2009-07-23, 10:41
#1
Auli Kyllikki Saari var en 17-årig flicka från Storå (finska Isojoki) socken i södra Österbotten. Mordet på henne den 17 maj 1953 är det utan tvekan mest berömda olösta mordfallet i Finland. När man i våra dagar diskuterar nya kriminaltekniska landvinningar som möjliggör utredning av gamla brott, dyker fallet Kyllikki Saari alltid upp. Ännu idag får polisen ta emot tips i fallet, och på nätforum diskuteras olika misstänkta.
Nästan alla som var unga i Finland i början av 50-talet kan berätta vilken uppmärksamhet och bestörtning mordet väckte. I bigotta religiösa kretsar (inte minst i Österbotten, där de är väldigt starka på sina håll) tolkades Kyllikkis öde rentav som ett straff från ovan för den syndiga glädje som året innan hade fått Finlands folk i sitt våld. Då - 1952 - hade de olympiska spelen hållits i Helsingfors, en oförglömlig fest för en nation som höll på att repa sig efter krigets påfrestningar. Dessutom hade den 18-åriga Armi Kuusela från Muhos valts till Miss Universum, och blivit nationalhjältinna.
Kvällen den 17 maj tog den snälla, flitiga, troende bonddottern Kyllikki Saari sin cykel och trampade iväg till folkskolan i Kortteenkylä där ett andaktsmöte för ungdomar skulle hållas. Efter mötet sa hon till sin väninna Maiju Helena Yli-Hietala att hon var rädd för resan hem - en enslig vägsträcka på sju kilometer. Maiju försökte övertala Kyllikki att komma hem till henne över natten, men utan resultat. Vid 22-tiden begav sig Kyllikki iväg hemåt.
Kyllikkis föräldrar trodde att dottern hade övernattat hos bekanta. Men på Storå pastorskansli där hon arbetade blev man bekymrad, då hon inte dök upp följande dag. Den 19 maj anmäldes hon som saknad. Spaningar inleddes genast. Redan den 21 maj finkammades området av 600 poliser och frivilliga. Journalister och radiofolk började intressera sig för försvinnandet.
Inget nämnvärt skedde förrän i juli. Då hittade några bärplockare Kyllikkis cykel i en göl på den närliggande myren Lellunsuo. Ventilerna på däcken hade skruvats av så att cykeln skulle sjunka bättre.
Polisen arbetade för högtryck under hela sommaren. Det kom tusentals tips och det fanns hundratals ledtrådar. Allt som allt förhördes över 5.000 (femtusen) personer. Över 500 människor misstänktes. Det hölls spontana "folkmöten" där man krävde effektivare insatser. Privatdetektiver och spågummor anlitades. Kriminalare från Helsingfors åkte upp till Österbotten, för att med sin huvudstadsauktoritet lägga mer tyngd bakom spaningarna. Och alla tidningar rapporterade oavbrutet om händelserna - i enlighet med tidens massmediala "etik" kunde de förhörda och misstänkta nämnas med namn.
Hösten kom, och inga framsteg gjordes. Inför den annalkande vintern beslöt man att än en gång undersöka det område där Kyllikki försvunnit.
Redan den första dagen, lördagen den 10 oktober, hittade en man vid namn Valtteri Mäkelä Kyllikkis ena sko. Inne i skon fanns Kyllikkis scarf, som rivits sönder och tycktes uppvisa märken efter tänder. Där fanns också en avklippt herrstrumpa av bomullstrikå. Skofyndet gjordes omkring en kilometer från platsen där cykeln hade påträffats, i ett område som hade genomsökts redan i början av juni.
Söndagen den 11 oktober fick en karl, Ilmari Hietaoja, syn på en förtorkad ungtall som stod i en myrtuva ett 20-tal meter från skons fyndplats. I randen mellan myren och skogen hade någon grävt en grav av cirka 1,5 meters längd, en halv meters bredd och 45 centimeters djup. Där hittades Kyllikkis kropp. Hennes kappa hade virats runt hennes huvud och axlar, hennes underkropp var naken, och hennes ena bröst hade dragits ut ur bh:n.
Man kunde sluta sig till att "begravningen" hade skett då likstelheten redan hade satt in - tidigast 6 till 12 timmar och senast 2 till 3 dygn efter döden. Tallens stam hade vässats med kniv och stuckits genom likets mage. Men det kunde inte ha skett förrän flera veckor senare, då förruttnelsen kommit i gång ...
Den kriminaltekniska undersökningen gjordes av professor Unto Uotila. Han kunde konstatera att Kyllikki hade dödats genom ett hårt slag i ansiktet med ett trubbigt föremål, till exempel en sten. Näs- och kindben hade krossats. Man hittade ingen sperma i slidan, vilket emellertid inte utesluter möjligheten av sexualmord.
Kyllikki Saari jordfästes den 25 oktober i Storå kyrka. Cirka 25.000 (!) sörjande och nyfikna var där.
Nästan alla som var unga i Finland i början av 50-talet kan berätta vilken uppmärksamhet och bestörtning mordet väckte. I bigotta religiösa kretsar (inte minst i Österbotten, där de är väldigt starka på sina håll) tolkades Kyllikkis öde rentav som ett straff från ovan för den syndiga glädje som året innan hade fått Finlands folk i sitt våld. Då - 1952 - hade de olympiska spelen hållits i Helsingfors, en oförglömlig fest för en nation som höll på att repa sig efter krigets påfrestningar. Dessutom hade den 18-åriga Armi Kuusela från Muhos valts till Miss Universum, och blivit nationalhjältinna.
Kvällen den 17 maj tog den snälla, flitiga, troende bonddottern Kyllikki Saari sin cykel och trampade iväg till folkskolan i Kortteenkylä där ett andaktsmöte för ungdomar skulle hållas. Efter mötet sa hon till sin väninna Maiju Helena Yli-Hietala att hon var rädd för resan hem - en enslig vägsträcka på sju kilometer. Maiju försökte övertala Kyllikki att komma hem till henne över natten, men utan resultat. Vid 22-tiden begav sig Kyllikki iväg hemåt.
Kyllikkis föräldrar trodde att dottern hade övernattat hos bekanta. Men på Storå pastorskansli där hon arbetade blev man bekymrad, då hon inte dök upp följande dag. Den 19 maj anmäldes hon som saknad. Spaningar inleddes genast. Redan den 21 maj finkammades området av 600 poliser och frivilliga. Journalister och radiofolk började intressera sig för försvinnandet.
Inget nämnvärt skedde förrän i juli. Då hittade några bärplockare Kyllikkis cykel i en göl på den närliggande myren Lellunsuo. Ventilerna på däcken hade skruvats av så att cykeln skulle sjunka bättre.
Polisen arbetade för högtryck under hela sommaren. Det kom tusentals tips och det fanns hundratals ledtrådar. Allt som allt förhördes över 5.000 (femtusen) personer. Över 500 människor misstänktes. Det hölls spontana "folkmöten" där man krävde effektivare insatser. Privatdetektiver och spågummor anlitades. Kriminalare från Helsingfors åkte upp till Österbotten, för att med sin huvudstadsauktoritet lägga mer tyngd bakom spaningarna. Och alla tidningar rapporterade oavbrutet om händelserna - i enlighet med tidens massmediala "etik" kunde de förhörda och misstänkta nämnas med namn.
Hösten kom, och inga framsteg gjordes. Inför den annalkande vintern beslöt man att än en gång undersöka det område där Kyllikki försvunnit.
Redan den första dagen, lördagen den 10 oktober, hittade en man vid namn Valtteri Mäkelä Kyllikkis ena sko. Inne i skon fanns Kyllikkis scarf, som rivits sönder och tycktes uppvisa märken efter tänder. Där fanns också en avklippt herrstrumpa av bomullstrikå. Skofyndet gjordes omkring en kilometer från platsen där cykeln hade påträffats, i ett område som hade genomsökts redan i början av juni.
Söndagen den 11 oktober fick en karl, Ilmari Hietaoja, syn på en förtorkad ungtall som stod i en myrtuva ett 20-tal meter från skons fyndplats. I randen mellan myren och skogen hade någon grävt en grav av cirka 1,5 meters längd, en halv meters bredd och 45 centimeters djup. Där hittades Kyllikkis kropp. Hennes kappa hade virats runt hennes huvud och axlar, hennes underkropp var naken, och hennes ena bröst hade dragits ut ur bh:n.
Man kunde sluta sig till att "begravningen" hade skett då likstelheten redan hade satt in - tidigast 6 till 12 timmar och senast 2 till 3 dygn efter döden. Tallens stam hade vässats med kniv och stuckits genom likets mage. Men det kunde inte ha skett förrän flera veckor senare, då förruttnelsen kommit i gång ...
Den kriminaltekniska undersökningen gjordes av professor Unto Uotila. Han kunde konstatera att Kyllikki hade dödats genom ett hårt slag i ansiktet med ett trubbigt föremål, till exempel en sten. Näs- och kindben hade krossats. Man hittade ingen sperma i slidan, vilket emellertid inte utesluter möjligheten av sexualmord.
Kyllikki Saari jordfästes den 25 oktober i Storå kyrka. Cirka 25.000 (!) sörjande och nyfikna var där.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2009-07-23 kl. 10:58.
Senast redigerad av Ördög 2009-07-23 kl. 10:58.
