Dominant besserwisser till väninna.. What to do?

Jag har en oerhört dominant väninna. Vi kan kalla henne Elin. (För jag gillar inte namnet Elin)

Hon är världens gulligaste på väldigt många sätt, men nu har vi umgåtts väldigt intensivt ett tag o hon går mig som fan på nerverna.

Det som stör mig emst är hennes förbannade besserwisserattityd, hon vet och kan allt och jag är bara dum i huvudet så fort jag öppnar käften. JA, jag är riktigt störd över det här, ursäkta språket. Jag har börjat tystna när hon sätter igång för jag ORKAR verkligen inte sitta o bjäbba med henne, o om det nu är så himla viktigt för henne att få rätt hela tiden, så kan hon väl få det. Men det som händer är att hon spyr galla över hela vår relation, har även märkt att hon är jävligt negativ så fort hon öppnar munnen. Hon låter tom gnällig när hon pratar rent allmänt.

På en fest för ett tag sen, träffade några av mina närmaste henne o utan att ha pratat med varandra, har de nu sagt till mig att de verkligen tyckte hon verkade dryg, kaxig och att hon verkar vilja bestämma över andra. (NO SHIT). Jag är inte van vid att ha såna här människor omkring mig, eftersom jag föredrar lätta relationer, där man har kul o kan prata om allt utan att hela tiden gå in i diskussioner kring allt och absolut ingenting, o där man även kan få säga vad man tycker, men att det inte behöver bli en sån big deal jämt.

Något som dock är väldigt bra med henne är just att hon oftast är väldigt bra på att ta kritik (bägaren har ju runnit över ibland o då har jag sagt vad jag tycker), tar det inte personligt och har även tagit mig o mina känslor på allvar och sagt ärligt vad hon tycker utan att attackera mig (o har väldigt ofta även hållit med om att hon gått över gränsen). Så jag kan säkert säga detta till henne, men frågan är om hon kommer fatta.. Fattar besserwissrar att de är det själva?

Har ni såna här omkring er och hur hanterar ni dem människorna?

Vill även tillägga att jag tycker om henne när hon inte är såhär.

Människor är olika. Går hon för långt säg till henne eller pika henne så att hon förstår.

men borde inte min tystnad säga ganska mycket när hon väl sätter igång? Det tycker jag är en pik. Tänk dig du o en person i en diskussion. Ni diskuterar för er sak, men plötsligt tystnar den andra personen. Det brukar betyda att personen ifråga markerar att han/hon inte vill mer. Hade en feg kollega som gjorde så när jag frontade honom med hans oerhört respektlösa beteende mot mig t.ex. o då lärde jag mig att jag var tvungen att sluta diskutera, för han var inte intresserad att prata mer o då är det ju lönlöst. Då slutar ju personen ifråga att lyssna o är det inte det man vill?

De första två meningarna låter i mina öron som att ert umgänge är en aning överdoserat för tillfället, och det är då lätt att det man upplever som negativt förstärks. Pröva att ta en paus eller trappa ned ett tag, människor sliter på varandra oavsett hur starka vänskapsbanden är.

Sen är det frågan om det är hennes tonfall eller vad hon säger som stör dig mest. Vad är det hon besserwissrar om, är hon kunnig och påläst eller är det bara halvt vardagliga issues? Att hon kan ta kritik låter bra, kontra och bli förbannad/dominant tillbaka emellanåt så tror jag hon kan lugna ned sig.

Ja jag vet ju att det mycket väl kan bero på att vi umgåtts alldeles för mycket, men vi har börjat ses ungefär 1 gång i veckan nu de sista tre veckorna, istället för var och varannan dag.

Det gäller olika saker som hon besserwissrar om, dels smaksaker i ett ämne där hon är utbildad, då är det alltid hon som har rätt, för hon har utbildningen. Medan jag kan tycka något helt annat och det roliga är att i just detta fall är det faktiskt MIN åsikt som räknas, eftersom det är jag som betalar det hon har en åsikt om. Andra saker kan vi prata om och så säger jag att det kanske kan vara såhär, och då hugger hon till direkt med ett tvärsäkert NEJ, så är det INTE, såhär är det. O så lägger hon upp en helt annan sanning. Hon är duktig o påläst men man behöver inte vara dryg för det. O jag är inte sån själv, jag är mer ödmjuk och tror också på att kolla upp saker så man vet, istället för att säga saker på ett tvärsäkert sätt o sen få äta upp det för att jag hade fel. Därför kör hon lätt över mig också, när jag tror, vet hon och jag kan liksom inte argumentera. Därför tystnar jag också, för jag inte har något mer att tillägga. En person som lägger fram något, t.ex. en åsikt på det sättet som hon gör, nästan som ett faktum, som är lika orubbligt som en sten, då GÅR det inte att argumentera.

Till saken hör kanske att jag är jävligt duktig på att argumentera, men jag ges varken möjlighet eller utrymme till det när hon är sådär. Det går inte att argumentera med en sten.

Gå därifrån om hon blir för mycket.

Nåväl, det låter inte som att du tycker att hon är en outhärdlig helhetsperson, trots allt. Vissa människor som antingen är för dominanta och stundtals "omnipotenta", alternativt tar för mycket plats genom att tuffa på distanslöst i de verbala ullstrumporna måste man ge ett stopp och belägg emellanåt, antingen bestämt eller med en ironisk glimt i ögat. Du upphör inte att vara ödmjuk bara för att du sätter ned foten och markerar, snarare lär du förmodligen hjälpa henne på traven att bli mer balanserad.

Jag har en väninna som är precis likadan - underbar, men omöjlig. Hon förstår helt enkelt inte hur hon beter sig. Det slår över på nåt vis.

Nå, jag har kommit fram till att det är bortskämdhet som är boven. Det är bara att säga ifrån, det är det besserwissrarna behöver (och vill?). Man säger helt enkelt "stopp, hallå, bryt, du beter dig som en femåring" och lyssnar hon inte så går man därifrån. Man väljer helt enkelt själv hur man vill bli behandlad. Japp, som med en femåring ungefär.

ja jag har ju faktiskt börjat bli arg på låtsas och skrattat massor när hon hållit på som värst, typ säger med låtsasarg röst "JAG VET!" o så garvar vi båda två, för då fattar hon ju att jag har pejl på läget och hon inte behöver pracka på mig mer kunskap. Jag tror hon någonstans har börjat märka lite grand faktiskt, tror hon försöker i vissa begynnelser till diskussioner, sansa sig o pejla av läget på min reaktion. Men hon är fortfarande jobbig när hon sätter igång. Haha, det roliga är ju att jag sällan tröttnar på mina vänner, men det har hon lyckats med

Frågan är hur jag ska säga ifrån? Har du något tips?

Jag känner igen den typen av människor. Det är extremt jobbigt i längden att umgås med sånna människor. Dessvärre slutar det ofta att man umgås mindre och mindre eftersom man vill slösa sin energi på mer logiska saker.

Haha, vad komiskt, min väninna är också bortskämd. Hon lever på sina föräldrar just nu, snart 30 år gammal. Hennes familj är miljonärer och jag kommer ihåg en diskussion där hon var rädd för att inte få lika mycket i arv som hennes bröder, för att hon lånat pengar av sina föräldrar. I-landsproblem..

Men det är så svårt att veta exakt när jag ska säga något, eller markera, förutom de ggr när jag blir så lack att jag inte vet var jag ska ta vägen..

Jag vet, det är jättesvårt! Jag vet inte om du är som jag, men jag kan ta en hel del innan jag blir förbannad på vänner. Man undviker det på något vis.

Grejen med min vän är att hon är väldigt intelligent i övrigt och förstår någonstans rationellt att hon beter sig som ett svin, men hon har liksom inte den där emotionella spärren... mot oss som känner henne är det ju ok, men det är rent ut sagt pinsamt att presentera henne för folk ibland. Hon blir så inihelvetes rabiat om någon inte håller med.

Du får ställa alternativen mot varandra. Säga ifrån eller driva ifrån varandra? Det kommer hända om du håller allt inom dig hela tiden.

Nej, gör henne en tjänst och hugg till när hon börjar sjuda. Du kan ju göra det snyggt och vara "den stora" i sammanhanget genom att fråga om hon förstår att hon sårar folk och att hon faktiskt kan tagga ner lite. Få henne att känna att det är okej att inte vara en gnällhora, om man säger.