Denna fartygsolycka finns omskrivet i en av "de stora" böckerna. Ej Bernhardsson.
Kl. 17.00 den 9 januari 1954 storm, storm och återigen storm. Dessutom snöfall. Radiotelegrfisten Stig Börjesson vid Härnösands kustradio satt vid sina rattar och spakar.
Klockan började att lida mot midnatt när det knastrade till i radiotelegrafisten Börjessons hörlurar. En röst hördes noga poängtera: "Detta är från ångfartyget "Nedjan". Jag vill ha ett ilsamtal (här nämndes ett telefonnummer i Trelleborg. All styrinrättning har gått all världens väg. Vi driver i Gävlebukten". Börjesson frågade: "Vill ni att vi skall sända ut en livräddningsbåt?" Kaptenens svar kunde inte uppfattas.
Kl. var nu 23.10 och Börjesson anropade "Nedjan" igen: "Vad har ni för position? Det kan vara bra att veta". Svaret kom omgående: "Vänta ett ögonblick! Jo, det är 7 - 8 minuter från Eggegrund i 155 grader".
Kl. 23.30 anmäldes radiosmatalet från Trelleborg. Telegrafisten kopplade snabbt in samtalet. Kaptenen på "Nedjan": "Nu är det samma sak igen, kamrern". Kamrern: "Vad då för historia" svarade han irriterat. Kaptenen: "Roderledningen har gått för oss? Handstyrningen likaså"! Kamrern: "Var befinner ni er?" Kaptenen: "Vi är 7 - 8 minuter från Eggegrund. Vi har inte långt till Lövholms rabbar"! Kamrern: "Kan ni inte göra något provisoriskt?" Kaptenen: "Nej, här blåser full storm"!
Samtalet mellan kaptenen och kamrern slungades genom luften ett tag till. Radiotelegrafisten som hade avlyssnat samtalet frågade: "Skall jag skicka en livräddningsbåt?" Svaret från "Nedjan" var så svagt och avlägset att det inte kunde uppfattas. Radiotelegrafisten: "Det är ju ingen avgift". Han uppfattade ett svar, men om det kom från "Nedjan" eller från kamrern kunde han inte avgöra. Han hörde en mansröst utbrista: "Jag vet inte vad vi skall ta oss till". Kaptenen: "Vi kan väl ta en bogserbåt som drar oss in?" Kamrern lät tveksam. Kaptenen: "Härnösands kustradio kan ordna en bogserbåt åt oss". Kaptenen: "Jag får väl tala med assuransen". Kaptenen var frän i sitt svar: "Vi har hållit på med detta i 7 - 8 timmar. Vi har inte så långt kvar till Lövholms rabbar". Kamrern lovade att ringa så fort han kunde.
Radiotelegrafisten fortsatte att anropa den nödställda ångaren. Telegrafisten: "Är det 155 grader från från er eller från Eggegrund?" Kaptenen: "Det är 155 grader från oss och 355 grader från Eggegrund".
Klockan 00.01 kom det ett nytt anrop från Härnösands kustradio: "Nu går det iväg ett kutter till er, en lotskutter från Bönan. Den är framme om två (2) timmar".
Kl. 00.13 fick radiotelegrafisten åter kontakt med "Nedjan". Kaptenen meddelade att han inte ville ha någon hjälp förrän besked inkommit från rederiet.
Gång på gång slungade radiotelegrafisten ut sina anrop. Kl. 00.17 kom plötsligt en spökröst i högtalaren: "Nedjan" kallar SAH! "Nedjan" kal......". Rösten tonade bort. Det blev lungt och stilla i eterhavet. Timme efter timme fortsatte han att anropa "Nedjan" - tyvärr utan resultat. "Nedjan", "Nedjan" här är Härnösand. Hallå, hallå".
Kl. 17.00 den 9 januari 1954 storm, storm och återigen storm. Dessutom snöfall. Radiotelegrfisten Stig Börjesson vid Härnösands kustradio satt vid sina rattar och spakar.
Klockan började att lida mot midnatt när det knastrade till i radiotelegrafisten Börjessons hörlurar. En röst hördes noga poängtera: "Detta är från ångfartyget "Nedjan". Jag vill ha ett ilsamtal (här nämndes ett telefonnummer i Trelleborg. All styrinrättning har gått all världens väg. Vi driver i Gävlebukten". Börjesson frågade: "Vill ni att vi skall sända ut en livräddningsbåt?" Kaptenens svar kunde inte uppfattas.
Kl. var nu 23.10 och Börjesson anropade "Nedjan" igen: "Vad har ni för position? Det kan vara bra att veta". Svaret kom omgående: "Vänta ett ögonblick! Jo, det är 7 - 8 minuter från Eggegrund i 155 grader".
Kl. 23.30 anmäldes radiosmatalet från Trelleborg. Telegrafisten kopplade snabbt in samtalet. Kaptenen på "Nedjan": "Nu är det samma sak igen, kamrern". Kamrern: "Vad då för historia" svarade han irriterat. Kaptenen: "Roderledningen har gått för oss? Handstyrningen likaså"! Kamrern: "Var befinner ni er?" Kaptenen: "Vi är 7 - 8 minuter från Eggegrund. Vi har inte långt till Lövholms rabbar"! Kamrern: "Kan ni inte göra något provisoriskt?" Kaptenen: "Nej, här blåser full storm"!
Samtalet mellan kaptenen och kamrern slungades genom luften ett tag till. Radiotelegrafisten som hade avlyssnat samtalet frågade: "Skall jag skicka en livräddningsbåt?" Svaret från "Nedjan" var så svagt och avlägset att det inte kunde uppfattas. Radiotelegrafisten: "Det är ju ingen avgift". Han uppfattade ett svar, men om det kom från "Nedjan" eller från kamrern kunde han inte avgöra. Han hörde en mansröst utbrista: "Jag vet inte vad vi skall ta oss till". Kaptenen: "Vi kan väl ta en bogserbåt som drar oss in?" Kamrern lät tveksam. Kaptenen: "Härnösands kustradio kan ordna en bogserbåt åt oss". Kaptenen: "Jag får väl tala med assuransen". Kaptenen var frän i sitt svar: "Vi har hållit på med detta i 7 - 8 timmar. Vi har inte så långt kvar till Lövholms rabbar". Kamrern lovade att ringa så fort han kunde.
Radiotelegrafisten fortsatte att anropa den nödställda ångaren. Telegrafisten: "Är det 155 grader från från er eller från Eggegrund?" Kaptenen: "Det är 155 grader från oss och 355 grader från Eggegrund".
Klockan 00.01 kom det ett nytt anrop från Härnösands kustradio: "Nu går det iväg ett kutter till er, en lotskutter från Bönan. Den är framme om två (2) timmar".
Kl. 00.13 fick radiotelegrafisten åter kontakt med "Nedjan". Kaptenen meddelade att han inte ville ha någon hjälp förrän besked inkommit från rederiet.
Gång på gång slungade radiotelegrafisten ut sina anrop. Kl. 00.17 kom plötsligt en spökröst i högtalaren: "Nedjan" kallar SAH! "Nedjan" kal......". Rösten tonade bort. Det blev lungt och stilla i eterhavet. Timme efter timme fortsatte han att anropa "Nedjan" - tyvärr utan resultat. "Nedjan", "Nedjan" här är Härnösand. Hallå, hallå".
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-08-29 kl. 18:56.
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-08-29 kl. 18:56.