Pre/Pro/Post-Existentialism?

Finns det något som heter så?

Pre-Existentialism betyder nog att man är vad man har varit.
Pro-Existentialism betyder nog att man är vad man är nu.
Post-Existentialism betyder nog att man är vad man kommer att vara.

Oftast är det fiktiva figurer som ter sig till dessa, men finns det undantag?

Jag är oftast en Post-Existentialist, eftersom att jag, nu, presenterar mig med en titel jag kommer att bära, officiellt, om några år.

Du får nog byta plats på pre- och post- först

Inom existentialism är saker som drömmar/mål/hopp och nostalgi/hämnd/sorg inte helt oviktiga. Människor kan leva hela sina liv i dåtiden eller framtiden. Man kan plugga, jobba, resa, och planera inför framtiden (för att nå något/bli någon). Man kan spela, dricka, älska och resa på grund av dåtiden (för att åter bli den man var/fly ifrån den man är).

Det är nog ett arv från fenomenologin, där tidens riktning är väldigt viktig. Allting man gör och tänker är riktat mot ett tempus. Redan när man bara tänker på vad man ska packa i väskan inför semestern, kan man se sig själv stå där på stranden i skjorts. I sinnet är man redan där, fastän man kanske inte ens har råd med biljetten än. Man arbetar för sin dröm. Det är ens motivation, riktning i livet, den man är.

Enligt buddhismen är det inte bra att låta sinnet separeras från kroppen såhär, då kan man inte leva till sin potential. Men så finns det antropologiska teorier som menar på att det ligger i människans existentiella natur att aldrig vara statisk, att alltid vara på väg någonstans. Som tidsresenärer, är vi alla på väg mot döden, genomgår olika rite de passage, lever efter säsongsskiftningar eller klockans tick-tack, reser från plats till plats, föder upp barn, lär ut vår kunskap, för vår kultur vidare till vänner och nästa generation. Samtidigt som vi söker efter rötter, behöver en stabil punkt i tillvaron, en plats vi kan känna igen oss själva i, en plats vi kan vara oss själva i.

Inte undra på att många människor känner sig förvirrade...

Äh, vadå "är"?

Svenskans "är" är lite svårgreppbart, då är kanske "vara" bättre. På engelska (kanske är tyskans Sein ännu bättre, men det kan jag inte säga något om, trots 6år av tyskatudier) känns ordet "being" än mer beskrivande. Human being, being human. To be or not be

Beroende på hur man lever och ser på världen,
är framtiden, nutiden och/eller dåtiden en del av ens vara.



Jag tycker det är ganska förvirrande, eftersom Hume's syn på kausalitet låter logisk.
Men varför är då människor så fokuserade på dåtiden och nutiden,
det är så genomsyrande i vårt samhälle idag att det är svårt att tänka så något annat
(även om jag tror det finns kulturer
där tidsbegreppet är för olikt vårat för att kunna kallas för tid).
Det känns inte konstigt att undra, har vi inget annat val än att leva i en illusion?

Man kan tänka sig att din minnesbild(post) av dig själv är ditt aktuella varande. Du är författare i aktuell mening om du har skrivit och givit ut böcker. Du är författare i potentiell mening(pre) om du drömmer om att bli det. De flesta normala människor ser sig i analogi med minnesbilden de har av sig sjävla och inte deras drömmar och visioner. Men de människor som man lite nedsättande brukar kalla för drömmare ser till sitt potentiella själv i större grad än sitt aktuella själv.

Kort sagt:

Pre-Ex - bakåtsträvare, nostalgiker. Konservativ
Pro-Ex - inkonsekvent, realist. Socialist
Post-Ex - drömmare, visionär. Liberal