Citat:
Ursprungligen postat av -Info-
Det finns en sajt på Internet där man kan räkna på vilken summa man har rätt till varje månad:
http://app.socialstyrelsen.se/sacalc/DefaultJS.aspx
Jag räknade lite på de två exemplen i GP-artikeln och tyckte att summorna stämde hyfsat. Det är dock svårt att få exakta generella siffror eftersom bland annat barnens ålder påverkar beräkningarna. Liksom bostadens storlek. Men man ser i alla fall på ett ungefär vilken inkomst en ensamstående barn med X antal barn har rätt att ha.
Dock är det kanske inte så intressant för en familj där ingen jobbar från vilken kassa pengarna kommer ifrån. I dessa fall är det ju bara lite lek med ord. Slutsumman, och kostnaden för samhället, blir ändå ungefär lika. Och räknar vi på de totala samhällskostnaderna, som t.ex i exemplet med denna somaliska jättefamilj med 9-10 barn, så är det ändå ganska marginella skillnader. Det som skulle göra en stor skillnad är däremot om en eller flera i hushållet börjar arbeta.
räknade själv. problemet är att den tillåter valfri hyra, medan socialtjänsten i regel är rätt snåla. visst dom kan göra undantag så länge hyran är skälig, men men. klart är att barnbidraget och bostadsbidraget räknas som inkomst och således räknas av.
nja, det är av intresse att vissa bidrag räknas av vid försörjning mot norm. det gör att de ekonomiska incitamenten för arbete blir tydligare (även om bostadsbidraget förvisso är beroende av inkomst). nu är denna familj aningen extrem på alla sätt och vis, så möjligt att det ändå blir knepigt att tjäna på att jobba (mkt beroende på vilken hyra socialtjänsten är villiga att ersätta). men ändå.
Citat:
Jämfört med det mesta i Somalia är det nog lyxigt. Sen tror jag inte att det är så enkelt, om man är ung och bor hemma, att bara gå till socialen och begära en lägenhet och socialbidrag bara så där. De vill nog att man bor kvar hemma tills ekonomin ordnats upp. Fast jag har aldrig provat så jag vet inte riktigt...
Mja, lyx är relativt. De hade det nog rätt bra i Somalia, om än med somaliska mått mätt. De hade ju iaf ett hus där alla fick plats, vilket således säkert var större än huset här. Sen är ju svensk standard på alla sätt och vis annars än somalisk i övrigt, men men. Den uppfattning jag fått genom personliga möten på "plats" (annat land än somalia, men samma lika) är att sådant egentligen inte är så viktigt i slutändan (även om bekvämt alltid är bekvämt). Den socialt kapital forskningen någon hänvisade till för ett tag sen tog förövrigt upp vikten av det relativa måttet. har man det bättre än sin omgivning kan man uppleva det som bättre än att ha det bättre men sämre än sin omgivning. inte så förvånande kanske (särskilt inte i konsumtionssamhällen).
är du ung, bor hemma, dina föräldrar saknar försörjningsansvar och du övertygar socialtjänsten om att du inte kan bo där (egentligen ska det inte behövas) saknar tillgångar osv. så har dom enligt lag inget annat att göra än att ge dig pengar och boende. har dom inget boende får dom styra upp vandrarhem/hotell/vad som. å andra sidan verkar socialtjänsten i många fall vara mer intresserad av att vända papper än att kunna socialtjänstlagen. min personliga fördom är att eventuell positiv behandling av invandrare kommer av det faktum att dessa inte allt för sällan har någon som sköter deras kontakt med socialtjänsten som orkar styra upp skiten. själv är jag för lat för att ens ta pengar om jag så skulle ha rätt till dom. fan inte värt besväret.
Citat:
Fast det som sticker de flesta i ögonen är nog att denna somaliska jättefamilj är främlingar i Sverige, ingen i deras nära släkt har bidrag till Sverige än (kan man anta), och att man räknar med att de kommer leva på bidrag i många år framåt. De bara ploppar upp från tomma intet och ska plötsligt kosta samhället oerhörda pengar varje månad. Utan att ge igen så mycket.
Jo, men som jag tidigare påpekat i tråden bygger det på en missuppfattning av skattesystemet. inga föräldrar betalar för sina barn (nåja, missförstå mig rätt - någon annan än de arbetande kan per definition inte betala för dem), utan varje individ (nåja) bär (förhoppningsvis) sin egen kostnad med en initial skuld. om du har tio eller ett barn spelar således ingen roll - förutom i de fall då det påverkar kostnaden/barn på endera sätt. (sen påverkar väl det också sysselsättningsnivån osv med, men det blir för komplicerat för att jag ska orka med, du förstår vart jag vill komma ändå).