Jag är förvirrad och osäker i mitt förhållande! Hjälp

Har skrivit en tråd tidigare om mig och min tjej, jag bor i Sverige och hon i Portugal.
Vi träffades online i ett spel, och vi pratade konstant om allt möjligt och vi hade läskigt likadant tänkande, vi kunde inte vara ifrån datorn alls och chattade minst 8 timmar per dag eller mer, non stop. Vi hittade på saker på nätet som Schack, Film, Spel, Chatta...detta gjorde vi i 7 månader.
Vi väntade 7 månader på att träffas och det gjorde vi nu den 25e Juni tills 7 Juli, Allt var frid och fröjd och hade det riktigt trevligt o mysigt och roligt tillsammans.
Till mitt problem... Förut har kärlek för mig alltid varit det där pirret och fjärilar i magen, men det har jag ej med henne...det hade jag bara för 7 månader sen då vi väl träffades och det varade i kanske en vecka. Jag har fortsatt prata med henne och gjort allt som vanligt under de 7 månaderna. Och kan icke låta bli att prata med henne åt huvud taget.
Jag kan få ångest ibland när jag vet jag älskar henne som hon är i mina tankar, hon är perfekt för mig, men så känner jag inget speciellt i mina känslor på dagarna. Vi snackade igår om att ta ett uppehåll eller göra slut, men i de stunderna så bultar mitt hjärta och vill inte förlora henne.
Jag kan också säga jag har haft mycket ångest under de 7 månaderna, kommit och gått... och nu har jag ångest igen, ångesten vet jag ej vart den kommer ifrån och det gör det svårt att känna efter hur jag känner för henne, nästan som korruption.

Mina största bekymmer och funderingar är, Älskar jag henne eller inte?
Pirret och fjärilarna, ska jag skita i dem.... är pirr och fjärilar falsk kärlek?

Kan också konstatera att det är ett distans förhållande och riktigt svårt när man inte är tillsammans, och bara träffats i 12 dagar... När hon åkte ifrån sverige kände jag tommhet och ledsen, men sen så var allt rätt så okej....men saknar henne jättemycket alltid.

Vad ska jag göra

Skriv gärna om ni vill ha mer info

hur gammal är du ?

Jag menar portugal är en bra bit bort

Om du nu ändå känner att det inte kommer hålla kanske det är lika bra att "göra slut" men fortsätta kanske med chattande och schack osv.. för det håller inte i längden när det är en sådan enorm distans. IMO!

Skaffa en tjej i Sverige, eller iallafall i norden

För helvete... Hoppas du knullade henne under de 12 dagarna du träffade henne???...Annars är det dömt att misslyckas.

För det andra skit i de där känslorna. Alla brudar är slynor, hon horar säkert runt där nere. Det finns ingen kärlek. Lär dig det så kommer livet flyta på bättre, dvs du slipper träffa någon från portugal, finns FAKTIST jävligt mycket potensiellt här i SWEDEN serru.

Hon lär väl knappast flytta. Och inte du heller antar jag?

Då återstår väl den enda rätta frågan; orkar du fortsätta såhär?

Du borde ge upp, aldrig hört om ett förhålland som har lyckats varken på det sättet ni träffades eller över så långa avstånd.

Men för guds skull, du satte väl henne?

Jag vågar säga att du är kär i henne. Jag är i ett långdistansförhållande (cirka 3 gånger så längre än till portugal).

Det jag mest reagera på är att du har massor av pirr i magen och sådant, sen när du sa att hon hade lämnat Sverige så försvann det plötsligt och allt va lugnt. Det är absolut inget tecken på att du inte har känslor för henne.

Jag och min flickvän hade bott med varandra sen November förra året. Hon åkte hem i slutet av Juni detta år. Oerhört tungt som du själv sa där också. Men dagen efter. Så var det nästan över. Självklart var man ledsen när man skulle sova ensam men nu 2-3 veckor efter detta så mår jag bra och livet rullar på. Jag saknar henne varje dag. Dock lägger jag alltid upp en plan för nästa gång jag ska träffa henne, så jag har något att längta till.

En sak är dock ett krav. Du bör ha pengar. Mycket pengar ifall du vill att detta ska funka. Långdistansförhållanden är DYRA.

Sen så frågar jag gärna dig. Vad tycker du själv, är du kär? Känns som om du är kär i henne men du vågar inte riktigt inse det.

Nej hon slynar inte runt det kan jag konstatera till 110%, hon är trogen som mig och har samma värderingar, jag är 19 hon är 21, Och ja jag orkar nog fortsätta, jag tänker nog väldigt för mycket
Och ja, jag hade sex med henne första dagen och alla de andra dagarna.

jag är nog villig att flytta till slut, behöver bara mod och erfarenhet och jag har ej ett jobb, men det har hon.
Är riktigt pank men tjejen kan nog hjälpa till så jag kan hälsa på ibland.

Pirret i magen hade ajg första veckan vi pratade, och vi fortsatte snacka i 7 månader 8 timmar om dagen MINST. non stop och mådde jättebra, hade mina svackor med ångest för att det är en sånn stor grej.

Just nu när jag ej är med henne så saknar jag hennes närvaro men har ej stora "känslor" som pirr eller fjärilar eller nåt annat, utan vet jag älskar henne som hon är i sitt sätt och vill vara med henne, men ibland tvivlar man, när man är så långt borta

Ja jag vågar säga att jag är kär i henne, men jag tänker nog för mycket på det jag definerade som kärlek förut, pirr och fjärilar, svårt att acceptera att jag inte har det

Fråga gärna mera