Kul & kort teori om universum!

Ehhh.. nä, det är det verkligen inte. Och då talar vi inte filosofi utan konkret fysik, fysikaliska lagar etc...
Unviersum expanderar som det är idag, och det expanderar i en ökande takt, alltså accelererande, vilket gör att det går fortare och fortare i expansionen, och att yttre gränsen också rör sig fortare.

Men sen kan det ju vara så att vårat universum expanderar i något ännu större. Att våran lilla explosion till universum bara är en bråkdel av hela alltet. Typ: http://www2.flashback.info/scandinav...ad.php?t=80831

Nä, tyvärr - enda fallet det skulle fungera är om exakt likadana universa existerar utanför vårat, och då dessutom likformigt. Annars skulle avvikelser inträffa som inte sammanstämmer med dom uppmätta värden man får när man ser "hur" det expanderar. (alltså, idag likformigt, som om det inte existerar något utanför)

Nu fattar jag ingenting... Varför skulle det inte kunna finnas att ännu större iniversum som vårat big bang utspelades i?

Då skulle de mätningar vi gör på t.ex. ljuset störas och påverkas av detta universums gravitationskrafter etc... men det gör dom inte, utan det är fullkomligt perfekta mätningar, som bara tar med vårt universum.

Det var ju såhär man hittade och bevisade svarta hål första gångerna, men nu har vi iochmed det också förfinat mätmetoderna så att vi skulle se hur ljuset påverkades av dina "yttre" universum.

Det man först och främst måste inse är att före/innan Big Bang existerade varken tid eller rum. Universum expanderade alltså inte i någon rymd. Det är lite missvisande att använda ordet " explosion" eftersom man då tänker på att planeter och solar flyger iväg åt olika håll med olika fart. Det är inte himlakropparna som flyger iväg utan rummet självt som expanderar och på så sätt drar himlakropparna med sig åt olika håll.

För att knyta an till tidigare inlägg: Om man mot förmodan skulle få indikationer på att ett större universum skulle finnas utanför vårt genom att studera strålning eller liknande skulle vi istället få inkludera detta universum och dess strålning i vårt universum och slå ihop dessa två universum till ett, i och med att dessa "platser" kan integrera med varann.

Ordet universum är per definition "allt" och om vi inte kommer på något sätt att stöta på andra universa genom svarta hål eller liknande teorier får vi nog dras med detta enda universum som vårt hem.

En teori som lagts fram för att få det till synes ologiska - att tid och rum " bara" skapades vid en viss tidpunkt - resonemanget att gå ihop är Roger Penroses( jag tror det var han, rätta mig om jag har fel) teori om att kvantpartiklar några bråkdelar av bråkdelar av en sekund har gjort ett litet hopp bakåt i tiden och satt igång processen Big Bang.

Tja, jag struntar i om universum är onändligt eller inte men om det är det ger det helt klart roliga konsekvenser.

Om universum och/eller tid skulle vara oändligt så skulle allting möjligt, sanolikt och osanlikt, ske i alla varianter hur många gånger som helst.
Detta skulle resultera i att moral och etik blir överflödigt då det endast blir du som enstaka person som blir unik.
Det finns EVIGT antal av alla andra människor, ett evigt antal du och ett evigt antal Martin, men bara en jag, finns dom som liknar mig som det finns med alla andra, men dessa registerar andra tankar och det är relevant för mig.
Och
EVIGT-1=EVIGT
1-1=0
Alltså kan man då göra vad man vill mot andra utan att påverka något :-)

Jag funderade på det där med oändlighet, och jag ser det som det ända sättet att universum skulle vara odödligt.

oändlighet= balans