Främlingsfientliga/rasistiska föräldrar?

Men av många andra svenskar så ses du inte som svensk. Man ser ut på ett visst sätt just p g a varifrån man kommer, oavsett om man är svensk, kines, irakier eller vad som helst. Jord och blod, som en del så fint brukar säga.

Att alla inte tycker likadant är nog rätt välkänt, men precis vad är det hemska med detta, så länge inte åsikterna utövas på något olagligt sätt? Skulle dessa dagis vara fria att välja eller skulle barnen tvångsplaceras?

Well, kan ju alltid be någon av er banka mig gul och blå, blondera håret och köpa linser. Det är fortfarande mitt sätt att vara och bete mig som definierar mig som svensk.

Jag är inte rasist, däremot främlingsfientlig, och har barn.

Jag gillar alltså inte personer som kommer från en främmande kultur och lever efter den i Sverige. Jag ser inte Tyskland och Danmark som främmande kulturer. Jag ser heller inte ner på mellanösternfolk eller liknande som skaffar jobb, lär sig språket osv.

Mina barn är i nedre tonåren, dom lär sig själva ganska bra. Vi bor i ett "vitt" område men vi har "ghetton ganska nära inpå knuten. Barnen har lärt sig själva, och av kompisar, att invandrare ska man akta sig för. Det har dom lärt sig för att deras kamrater har fått stryk, blivit rånade, hotade osv.

Många av oss vuxna som är "främlingsfientliga" lärde oss de åsikterna redan i grundskolan. Vi lärde oss det därför att i grundskolan drev invandrare runt i gäng och betedde sig illa, vilket vi svenskar generellt inte gjorde. Samma sak lär sig mina barn, på egen hand. Jag behöver inte lära dem det. På samma sätt som med all annan inlärning är man som förälder mest ett stöd och en hjälp, det är ju barnen själva som lär sig.

Med barn är det ju så att dom måste exponeras för världen, i små kontrollerade mängder och med föräldern som stöd. När de är redo för det. Därför är det på sätt och vis bra att grannens ungar blivit rånade på mobilen - då kan mina barn lära sig, utan att själva utsättas för ett traumatiskt rån (förhoppningsvis).

Jag är ganska noga med att inte pracka på våra barn våra åsikter, men de har väl kommit fram till ungefär samma saker som jag gjorde i samma ålder.

Jag är själv uppvuxen i ett "finare" område som låg alldeles för nära "ghettot". Jag var själv livrädd för många som bodde där. De bråkade, stal, begick brott etc etc. Mina föräldrar var noga med att se till att jag inte umgicks med "invandrarpack" (självinsikt?). Vi bodde i Sverige och skulle bete oss därefter. Vi fick inte glömma vart vi kom ifrån men det var orelevant vid det här laget.

Jag blev snabbt personen man skulle tracka (bland invandrarna) för jag var försvenskad och betedde mig inte alls som en "invandrare" gör. Sedan möttes man av andra idioter som ansåg att man inte var svensk för att man såg ut på ett visst sätt. Och det är det jag menar är fel.



Döm

Helt rätt.
Man ska bli bedömd efter sitt agerande, inte efter sitt ursprung eller utseende.
Generellt sett alltså. Jag rekommenderar mina barn att vara försiktiga om de kommer nära inpå ett invandrargäng. Det är för jävligt att jag måste varna dem, men tyvärr nödvändigt.

Jag undviker själv invandrargäng.

Enligt DIG är det ditt sätt som är avgörande. Värt att komma ihåg är att alla inte resonerar så.

Tro mig, det är många som påminner mig om att det inte är så...

Jag tycker att det är förståeligt. Men likväl är det beklagligt att så många tvingas in i rotlöshet och aldrig får en chans att stadga sig.


Tror du att man skulle kunna ändra på det på något realistiskt sätt?

Det som krävs är en attitydförändring. Mest från invandrarsidan som säger stopp till sina egna. Införa medborgarskapstest som USA har.

Jag tycker personligen att flyttar man till ett land så ska man leva därefter, vare sig man gillar det eller inte. Annars är det bara att flytta därifrån. Inte fan flyttar jag till Saudi Arabien och protesterar över att jag inte får bygga en kristen kyrka där. De skulle ALDRIG acceptera det. Varför är det okej att acceptera skit här i Sverige?

När jag var yngre kände jag konstant rotlöshet, dock inte längre. Jag vet att jag är svensk. Jag behöver inte få det bekräftat av någon. Men det bortser inte faktum att man definierar svenskhet efter utseende och inte hur man lever.

Men om en blond och blåögd svensk flyttar till Nigeria, lär sig språket och anpassar sig efter kulturen... tror du verkligen att han någonsin kommer att betraktas som nigerian bland etniska nigerianer?

Etnicitet är inte bara kultur, värderingar och språk, det är gener (ras) också! Så är det på de flesta ställen här i världen...