Jag tycker att det är underbart att det finns såväl kräftor i hav som i sötvatten.
Av havskräftor har jag mindre erfarenhet, men jag anser att de har ett mjöligare kött i stjärten med en mild men samtidigt fräsch och skaldjursbetonad smak, ett kött som gör sig bättre i olika röror än vad sötvattenskräftornas kött gör. Klorna är även de goda, men dess konsistens förlorar mot sötvattensvarianterna.
Sötvattenskräftorna har definitivt kraftigare och mer pikant smak än havskräftorna, men är inte lika fräscha i tonerna. Köttet i stjärtarna är saftigare och mörare och har inte samma mjöliga ton som havskräftan. Dock finns risk, särskilt med kräftor som ej ännu ömsat skal, att där är en viss dysmak.
Klorna är definitivt bättre hos sötvattenskräftan, med en mycket mör konsistens och fullpackad med smak. Har man god tillgång blir en röra med kräftstjärtar betydligt bättre om även kräftklor får medfölja. Dessa är tyvärr inte lika fasta, men man kan skala dem och hacka upp dem.
På en kräftskiva har jag gärna temat "sött & salt", dvs både söt- och saltvattenskräftor. Dels gör de sig väldigt vackra tillsammans upplagda i något finurligt mönster, dels är variationen härlig.
I och med att jag fiskar egna sötvattenskräftor, men ej havskräftor, så är de enda kräftor jag köper just havskräftor. Här tror jag också att ursprunget till folks förakt för sötvattenkräftor ligger:
Det går att köpa fräscha, goda och färska havskräftor fiskade i svenska vatten hela säsongen. Dessa håller bra kvalité. Men när det kommer till sötvattenskräftan är det många som är hänvisade till den kinesiska produkten, vilket i min mening är rena skiten.

Det finns mängder med tips och trix på märken och "omkokning" av dessa kräftor, men för en som mig, som vuxit upp på både egenfiskade flod- och signalkräftor, så har dessa "köpevarianter" mycket undermålig kvalité. Och framförallt, koka ALDRIG om kräftor.
För er som vill uppleva riktiga sötvattenskräftor, se till att finna en fiskare eller hobbyodlare och köp av denne, helst levande och tillaga själva. Har ni aldrig ätit annat än "kinesversionen", så döm inte sötvattenskräftan i förhand.
För att flika in lite OT med frågan huruvida "Flodkräfta är godare än signalkräfta" så hävdar jag följande: Ja, det råder lite skillnad i smak, ibland. Jag har ätit kräftor av båda arter från samma vatten i decennier, men jag skulle inte för en minut våga påstå att jag hade plockat ut den ena arten framför den andra i ett blindtest. Kräftorna, oavsett signal- eller flodkräfta, påverkas i smaken främst av vattenkvalitén samt i vilken livsfas (skalbyte, ålder) och kön de tillhör.
Hos mig, som hos andra, råder den fina tanken om att flodkräftan är den genuina kräftan i Sverige och den som är den "riktiga", och att signalkräftan är ett tragiskt experiment som gick fel. Signalkräftan kommer förhoppningsvis försvinna med tiden och vi kan då återetablera vår flodkräfta.
PS. "En kräfta skall kryddas med brännvin, det har O.P Andersson sagt, på det kan vi skriva kontrakt." DS.