Kan inte springa i drömmar..

I en klardröm så kan man! Jag ökade gravitationen så jag nästan låg slickad vid marken. Sprang sen fort som fan!

Jo det går.

Det där är sjukt för det är precis så för mig också! Att jag ska ta i med ett knytnävslag, så blir det skitsegt.

Blev ganska liknande för mig förut, jag sprang, men allt gick i slowmotion typ, som du säger extrem motvind, så det gick riktigt slött och jääävligt trögt fick kämpa som fan för att kunna springa och det gick verkligen i slowmotion som om man sprang i vattnet fast segare, gäller även när jag skulle slå nån allt gick i slowmotion.. Så jag känner igen mig lite från förut...Har nog lite med att göra en jobbig period i livet

När jag drömmer känns det som att det är en vägg framför mig när jag springer, väggen flyttas millimeter för millimeter när jag springer, men jävlar vad jag måste kämpa.

Drömde häromveckan att jag skulle springa ett 7 kilometerslopp med/mot min gamla klass. Jag krigade verkligen. Var något jävla stopp vid 3.5km där man skulle byta skor(?!) men inte fan gick det lättare för det. Min bästa vän vann loppet överlägset medans en gammal klasskamrat som jag inte har träffat på år och dagar kom 2:a. Själv la jag på en 4:e plats vid målgången. Men då var jag också sist, alla mina andra klasskamrater var försvunna. När jag är på upploppet så sitter nästan alla mina vänners föräldrar i gräset och har picknick(!?) Då menar jag alla mina vänner, även de som inte deltog i loppet från början. Och precis innan mållinjen faller jag ihop och måste dra mig själv över mållinjen.

När jag vaknade var jag totalt utmattad. Satan vad trött jag var. Kändes verkligen som om jag hade kämpat hur länge som helst.

Händer varenda natt för mig. Sjukt läskigt.

Ja detta känns klassiskt. Jag upplever det ibland. Oftast när det är en pressad situation och man bara måste komma iväg snabbt... då äre som att röra sig i tjock gröt/sirap/kära/lera!
Jävligt enerverande!

Och väldigt konstigt.. för i alla drömmar där jag springer så..
Springer jag jäkla snabbt.. asså det går inte att beskriva känslan.
Jag springer/hoppar.. varje steg jag tar så hoppar jag upp 5 meter i luften.

Så sjukt. Upplevde precis en elektrisk stöt av hundratals deja vu. Jag kan heller inte springa i drömmar. Det känns bara segt i låren, det verkar vara en stormvind som trycker mig tillbaka. Men vänder jag mig om och springer baklänges så kan jag vinna maraton.

Hrm hrm, Freud?