Några lättare tankar kring livet. [Determinism/fatalism /Mod]

Jag har tänkte lite.

Ingenting händer av ingen anledning. Allt händer för att det finns en anledning, som förmodligen kan beskrivas som en lag (även om alla inte kanske är "upptäckta"). Då menar jag även våra tankar det är ju någon sorts kemi som jag inte riktigt kan men den finns där.

Så detta leder mig till en sak. Allt är "förutbestämt" (tror det kallas determinism eller något), inte för att det "ska" vara "så" utanför att det måste. För att ta ett exempel; du håller i en sten och släpper den, då kommer den att falla till marken. Inte för att den var förutbestämd att falla utan den föll för att den var tvungen att lyda gravitations lagen.

Detta leder mig till nästa punkt, då måste ju allt ha bestämts när världen skapades? Oavsett om det var gud eller Bigbang.

Om det nu är vid Bigbang som universum skapades så har jag en teori om fenomenet "Déjà vu". Enligt någon teori (som jag inte kommer ihog vad den heter) så expanderar och drar ihop sig universum och på så sätt "skapar" och "förintar" sig själv. Då tror jag att eftersom att universum hur "skapar om sig" en antal gånger och har samma gång om och om igen så kan de ge upphov till "Déjà vu" -fenomenet efter som att man har varit med om det flera gånger tidigare.

Ber om ursäkt om det kanske blir lite rörigt och otydligt men att skriva e inte min starka sida.

Det hela bygger lite på att ovanstående påstående stämmer..
hur kom du fram till det?

Låter otroligt.

Gravitationslagen är inte riktigt en lag på det sättet. Det är bara ett ord som beskriver processen att-stenen-faller-till-marken. Det säger inget om varför stenen faller till marken, bara att den gör det. Och att något hände, är inget argument för att det nödvändigtvis inte hade kunnat hända på något annat sätt.

Nu behöver man iofs inte tala om motivationer när handlar om stenar som faller till marken, men människor gör ofta så ändå. Det kanske är en fråga om att förmänskliga stenar. Typ "eftersom jag rör mig av en anledning, så gör säkert stenen det också"

Har nog inte något riktigt bra argument men vi kan säga så här: Saker och ting kan existera efter 2 saker, slump eller lagar. Om våran tillvaro existerade efter slumpen så jaa ... tänk dig själv, allt skulle slumpas. Förmodligen skulle "världen" bara vara en enda oändlig (kanske begränsad) pendlande volym (i brist på bättre ord) mellan enorma energier, ingenting alls, allting, värme, kyla och allt du kan tänka och inte tänka dig. Förstår du?

Sen så kan man ju "testa" om saker styrs av lagar. Lägg handen mot en vägg och dra. Då kommer du att känna ett vist motstånd, det är lagen om resistans (eller vad den nu heter) som påverkar din hand/väggen. För tänk dig om det inte tog emot? Om lagen om resistans inte fanns. Då skulle handen bara glida av väggen, bilar skulle inte kunna köra, du skulle kunna kasta dig på asfalt och glida en enorm sträcka (tror jag i alla fall för jag ar inte räknat på det ^^). Hoppas jag förklarar bra, men hela våra liv och vardagar påverkas vi av allt, vare sig vi är medvetna om det eller inte.


Otroligt på vilket sätt? Bra, dåligt, logiskt, ologiskt?


Jag förstår inte riktigt vad du menar med "Det är bara ett ord som beskriver processen att-stenen-faller-till-marken". Har inte superkoll exakt på hur man definierar gravitationslagen eller matten heller för den biten. Men det finns ett starkt samband mellan massa och dragnings kraft. Desutom är det inte bara jorden som har dragnings kraft, du med! Även fast den är så liten att den knappt går att tala om.

Men.. detta skulle alltså betyda att jag inte har någon fri vilja?

Mjo, men att kroppar med stor massa har stor dragningskraft är ingen förklaring till varför det är på det viset. Och till skillnad från stenen, så har jag motivationer till varför jag gör som jag gör.

Varför inte rätt och slätt otroligt?

En bättre beskrivning vore kanske att allting händer inom de ramar som fysikens lagar har konstruerat. Det är sant att jag faller tillbaka till marken om jag hoppar, det är även sant att jag gör det på grund av den effekt vi kallar gravitation. Men det är anledningen till varför jag hoppar som kan kallas slump eller öde, inte det faktum att jag faller tillbaka. Man kan säga att ingenting är förutbestämt men allting sker inom vad som är fysiskt möjligt.

Jag menar att vi i det här fallet måste skilja på anledning och effekt. Ödet är en anledning, gravitationen är en effekt. Ungefär som vad Yidaki skrev.

Sen är min personliga uppfattningen om vad déjà vu är att det lagras mer information i vår hjärna än vad vi kan bearbeta. De händelser som vi populärt brukar kalla déjà vu är associationer till saker vi varit med om eller som påminner om saker vi erfarit bara att det lagrats undermedvetet och vi därför inte kan förnimma oss att vi gjort eller varit på platser. Det låter mer sannolikt för mig än att universum rebootar, men det kan ju vara exakt lika sant eller osant.

Det du pratar om kan kallas för logisk determinism. Idéen om att allting går att förutbestämma med hjälp av fysikens lagar, dock så fallerar den lite då jag har för mig att de nyligen bevisat att slumpen existerar i kvantmekanik.