Veta kön på barnet, för att inreda rummet?

Var med på en skev diskussion för ett tag sedan som innefattade ett ungt par som ville veta könet på sitt barn. Det där om att veta eller inte veta har jag aldrig grubblat så mycket på, varje förälder gör väl som han/hon vill. Men det som jag störde mig på i det här fallet var anledningen, de ville veta könet så att de kunde inreda barnrummet därefter... wtf!

Jag kan väl knappast katogoriseras som någon jämställdhetsarbetare eller feminist, men i den diskussionen insåg jag att jag är rätt "pk" i dessa frågor. Själva tanken på att inreda ett barnrum i blått/rosa med bilar/dockor bara för att man väntar en son/dotter känns otroligt förlegat för mig.
Till en början är barnet en bäbis och det tar ett antal år innan barnet blir pojke/flicka och egentligen först då kan valet i "leksaksstriden" bli aktuell; genom att barnet själv kan välja.

Nu till frågorna:
1. Innan trodde jag att det (enligt mig) förlegade tänket om blått/rosa var en generationsfråga, att vi gick mot en mindre könsuppdelad tid avseende barnuppfostran. Nu börjar jag undra om det har med utbildning/klass eftersom majoriteten av mina bekanta+vänner (akademikertyper, stadsbor allesammans) tycker som jag och ovanstående exempel var arbetarklass/landsbyggd.
Eller är det en generationfråga fast amerikansk populärkultur motverkar utvecklingen? Vad tror du, går utvecklingen åt mer neutral barnuppfostran eller inte?

samt

2. Vill du veta könet på ditt kommande barn av ovanstående anledning?

1) Ja det tror jag
2) nej, knappast av den anledningen. Jag skulle nog väla att tapetsera/måla rummet i neutrala barnfärger och-mönster. Alltså varken prinsess- eller batmanprylar.

För det första. en kul frågeställning som är inbjudande för båda könen och inte exkluderande som så många andra trådar.

Jag tror (och det är min fördom) att typiska arbetarfamiljer där man håller kvar vi en strikt uppdelning av manligt och kvinnligt och där utbildningsnivån är låg, där är det fortfande ljusblått och rosa som gäller. Däremot tror jag aldrig att en arbetarfamilj skulle komma på tanken att ta reda på könet för att inreda barnkammaren men säkert välja typiska flick eller pojkleksaker väldigt tidigt. Paret i exemplet du tar upp låter som ett väldigt udda par. Har aldrig hört talas om något liknande. Jag är t.o.m emot att man ska ta reda på könet innan om det inte finns en medicinsk anledning till det. man ska vara tacksam för att man får ett friskt barn - det är det enda som gäller för mig! (Som förlorat ett barn som föddes med ett svårt och ovanligt hjärtfel)

Jag får känslan av att det är deras första barn det gäller, och att dom har en ganska bra ekonomi. Vet inte varför, men det känns som att människor som anser sig vara eller är rika lätt får för sig att ta reda på kön av den anledningen.

Jag personligen skulle vilja ha reda på könet bara för att jag är nyfiken och för att jag skulle vilja veta om jag ska kalla kulan på magen för ett pojk- eller flicknamn Blir ju faktiskt mycket enklare att planera också, om man tänker på kläder och alla andra tillbehör. Vet man vilket kön det blir så slipper man ju köpa neutrala färger på allt.

En kompis föräldrar var så inställda på att dom skulle få en tjej så under hela graviditeten kallade dom barnet för Therese. När min polare sen föddes och de fick se att det var en kille hade dom inte tänkt på ett killnamn än, så han hette Therese i typ 4-5 månader

Hahaha. Nej, jag är väl lite gammalmodig av mig, men så är jag ju äldre också. jag har alltid tyckt att det varit lite av tjusningen med att vara gravid - det att inte veta - att det blir en överraskning. Jag har inte bunkrat upp med massor av kläder innan heller och de gånger jag varit gravid så har jag alltid haft ett pojk och ett flicknamn i beredskap.

Hehe, ja jag och tjejen har också bestämt både kill- och tjejnamn Vi är båda nyfikna så vi kommer vilja veta vad det är för kön, och när vi väl vet det så finns det ju ingen anledning att inte använda vetskapen till att inreda och köpa kläder inriktat på kön, det känns ganska logiskt för mig.

Ja man tänker olika och det är väl inte fel? Var och en gör det som känns bäst för den. Huvudsaken är ju att man själv vet varför man tänker och tycker som man gör anser jag!