2009-08-16, 15:53
#1
Hej allihop. Min situation: jag är en sexuellt undergiven kille på 35 år, som under en längre tid har letat på nätet efter en dominant tjej att dejta. Mest har jag varit på darkside, men har även letat på lite andra ställen. Men det visade sig vara svårare än jag trodde. Mest tror jag det beror på att det helt enkelt finns för få dominanta tjejer, och för många undergivna killar. Detta verkar vara en vedertagen sanning inom bdsm-kretsar, och för oss ug-killar är det förstås ett stort problem att ha statistiken mot sig.
Så nu har jag kommit till insikten att det är lönlöst att fortsätta leta, det är slöseri med tid som inte leder till något. Alltså är det dags att ge upp. Jag vill lägga min tid och energi på något mera meningsfullt än ett sökande som aldrig ger resultat.
Men nu till pudelns kärna: hur bär man sig egentligen åt för att ge upp? Sin sexuella läggning och sin längtan efter en partner kan man ju inte bara trolla bort. Jag har grubblat en hel del på detta, men kan inte komma på någon vettig lösning. Den enda idé jag har haft är att via medicin sänka sin sexdrift, men det verkar för riskabelt med tanke på biverkningar mm, och det löser ju inte heller problemet att man saknar en flickvän rent känslomässigt.
Så nu skriver jag här för att få råd från andra i en liknande situation. Det vill säga ni som, av en eller annan anledning, har gett upp sökandet efter en partner. Vad har ni för strategier för att klara av vardagen utan att ständigt längta efter någon? Hur handskas ni med frustrationen, både den fysiska och den mentala?
Och ni som tänker skriva att "det är väl bara att dra en handtralla om dagen": det är ingen optimal lösning, eftersom det (åtminstone för mig) är så starkt förknippat med fantasier och längtan, att det ibland snarare förstärker frustrationen och ensamheten, åtminstone mentalt.
Ska man satsa på celibat? Eller försöka förtränga sin läggning, och satsa på vaniljliv? Eller vad?
Jag vet att det finns fler som är eller har varit i min situation, så jag hoppas på många intelligenta svar
Så nu har jag kommit till insikten att det är lönlöst att fortsätta leta, det är slöseri med tid som inte leder till något. Alltså är det dags att ge upp. Jag vill lägga min tid och energi på något mera meningsfullt än ett sökande som aldrig ger resultat.
Men nu till pudelns kärna: hur bär man sig egentligen åt för att ge upp? Sin sexuella läggning och sin längtan efter en partner kan man ju inte bara trolla bort. Jag har grubblat en hel del på detta, men kan inte komma på någon vettig lösning. Den enda idé jag har haft är att via medicin sänka sin sexdrift, men det verkar för riskabelt med tanke på biverkningar mm, och det löser ju inte heller problemet att man saknar en flickvän rent känslomässigt.
Så nu skriver jag här för att få råd från andra i en liknande situation. Det vill säga ni som, av en eller annan anledning, har gett upp sökandet efter en partner. Vad har ni för strategier för att klara av vardagen utan att ständigt längta efter någon? Hur handskas ni med frustrationen, både den fysiska och den mentala?
Och ni som tänker skriva att "det är väl bara att dra en handtralla om dagen": det är ingen optimal lösning, eftersom det (åtminstone för mig) är så starkt förknippat med fantasier och längtan, att det ibland snarare förstärker frustrationen och ensamheten, åtminstone mentalt.
Ska man satsa på celibat? Eller försöka förtränga sin läggning, och satsa på vaniljliv? Eller vad?
Jag vet att det finns fler som är eller har varit i min situation, så jag hoppas på många intelligenta svar
