"skojig mattematik" i högstadiet!

Jag har alltid uppskattat matte i skolan. Nu jobbar jag som mattelärare på ett högstadie och har naturligtvis jättesvårt att motivera alla elever.
Givetvis tror jag inte att jag är någon John Keating som i döda poeters sällskap, inte heller att jag ska hitta någon Will Hunting. Mitt mål är att få eleverna att sluta vara så "rädda" för matte som något jättesvårt och krångligt.

Till min frågeställning då. Hur gör man matte "roligare" ?
Jag har försökt förklara att man måste räkna mycket som en liknelse till att man måste träna kondition för att bli bra på fotboll men det känns både banalt och töntigt. Hjälp!

Vissa kommer aldrig gilla matte och det finns inte mycket att göra åt det, satsa på eleverna som vill få bra betyg och lära sig något, de är de enda som har en chans i framtiden ändå.

Försök fokusera på den slutliga användningen istället på att målet är att bli "bra" på matte. Det finns ju väldigt lite värde i att vara bra på matte utan orsak, precis som det är få elever som gillar matte på grund av någon slags talteoretisk fascination.

Personligen tror jag på att man måste fokusera på slutmålet, d.v.s den praktiska användningen. Tyvärr tar det nog ganska mycket tid och energi från dig som lärare för att problematisera mer kring det moment som gås igenom för tillfället.

Tror fler hade vart intresserade av matte om man typ fick räkna på hur man får bäst utväxling på moppen eller vid vilka vinklar som man man måste träffa för att klara av en viss biljardstöt, d.v.s att man avleder uppmärksamheten ifrån själva "räknandet".

Själv tycker jag matte känns väldigt överskattat för vardagen. Gränsen för vad som är motiverat att lära sig för vardagslivet går vid phytagoras sats.

Fungerar det inte att använda sig av exempel som är intressanta. För sannolikhetslära kan du ta och räkna på hur stor sannolikheten är att man får in en färg i holdem på river eller liknande.

Har försökt med det synsättet. Har räknat tabeller med fotbollslag och räknat hur man bäst levlar i WoW med vissa. Det tråkiga är att det ändå låser sig när man omvandlar det till "vanlig" matte igen.



Nu är det iof inte ens på phytagoras nivå ännu. Jag lär dom vilket decimaltal som är värt mest etc. Så mina elever behöver fortfarande lära sig en hel del för att inte bli hämmade i sin kommande vardag.

Jag läste en sjukt bra (men sorglig) artikel för ett tag sen om hur skolan dödar elevernas intresse för matte. Den gjorde liknelsen hur roligt det skulle vara med musik om man bara fick plugga skalor och noter och inte spela själv överhuvudtaget. Nån som vet vilken artikel jag menar? Tror den länkades härifrån.


Jag har aldrig varit särskilt förtjust i matte utan mest sett det som ett nödvändigt ont. Var nyligen på tekniska museet. Det fanns ett geometriskt bevis för Pythagoras sats där som efter en kort stunds klurande var helt självklart. Det var en helt underbar känsla! Hade min matteundervisning kantats av sådana upplevelser hade den absolut tillhört favoritämnena.

Läste den här när jag var yngre, minns inte vilken årskurs men jag vet att jag gillade den http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9150101013
Den gjorde i alla fall matematik rolig och begriplig.

En stor anledning till att många ogillar matte är att de blir urpressade ett "ja jag förstår" när de egentligen inte gör det. När de kommer till nästa kapitel förstår de ännu mindre och cirkeln är sluten...

Hur implementerar jag verkligheten i matten för att få de ointresserade att vilja försöka då?




Den är bestäld nu. Verkar vara åt det hållet jag söker.

Det finns jättemånga roliga exempel som man kan dra upp och räkna på i matematik. T.ex hur många gånger man måste vika ett papper dubbelt för att det ska bli lika tjockt som avståndet till månen t.ex?

Grafteori och talteori är ju småroligt beroende på eleverna

Ge dom som gör alla läxor MVG
dom som inte gör dom får inte MVG.