Den envisa viljan hos vissa att jämföra människan med djuren

Ja jag förstår din poäng. Snacket om sexualitet, alfahanar/honor, föda, tankar osv i all evighet härleds ofta till paralleler i djurriket kors och tvärs. 99.9% av gångerna är paralellerna gravt felaktiga. Och bara ett bevis på kanske inte dumhet, men iaf likgiltighet inför argumentets värde. Så ja på den punkten håller jag med dig.

Vad baserar du detta på?

Eftersom människan förmått skapa kultur och inte lever livet styrd av instinkter, beroende av Naturen, utan i Samhället,.

Vi lever i en artificiell miljö i en av människan skapad kultur. När vi äter köper vi vaacumförpackat kött som är tillverkade utifrån industriell masshantering av framavlade djur som växer upp i fångenskap. Vi är mer beroende av att våra maskiner fungerar än vi är av väder och vind och hur skörden går i år. Vi har upprättat globala system för distribution av varor tjänster och livsmedel. På så vis lever vi inte längre I naturen på samma sätt som forna tiders självförsörjande människor i bondesamhället gjorde.

Ok, är det det som avses...ja då håller jag också med. Kan till detta lägga de som säger 'människan är ett flockdjur' och därmed anser sig mena något signifikant.

Frågan som intresserar mig är eg. en helt annan - gränsen för medvetande, och huruvida olika djur har medvetande.

Menar du ett självmedvetande med någon förmåga till reflektion över det egna jaget, eller menar du helt enkelt om det finns "någon" som tittar tillbaka på dig bakom exempelvis ett par hundögon?

Jag skulle kunna tänka mig att en chimpans på sitt vis har ett slags medvetande med förmåga att reflektera, och jag antar att det finns ett "spöke", en individ, som ser dig genom djurets ögon. Men jag är ju inte zoolog så jag vet ju inte. Hursomhelst så tror jag att djur styrs delvis av kännslor till skillnad för vad man fick lära sig på gymnasiet för 10 år sedan. Modern forskning tyder ju på det. Den forskningen har jag tagit del av väldigt sammanfattat genom diverse dokumentärfilmer som bla visats på svt. Och om djuren styrs delvis av känslor, så måste någon "känna" känslorna.

Det roliga i samanhanget är inte om det är rätt eller fel att slakta ett djur med känslor, utan att människor tillskriver just känslor som något som bara människor har. Till och med reptiler kan ju möjligtvis ha känslor.

Men kan du inte se detta istället för vad det är. Nämligen en art som gynnats pga artens egenskaper? Vad är det som du tycker gör att kultur "skiljer människan från djuren"? Om du inte anser att vi människor "är djur", vad är vi då?? Är vi gudar? Är vi livets tempel? Är vi en fulländad organism som pga dess fulländning inte kan placeras i samma fack som resten av livet? Eller vad menar du?

Läs gärna min länk nedan.

Egentligen var inte detta tänkt som en diskussion som handlar om definitionen av ordet "djur". Jag håller med dig, singularitet, att människan är en biologisk varelse som kan ses som en av många arter. Det jag tänkte på när jag startade diskussionen, var detta med att jag ofta finner det dumt när människor i diskussioner av moralisk eller sociologisk typ, blandar in påståenden som "människan är ett djur" och gör selektiva liknelser med vissa djurs beteende, för att bekräfta sin egen ideologi och sina egna åsikter.

Det finns en viss kategori människor som vill diskutera människors beteende utifrån pseudovetenskapliga uttryck och uttrryck i stil med "alphahannar" och /eller dra in darwinismen på ett ovetenskapligt vis, t ex att påstå att det eller det beteendet "inte gynnar artens utveckling" och liknande. Jag tycker man i en diskussion utifrån etiska och moraliska synvinklar bör skilja på människor och djur. Bla eftersom de verktyg vi har att tillgå i diskussioner om människan är av psykologisk eller sociologisk art, och sällan biologisk.