Hur förklarar man jagkänslan i exakta kloner?

Skrämmande med kloning. Tänk er att få en exakt klon av sig själv (alltså inte en tvillinglik). Kommer man då uppleva att man "ser ut" genom dennes ögon, eftersom det är en exakt kopia? Förmodligen inte, men hur förklarar man det?
Jagkänslan är väl ett resultat av hjärnans uppbyggnad. Enligt det resonemanget skulle jagkänslan då bli identiskt vid två exakta kopior. Om det är så kommer man att kunna observera världen från två olika kroppar.

Om man då har en exakt kopia av sig, lär det ju dock finnas en jagkänsla i varje exemplar...

Hur förklarar man det här ur såväl ett religiöst som ur ett vetenskapligt pespektiv?

Nej. Det är ju två olika personer. Man kan inte se saker från klonens perspektiv lika lite som du kan se saker från en annan människas perspektiv. Så lite kan man väl ändå fatta

Satan vad jävla genomkorkat. Du ska skämmas över att ens tänka en sådan tanke.

Två kloner blir antagligen precis som två enäggstvillingar... Känns dock som om de borde vara bra på samma saker, till skillnad mot tvillingar. Finns ju tex enäggstvillingar där den ena är högerhänt och den andra vänsterhänt.

Köp två datorer som är av samma märke, båda ska ha en webbkamera. Webbkameran filmar hela tiden och redigerar filmen live, den plockar ut vissa detaljer och gör om dem enligt vissa inprogrammerade regler, precis som människan gör.

Vad den ena datorn ser, kommer inte den andra att se. Visst, de fungerar likadant, de är uppbyggda på samma sätt, men de är fortfarande två helt skilda objekt.

Självklart kan jag förstå det och min intuitiva känsla är precis som din, dvs. att jag är övertygad om att det är en jagkänsla i varje kropp.

Det jag inte förstår är hur det ska förklaras. En religös hade sagt att det fanns ten själ i varje individ. En vetenskapsman förklarar jagkänslan som summan av hjärnans sammansättning. Med det sagt, så blir jagkänslan exakt likadan i båda individerna.

Jag tycker att tanken på att det finns två stycken individer med en identisk jagkänsla känns märklig.

Det hade varit korkat om jag inte hade förstått det intuitivt . Det känns logiskt att det är två jagkänslor.

Min tanke med tråden var dock att se om det fanns någon som hade en annan syn på det hela än jag. Kanske en filosof eller en religiös!?

Men tyvärr är det nog som någon längre upp skrev, att jagkänslan kan jämföras med datorns mjukvara. Inte mer spännande än så

Se "Jagkänslan" som en liten dator i hjärnan som analyserar hela kroppen, alla intryck, minnen och biologiska mekanismer. Allt i kroppen är exakt likadant som den andra kroppen, så båda personerna kommer uppfatta att de är samma person i början, på grund av att de har samma minnen, skador, etc.

Så om båda vaknar upp samtidigt så kommer troligtvis båda att säga samma sak som sina första ord, då de båda kommer uppleva samma saker och ha samma förutsättningar för att säga de orden. De kommer däremot inte att uppleva samma saker, då allt är separerat, även om det är likadant. Analysverktyget är en del av kroppen och är likadant, men det analyserar bara de intryck som den kropp det är inbyggt i får. Så när en kropp får intryck som den andra kroppen inte får så blir de mer unika och kommer att agera olika.

Det är alltid två olika jag, pga att vi är som robotar. Vi har ett litet "analysverktyg" som hjälper oss fatta beslut. Men även om vi är exakt likadana som någon annan person så har vi trots det ett annat jag, då analysverktyget bara läser vår kropp och ingen annan.

Sjukt diffust, jag vet, men det går ihop om man fattar vad jag skriver.


Det kan säkert bli en galen debatt om det här ämnet ifall det flyttas till filosofi. Man kan se det här problemet på många olika sätt...

Ifall man ser det lite mer religiöst så är själen analysverktyget, och då är ju frågan om det skapas en helt ny själ till klonen eller om en själ ska kontrollera båda kropparna, osv?

Finns ju t.o.m de som säger att hjärnan inte lagrar alla minnen, och att man inte kan bevisa var de lagras. Det här skapar ju frågan vad som händer med alla minnen och hur det fungerar om man skapar en exakt kopia av en person?

Vissa säger att minnena är lagrade i alla organ, finns de som blivit helt förändrade när de fått en hjärttransplantion, osv. Gått och blivit kär i personen som den tidigare ägaren av hjärtat var kär i, osv, medan andra säger att minnena finns lagrade i själen. Kul underlag för en bra debatt.

Om vi förutsätter att man måste ha UPPLEVT en viss händelse för att kunna minnas den (antar att de flesta vetenskapsmän håller med, inte sparas väl minnen fysiskt?) så skulle ju den exakta kopian vara "nollställd", dvs. sakna kunskap och minnen till skillnad från originalsnubben.

Inte?

Haha! Tänkte samma sak, men iaf xD. Brutal ärlighet.

Minnena måste ju finnas någonstans, annars vore det konstigt att man kan hämta igen dom och reflektera över dom. Upplever du en händelse så sparas den antingen eller så gör den det inte, har du upplevt en blackout så vet du att saker och ting lätt försvinner, även om man upplevt dom.

Så man kan ha upplevt saker som man kommer ihåg, och så kan man ha upplevt saker som man inte kommer ihåg. Om man kopierar en människa till 100%, varenda liten cell, så tycker jag att båda borde få samma minnen?

Ja, du har nog rätt. Tanken kändes så udda bara, att ha minnen av saker som man egentligen inte har upplevt - jag tänkte inte så långt. Jag skulle nog aldrig kunna skriva science-fiction-manus.

För att återgå till topic så skulle ju GIVETVIS klonen och den som blivit klonad ha två olika medveten med vilka de skulle kunna reflektera med individuellt. Sedan känns det ganska dumt att blanda in religion i ämnet då det brukar bli en ganska ovetenskaplig och improduktiv diskussion av det.