet för mänskligheten hursomhelst.

Vad jag vill komma fram till är att hela det här går att vända till det positiva, det är faktiskt positivt att vi inte har ett meningsfullt liv överhuvudtaget, någon av oss. Och det är här vi alla människor är så himla lika, ingen är mer värdefull än någon annan, smart eller dum, vilket som, framgånsrik eller inte, lika värdelös ändå. "alla är vi lika värdefulla" är skitsnack, jag säger alla är vi lika värdelösa, man kan inte vara värdefull som människa.

Försök bara att gotta dig så mycket som möjligt under din tid på jorden, det enda som kan skita sig är att du har tråkigt när du lever ditt totalt värdelösa liv.

Nu ska jag berätta en liten Historia om hur jag tog mig ur min såkallade depression sin pågick i över 7 år, hade det inte hela tiden men den kom tillbacks titt som tätt.
Det var en dag, tjejen gick runt och städade och donade, medan jag satt förlegad och helt nerdegad i soffan och funderade som vanligt på varför jag inte orkade med något och när hon som jag älskade mest av allt skulle välja att lämna mig. Satt även i tankebanorna, du måste träna, du måste träffa polare, du måste hitta på saker, du måste hitta ur depressionen, hur kan andra människor vara så lyckliga? ... Samma gammla visa.

Men sen slog det mig plötsligt, tänk om alla har de här tankarna, eller iallafall kan få dem om de så väljer. Tänk om ALLA, då menar jag alla, gör ett helt självständigt val? Jag har ångest, titta på mig, det är synd om mig! Eller, Jag har då fan inte ångest, titta på soppan där, ångest säger han.. pfffft.

Jag värderade då om min vardag helt och hållet, tänkte, vafan jag har ju saker i mitt liv, jag gör ju saker hela tiden, men jag väljer att bara tänka på att jag borde göra utöver det.

Min grundide för livet var innan - Gör så mycket du kan, bli duktig, träna osv osvosv. När jag inte räckte till vart jag helt nere.

Så jag ändrade det där lite, tittade på min tjej och tänkte, hon är ju för fan här fast jag är helt jävla värdelös. Så varför inte försöka spinna vidare på det, jag valde nu att tänka så här : Jag ska hinna med så lite som möjligt på dagarna, sova så länge som möjligt, spela för mycket spel, dricka aldeless för mycket öl, träna så lite som möjligt, träffa mindre polare, inte plocka undan mina grejer jag tagit fram. Då, och endast då är jag duktig.

Det första som ändrade mitt liv var att jag tittade på mitt paket smör, halvätna mackor, juicen och den gammla kläggiga kaviar tuben och sa till mig själv, "När fan du ska inte ta undan skiten, du behöver inte".

30 sek senare var allt undan städat, jag hade pussat tjejen och även tvättat rent den äckliga tuben.

Idag har jag ett bra jobb, är relativt lycklig och bara glider runt, men jag gör jävligt mycket saker. Men mitt tankesätt är att jag inte ska göra ett skit, det som råkas göra är bara för att jag fokuserar på att inte tex tvätta bilen. Då tvättar jag bilen.

Istället för att tänka, du måste tvätta bilen! för då kommer nya "måsten", jag måste ju också plocka in disken, ringa morsan, tvätta, städa, jobba. Bättre att tänka, du ska inte göra. För det är enklare, om du väljer att göra saker du inte ska göra, då får du inga måsten

MÅSTEN ÄR DEPRESSIONENS KÄRNA.

Följ det här enkla livs receptet så kommer du inte göra ett skit, inte ha några måsten.

Skriv en lista :

Du ska inte ha ett hus
Du ska inte ha en bil
Du ska inte träffa en tjej
Du ska inte ......

Det där slår allt med hästlängder.

Jag finner mig i en liknande situation. Jag är 19 och gör inte ett skit förutom att träna. Är arbetslös. Önskar att jag hade massa pengar och för att sedan bara dra på massa äventyr världen över... pfft..