Du fr nog byta plats p pre- och post- frst
Inom existentialism r saker som drmmar/ml/hopp och nostalgi/hmnd/sorg inte helt oviktiga. Mnniskor kan leva hela sina liv i dtiden eller framtiden. Man kan plugga, jobba, resa, och planera infr framtiden (fr att n ngot/bli ngon). Man kan spela, dricka, lska och resa p grund av dtiden (fr att ter bli den man var/fly ifrn den man r).
Det r nog ett arv frn fenomenologin, dr tidens riktning r vldigt viktig. Allting man gr och tnker r riktat mot ett tempus. Redan nr man bara tnker p vad man ska packa i vskan infr semestern, kan man se sig sjlv st dr p stranden i skjorts. I sinnet r man redan dr, fastn man kanske inte ens har rd med biljetten n. Man arbetar fr sin drm. Det r ens motivation, riktning i livet, den man r.
Enligt buddhismen r det inte bra att lta sinnet separeras frn kroppen shr, d kan man inte leva till sin potential. Men s finns det antropologiska teorier som menar p att det ligger i mnniskans existentiella natur att aldrig vara statisk, att alltid vara p vg ngonstans. Som tidsresenrer, r vi alla p vg mot dden, genomgr olika rite de passage, lever efter ssongsskiftningar eller klockans tick-tack, reser frn plats till plats, fder upp barn, lr ut vr kunskap, fr vr kultur vidare till vnner och nsta generation. Samtidigt som vi sker efter rtter, behver en stabil punkt i tillvaron, en plats vi kan knna igen oss sjlva i, en plats vi kan vara oss sjlva i.
Inte undra p att mnga mnniskor knner sig frvirrade...