Hur tar jag f-moll? [/mod]

Hej jag ska spela ett stycke i f-moll på piano och skulle vilja veta vilka tangenter som jag ska sänka?

Tacksam för svar!

e, a, b/h och...?

Vad jag vet så är det F, G# och C

F, G, Ab, Bb, C, Db, Eb, F är den rena f-mollskalan, och motsvarar tonarten f-moll.

Med andra ord; Ab, Bb, Db och Eb är de sänkta tonerna.

Lycka till.

Fundamentalist menar ackordet, inte tonarten, och har med G# endast enharmoniskt rätt. Det blir samma tangent men tonnamnet skall vara Ab eftersom tonhöjderna är approximerade på pianot och "egentligen" olika.

Utgå ifrån ren moll: F—G—Ab—Bb—C—Db—Eb[—F]
= 4 b, 0 #. För tonikala tonarter (d.v.s. dur & moll) gäller att om det finns fasta b så finns det inte fasta # (annat än enharmoniskt, men de används inte så), och vice versa.

Redigerat: God morgon, yowser.

Vad är det för liket mellan en Vädur och Ass-Dur?
De har båda fyra ben... Vilket ju gäller även parallelltonarten F-moll.

Allmän musik -> Egen musik

/mod

God morgon.

Approximerade? Egentligen olika? Kan du utveckla?

tack så mycket

Pianot är stämt "lite falskt" för att det skall fungera i samtliga tonarter. Detta kallas vältempererad stämning (http://sv.wikipedia.org/wiki/Temperering).

Om pianot inte skulle vara stämt på detta sätt skulle man endast kunna spela i en tonart. Det skulle resultera i att om du stämt pianot i "ren stämning" att kunna spelas i C-dur, så skulle det låta fullkomligt förjävligt om du spelade i tonart Db-dur på detta piano. Det innebär t.ex. att olika typer av moduleringar av olika slag (dvs, att du tillfälligt byter tonart) låter horribelt på ett renstämt instrument, jazz skulle vara omöjligt t.ex.

Att spela renstämt förekommer fortfarande i andra instrumentgrupper. Symfoniorkester spelar (nåja, strävar efter att spela är väl mer rätt) i ren stämning och justerar automatiskt även när dessa modulerar. Detsamma med blåsorkester, brassenemeble, stråkkvartett och andra instrument där man kan justera tonhöjden i realtid.

I allmänhet är vårt gehör såpass anpassat efter vältempererad stämning att det är det soundet vi uppfattar som "rätt". I princip all musik som inte just strävar efter ren stämning spelas i tempererat.

G# är ters (stor) från E och som sådan del i ackordet E-dur.
Ab är ters (liten) till F och som sådan del i ackordet F-moll.

Skillnaden mellan G# som durters & Ab som mollters är en halvton som motsvarar skillnaden mellan respektive grundtoner E & F, och det hela hänger på att dessa utgångstoner är olika. Om du stämmer pianot matematiskt rent från ex:vis C utefter kvintcirkeln kommer du när du gjort varvet hamna bara nästan tillbaka på C: En liten skillnad kallad det pythagoreiska kommat gör att dina C:n är falska mot varandra. Inte alla toner kan bli sinsemellan rena samtidigt, och du måste därför prioritera. Det har funnits ett stort antal halvlösningar på problemet, i varierande grad & tid populära. Tidigare föredrog man generellt ett renare utgångsläge, vilket gjorde att det lät åt skogen om man befann sig "långt bort" i harmoniken; närmre tonarter var överkomliga och lät rätt olika tack vare sina karakteristiska felmönster. (En annan typlösning har varit att på klaviaturen ha olika tangenter för samma tons olika skepnader, men det är ju inte på någon front vidare praktiskt.) Vältempereringen gör att alla tonarter låter likadant, och för de praktiska fördelarna härav har många ideal fått stryka på foten.