Lottie Nilsson hittades död på en gård utanför Sjöbo. 2009-08-03

I Aftonbladet beklagade mamman sig över att hon inte fått tillräckligt med hjälp. Det är ganska patetiskt attt säga så med tanke på att hela familjen har fått mycket omfattande stödinsatser i mer än 10 år.

Två frågor som har väckts för mig när jag har plöjt alla dokument, och som tyvärr återkommer varje gång något dylikt sker, är:

*Varför ska föräldrar med bevisad bristande omsorgsförmåga få fler chanser? En andra, en tredje chans. Är barn bara inventarier som man skickar än hit än dit, utan att de ges möjlighet att rota sig och få ett riktigt permanent hem, med både kärlek och trygghet. Dessa syskon var omhändertagna så pass länge att de rotat sig i nya familjer, sedan spelades någon slags rysk roulette med dem för att mamman intygat att hon aldrig kommer att få ytterligare ett återfall. Jag tycker att hon hade bränt sina broar som boendeförälder.

*Utifrån den sorgliga genomläsningen av Ms och Ts domar. Ungdomsrabatt håller dem från fängelse gång på gång. Det ena löjliga straffet efter det andra. Över tio fällande domar och M, själv ett offer, bara fortsätter. Varför ska bröderna skärpa sig, när nästan inget händer?

Vet inte om detta har varit uppe men



http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/298586-brodern-drogad-under-forhandlingen

Tomas Quick-repris eller?

EDIT: Eller så pratar de bara om hans medicinering för ADHD..

....fortsättning

Alla barnen är skadade; dels pga av sitt genetiska arv(neuropsykiatriska funktionshinder har 60%-70% ärftlighet och det är högst sannolikt att åtminstone 4/6 av familjen är drabbad i varierande grad då båda föräldrarna verkar bära på anlagen), men också av att helt eller delvis tvingas vistas i den här miljön. Alla turer fram och tillbaka framkommer inte alltid i de offentliga dokumenten. Det är sällan barnens berättelser och upplevelser dokumenteras annat än med några få ord(hon var ledsen, hon trivs inte etc etc).

De som har klarat sig bäst, dvs L och C, är de som har haft förmånen att få bo och leva i normalt fungerande familjer under längre perioder. T har också haft foster/stödfamiljer men ändå blivit mer färgad av livet med föräldrarna och storebror(inte helt ovanligt att det går sämre för pojkar med neuropsykiatriska funktionshinder). Det är bara M och D som bott större delen tillsammans med mamman och hennes två missbrukande partners. Man kan ju undra hur man grundat besluten angående M och D? Kan ett svårt funktionshindrat barn klara av den miljön bättre än de andra? Är det kommunen som varit slapphänt och ignorerat familjen, eller har mamman lyckats dupera socialförvaltningen och målat upp en förskönad bild av sitt leverne.

David har varit våldsam, utåtagerande och samvetslös(inte förstått konsekvenserna av sitt handlande) i hela sitt liv. Hans hemmiljö har knappast lett honom i rätt riktning Han, om någon, borde ha blivit placerad någon annanstans än hos modern. Men som sagt, kommunen har gått mamman till mötes. David drog det kortaste strået redan i fosterstadiet och efter födseln låter omvärlden det fortgå? Hur hade David kunnat utvecklas, vilka hade hans möjligheter varit om han hade fått förmånen att få växa upp med en bullbakande mamma och en riktig velourpappa? Vi kan aldrig veta, men när det gäller den här typen av funktionshinder är hem- och skolmiljön den avgörande faktorn för hur individen utvecklas/förbättras.

Det är i sådana här fall det borde finnas undantagsregler. Har föräldrarna inte självinsikt eller förmåga att se realistiskt på vad de faktiskt utsätter sina barn för borde samhället få lov att ta itu med hårdhandskarna för att skydda barnen. Det här har inte med kärlek att göra. Mamman älskar förmodligen sina barn mer än något annat. Men att inte kunna bortse från sina moderliga instinkter och låta barnen få det bättre är lägre än lågt.

Hur har mamman tänkt, hur har kommunen tänkt, hur har släktingar och vänner tänkt? I mer än tio år har det här pågått. Varför? För att tillfredställa visionen av att familjer aldrig ska splittras? Inte ens när familjelivet består av hysch-pysch, familjehemligheter, missbruk, misshandel, skadegörelse, grava funktionshinder, cancer, utåtagerande beteende och slutligen ett mord - kan det aldrig vara bra att en familj splittras? Hur många fler växer upp under såna här omständigheter?

Jag hoppas att den här tragedin kan leda till något gott. Att det här kan få upp ögonen på folk som fattar beslut. Det är inte bara D som borde sitta häktad. Mamman, pappan, styvfadern och socialförvaltningen i Sjöbo borde sitta bredvid honom, sedan kan de låta sig begravas tillsammans med Lottie.
(PM:at från användaren Jobberknoll som ännu inte får posta)

Jag det kommer från gården. Och det behöver inte betyda något. Det har du rätt i. Men det tror poliserna

Det jag hakade upp Mig på var handskarna. Finnes dessa,eller menar Ni att det var ett påhitt? Isåfall faller ju givetvis allt JAG skrivit.