Dominant besserwisser till väninna.. What to do?

Det fetmarkerade gör min väninna också!! Jag har faktiskt hållit på att skämmas ihjäl när hon beter sig så. Kanske därför som mina andra nära o kära sagt som de sagt om henne. En gång när jag drog med henne på en dubbeldejt, sa hon de mest knasiga saker o jag skämdes över att ha tagit med henne.

Idag var vi på järnaffären och hon satte sommarjobbarkillen på plats när hon frågade efter någon teknisk grej ang glödlampor o när vi gick därifrån sa hon att han var så inkompetent och gud vad hon blev irriterad på honom. Då sa jag faktiskt att hon varit lite elak mot honom, (hon var dessutom jävligt otydlig när hon försökte förklara för honom vad det var hon letade efter, hon gav honom ingen chans) o hon sa tvärnej, det hade hon inte varit o då inflikade jag lite försiktigt att det var vad jag tyckte iaf.. Då blev hon tyst.

Det är jobbigt de gånger man tvinga skämmas för henne. Hon kan säga gnälliga saker om folk när de står bredvid också. No limits liksom..

Det låter ju inte så illa trots allt om hon har viss självironi och ni kan skratta ihop åt det. Det ringer ju dock onekligen varningsklockor för bortskämdhet, gränslöshet och narcissistbratta, helt klart. Av egen erfarenhet är vissa av denna typ av människor härliga att umgås med, men i i lagom dos, just pga att de både ger och snor så mycket energi, att de fram och tillbaka både gör en upprörd och upprymd.

Tips? Hmm, inte mer än det jag skrev tidigare just nu.Jag har ju i och för sig fått en rätt långvarig träning i form av kommunikation med min mor(skratt) men även en del kvinnliga(och manliga) vänner. Frågan är hur stort värde du sätter på er relation till att börja med, om/hur mycket den är värd att kämpa för. Känner du så så tycker jag nog ändå att du verkar vara på rätt väg i hur du bemöter henne. Ibland kan/får det bli praktgräl, det är inget mer med det, bara man vet att tillitsskyddsnätet håller och att där inte har uppstått för många begynnande slitna maskor.

Jag skulle ta ett snack med henne bara. Var rak och ärlig (men samtidigt ödmjuk), det lönar sig oftast i längden! Enkelt och klyschigt, men ack så sant... Många problem skulle faktiskt aldrig ens uppkomma om vi människor kommunicerade rakare med varandra.

Kan inte låta bli att tänka, så chauvunist jag är, att bägge damerna som tas upp här i tråden tycks behöva ett ordentligt skott i råttan!

Jag tycker du ska ta och fundera igenom exakt vad du får ut av relationen. Om du inte måste träffa henne pga gemensam arbetsplats eller liknande och du inte känner att du får ut något av relationen förutom att hon går dig på nerverna så bör du säga upp vänskapen. Om du däremot måste umgås med henne (pga jobb eller vad som) alternativt att du inte vill säga upp vänskapen av någon anledning så tycker jag att du bör prata med henne om det och säga vad du tycker och känner. Det är ingen mening i att vara den enda som ger i ett förhållande (oavsett typ av förhållande).

Men vad i helvete, du verkar vara en trevlig tjej. Varför umgås du med en sån här jävla fitta? (Äntligen fick jag använda ordet fitta som ett passande ord) för en jävla fitta är precis vad din väninna är.

Ta ett rejält snack med henne, säg exat vad du tycker om henne. Fortsätter hon att fitta sig så tycker jag att du ska säga upp kontakten med henne.

Hade jag i alla fall gjort.

Jag tycker mycket som redan sagts varit bra, men det har blivit väldigt mycket fokus på dig och väldigt lite fokus på er (och i princip inget på henne, mer än att hon är bortskämd och att det skulle vara en bra förklaring). Jag säger inte att du är den enda som ska ändra dig, men det kanske inte bara behöver handla om hur du kan få din vän att ändra sig. Du tycker att hon är jobbig ibland, men även om du inte är ensam om att tycka så så är det din upplevelse. Berätta för henne om din upplevelse, men jag tror att ni båda skulle må bättre av om du kunde vara lite mer öppen för hennes sätt att vara.

Påpeka absolut om du känner att hon är jobbig, men istället för att bara fråga dig hur du ska "trycka till" henne, ta varannan gång och fråga då istället dig själv vad du kan göra för att möta hennes beteende istället för att bara försöka ändra det. Fundera över hur din inställning påverkar er realtion, oavsett vems "fel" det är. It takes two to tango, som man säger där borta i staterna. Fast du kanske inte är där för tango utan för att läxa upp och anpassa efter dina behov ()

Jag har en polare som är exakt likadan, han har mun diarré så det skriker om det och han ska alltid ha rätt (även fast han har fel) dock så irriterar jag mig inte så mycket på det här eftersom jag vet ju att jag har rätt oftast så då bara låter jag han tro att han har rätt sen är han nöjd

Va fan. Har folk inte längre något som helst kvalitetstänkande?!

Hade jag haft en vän som gick mig på nerverna så hade den bekantskapen upphört förbannat snabbt.

Varför accepterar du sådant beteende? Be henne fara och flyga.

Jag är en person som faktiskt lever efter att jag aldrig kan ändra en annan människa, men jag kan ändra hur jag hanterar/är i en situation. Men om en annan person kränker en (om vi skadra till med vad hon faktiskt gör) så blir det nog lätt att det handlar om henne. Men jag hör vad du sääger och jag har redan agerat efter det tankesättet. JAg har ju intensivt försökt lära mig i själva situationerna som uppstår, vad jag ska säga och hur det funkar. Ett jaha och tystnad verkar funka, eftersom hon då får rätt och är tyst och låter mig vara, än om jag börjar försöka argumentera med henne, för då ska hon minsann sätta mig på plats o vi går in i en jobbig diskussion där jag förlorar vilket som.

Det känns som hon inte kan gå ner från sina höga hästar ibland, hon har ingen som helst ödmjukhet i detta sammahang (i andra kan hon dock ha det) o hon har visat tendenser till narcissism som någon skrev här, absolut o det är faktiskt inte så konstigt att jag fastnat för henne. Hon visade ju sin gulliga sida först o vi resonerar lika om viktiga värderingar.

O jag har som sagt försökt bemöta henne på olika sätt o därmed förändra mig själv istället för henne

Vi måste inte ses varje dag, eftersom vi inte träffats via jobb eller liknande. Så om jag ska behålla relationen kan vi antagligen ses mer sällan än ofta.. Jag håller med, det är ingen mening med att vara den enda som ger i ett förhållande. Det var lite därför jag startade tråden, för att se vad andra utomstående tycker.. Så jag kan försöka 100% innan jag ger upp

Absolut, jag håller med dig. Hon är en sån person. Är hon på bra humör ger hon ju mer energi än hon tar, men nu har hon varit jäkligt gnällig o neggo ett bra tag tillbaka. Sånt orkar jaginte med i längden, då jag är jävligt mån om min tid och energi o vem jag slösar det på.

Jag har känt henne i drygt 3-4 månader, så så viktig är den inte att jag tänker böja mig baklänges för att få det att hålla, men jag tycker hon har blivit viktig o hon har absolut andra kvaliteter som (ibland är svåra att se när det här beteendet blir så starkt så det tar över allt fint med henne), ju gör att det ens är värt att umgåås med henne.
Men jag tror lagom stora doser av fröken skulle funka.. Om hon inte lägger ner även när vi ses sällan istället för ofta, så får jag omvärdera mitt beslut..

Jag kommer ta upp detta till diskussion när det gått tillräckligt långt att jag måste få ut det, men dessa drag är jag extra känslig för, o det tar en stund innan jag får ut det, för jag rannsakar alltid och hela tiden min egen del i situationer.