Äta sårskorpor

.. ett fenomen som förekommer, även om det är tabubelagt.

Sedan finns det många som (utöver att "bita på naglarna") även har
dem i munen och tuggar på dem..

Äta upp snorkråkor osv.

Vad beror sådant på?

Kanske något relatverat kannibalism. Kannibalism handlar ju om förtäring av samma art som man själv härstammar ifrån dvs. i vårat fall människor. Och om man tycker om att förtära sina naglar, snorkråkor eller sårskorpor så finns det väl inget annat som passar in bättre? :P Nåja, en aning ironi över det hela, men är det verkligen så vanligt? Är väl förståerligt med folk som river av sina sårskorpor, eller sina naglar - men att tugga på dem som tuggummi ... :/ usch.

Vafan ... Jag brukar gnaga lite på naglarna... efter att jag bitit av dom också, och jag är ju normal?

Intressant. Ett sätt att se på saken är att tolka det som regression i två dimensioner:

1. Man kompenserar oordning i tillvaron genom att försöka "snygga till" kroppen: bita ner naglarna, plocka bort sårskorpor, rensa näsan etc. Med andra ord, samma mekanism som får vissa att bli stirriga om inte pennan ligger alldeles parallellt med bordskanten. Detta är ett analt beteende som har att göra med kontroll (från början kroppskontroll, eller närmare bestämt kontroll över tarmföringen).

2. Impulsen att stoppa in kroppsresterna i munnen kan kopplas till barnets orala utvecklingsfas. Som bekant använder barn munnen för att utforska sin omvärld, och även i vuxen ålder söker vi trygghet genom oral gratifikation av olika slag (cigaretter, lösgodis etc).

Å andra sidan är jag inte direkt freudian, så låt oss för enkelhetens skull säga att beteendet beror på att vi människor är klåfingriga och nyfikna

Varför låta något gå till spillo?

Det är ren och skär psykisk beroende.. Jag biter på naglarna och tuggar på dom. Blir jag nervös eller stressad så åker naglarna direkt. Har verkligen försökt slutat och jag kan hålla mig i kanske en vecka eller två men sen kommer det nåt som gör att jag bitar av skitet..

Att bita på naglarna tror jag beror på en slags tvångstanke i vissa fall åtminstonde ...
En av mina kusiner för ca 10 år sedan bet på sina naglar ständigt och jämnt,
så till slut skrev läkaren ut ett medel som skulle smetas ut på hennes naglar.
Och idén var att de skulle smaka väldigt illa av när hon började bita på naglarna...

mm...

Kanske kan vara så att man i barndomen petar i näsan av nyfikenhet eller
irriation över stora torkade snormängder, och sedan stoppar i munen av
ytterligare nyfikenhet osv: Upptäcker att det är salt.. något att tugga på,
sno runt med tungan.. leka lite med munen. Och att det sedan (om man
inte passar sig) kan bli något av en ovana, vad ska man göra av snoret
när man väl måste peta sig i näsan? Kleta av på väggen/stolen/skrivbordet?
(Helst smula bort i någon soptunna/toalett/på marken ,, men..)

Bita på naglarna... Något att sysselsätta sig med. Sedan är det väl så
att de flesta djur kan behöva tugga på saker för att stärka sina tänder?

Vi kanske har brist på kalk? :-)

Sårskorpor däremot... Finner ingen riktig förklaring till det annat än att det
skulle vara roligt att bita på. Eller behöver vi järn? ...

PS, som en kompis kompis sa: "Om du biter på naglarna så får du i dig lika
mycket bakterier som du får av att dricka ett glas med var"