Tillväxt under guldmyntfotens regim

Hur ökar man penningvärde i loppet under guldmyntfotens regim? Köper man mer guldtackor till riksbankens valv?

Ponera att jag styr en ö med BNP på cirka 500 miljoner US-dollar. För att få öns valuta 100 % uppbackning har jag cirka 17 ton guldtackor i valvet som motsvarar BNP-värdet.

Hur gör man om ekonomin växer? Köper jag mer guldtackor till riksbanken för att kunna trycka mer sedlar? Eller hur gjorde man under 1800-talet?

Känns som jag inte fullt ut förstår guldmyntfot-system. Men systemet låter annars rätt vettigt!

Det är inget problem. Du ser bara till att öka penningmängden i samma (eller lägre) takt som produktionen ökar. Då faller inte valutans värde, och ingen har något intresse av att göra en dålig affär och växla till sig ditt guld.

Du behöver inte ha guld som täcker alla existerande pengar. Det räcker med en Fractional Reserve :-)

I USA körde man sedelpresserna för att finansiera Vietnamkriget och andra länder såg då att det nog var en bra ide att växla till sig guld för de USD de hade.

Hur menar du med "produktionen"? Öns produktion?

Och därmed har du svarat på frågan om guldmyntfotens stora problem. De som förespråkar guldmyntfot (och det finns en del här på Flashback) tycks inte resonera speciellt långt. Våra ekonomier var tidigare begränsade till mängden guld, vilket är absurt.

Ja. Om antalet arbetstimmar ökar ( t ex genom befolkningsökning) eller att man ökar sin arbetstid så kan man öka mängden pengar utan att dessa tappar värde.
Produktionen kan också öka genom produktivitetsökning, t ex genom innovationer/processförbättringar. Då kan du också ge ut mer papperspengar (i motsvarande grad).

Sedan får du naturligtvis hålla koll på pengarnas omsättningshastighet. Ökar den får du inte öka mängden pengar.

Ökningen i penningmängd behöver inte alls backas upp av några fler guldtackor. Du behöver bara se till att värdet på valutan inte faller så att någon för för sig att det är en bra ide att växla in sina pengar. Du skulle egentligen klara dig med en guldtacka. (Fast då finns naturligtvis risken att nån köper den till överpris bara för att jävlas med dig).

Det är det som är själva poängen med guldmyntfot. Att hålla uppe värdet på valutan, och hindra politiker från att slösa bort pengar som inte finns genom att köra sedelpressarna.

Det finns inget behov att öka mängden pengar så länge de är tillräckligt delbara. Men om man nu är rädd för deflation så kan en riksbank med guldmyntfot enkelt fixa det genom att deklarera att mängden guld som 1 krona motsvarar minskar med 2% per år.

Sverige hade under hela 1800-talet silver- eller guldmyntfot med privat sedelutgivning. Därefter guldmyntfot fram till 1931 med riksbanksmonopol för sedelutgivningen. Under denna period industrialiserades landet. Sveriges tillväxt 1870-1950 var starkare än USA:s under samma period.

Guldmyntfot innebär att prisnivån är förankrad i guld. Du kan skapa obegränsat med krediter i privata banker. Så länge de backas upp av ökad produktion påverkas inte prisnivån. Skulle det hända blir bankernas guld billigt och de kommer dräneras på reserver.

Man gör ingenting och vad som då inträffar är att penningvärdet kommer stiga, d.v.s. man får prisdeflation. Efter guldruscherna i USA var det ungefär vad som hände i västländerna.

Det finns en riktigt stor myt att man måste öka penningmängden i takt med produktionen men alla som kikar på den här delen av historian märker att det är totalt nonsens. Det verkar som om de helt enkelt inte kan tänka sig att pengars köpkraft kan öka.

Med undantag för pappersmyntfoten 1914-24.

När du talar om guldmyntfot, är det med sedlar som lagerkvitton eller som krediter?

I samband med det du citerade spelar det ingen roll för att resultatet skall inträffa, och i samband med hur det fungerade när Sverige hade guldmyntfot 1871-1914 så är det både och (eftersom man hade FRB då).

Nja, om du ska hålla på och devalvera så tappar du meningen med guldmyntfoten.