Varför är du du och jag jag, och varför är vi födda nu, och mänskliga?!

Jag hoppas vi skapar vårt eget syfte under vägens gång, att det förändras hela tiden.
Om det vore som en pastor sa att han trodde att det var, att Gud givit oss ett syfte redan,
då vore livet så meningslöst tycker jag,
eftersom det skulle betyda att vi inte kan skapa vår egen mening med saker och ting.

Tiden är definitivt en konstruktion, på många sätt. Att vi firar födelsedagar kommer ifrån borgarnas implementering av vällingklockan för att kontrollera hur länge arbetarna arbetade på gården. Att vi har 365dagar per kalenderår, att det inte är 100minuter på en timme, och så vidare, har alla sina historiska orsaker. Sen finns det som du påpekar, en upplevelse av tid, som skiljer sig åt mellan människor. Tiden går fort för dom som har roligt, men alla har inte roligt. När man ser tillbaka på sitt minne så märker man att man inte kommer ihåg alla vardagliga och rutinmässiga saker. Efter en helg då man inte 'gjort någonting' så har tiden gått fort för att man har inga 'större' saker att komma ihåg. En förälder säger åt ett barn att barnprogrammen börjar "strax" men för barnet känns det som en evighet eftersom "strax" var igår 5min när det är 30min idag. För den som har bråttom till festen finns det inte nog med tid, precis som för den som arbetar hårt för att nå en chefsposition på arbetet, men för hippien och munken finns det all tid i världen. Människor som fyller sina liv med meningsfyllt arbete har en mer värdefull tid än en arbetslös, en arbetslös fyller sitt liv med väntan och har således en mindre värdefull tid.

Tid är pengar, är en "orienterande metafor" säger Johnson&Lakoff i sin bok "Metaphors we live by". Med det menar dom att metaforen styr eller visar, hur vi tänker och handlar. Metaforer som hör ihop med den här orienterande metaforen är till exempel 'bara för att du skulle sminka dig har vi förlorat/tappat tid', eller 'jag tankade bilen förut samtidigt som vi åkte till affären, så nu har vi tjänat/tagit igen tid'. Som om det vore något man kunde hålla i handen och tappa bort eller hitta igen. Så är det inte i den objektiva verkligheten, om det finns något sånt, men i den sociala verkligheten är det definitivt så. Hela samhället är beroende av att vi har samma syn på tid. Här i Sverige kommer bussen 15.27, i Sydamerika kommer den 'någon gång på eftermiddagen'. Det fungerar här, det fungerar där, men att försöka ta en svensk busschaufför till Sydamerika eller vice versa, och man skulle se maken till kulturkrock.

Frågan är dock om konstruktionen av tid är totalt metafysisk,
eller om det verkligen finns något reellt att luta sig mot...

I vilket fall verkar tiden oerhört viktigt för vilka vi är som människor, och varför vi är. Vi kan bli nostalgiska över dåtiden, vi kan planera inför framtiden, vi kan resonera i nuet. Alla handlingar, och alla intentionaliteter, är riktade mot någon form av tempus. Det verkar som att vi inte kan släppa det helt och hållet, hur vi än gör. Jag försöker så gott jag kan, och det går ganska bra, jag kommer aldrig ihåg någonting jag gjort till exempel, men ibland blir jag tvungen att planera inför framtiden, och det gör mig ledsen. Alla begär är kopplade till antingen dåtiden eller framtiden. Nutiden är fri från begär. Därför försöker jag stanna i nutiden, men vardagen kräver att räkningar ska betalas, att kommer till skolan/jobbet i tid, och annat tråkigt och ledsamt.

Detta här är just väldigt svårt att definera, den här tiden. T.ex så om två personer gör exakt samma sak, låt oss säga kollar på en bra/dålig film. Ena tycker filmen är bra och andra tycker den är dålig. Då krockar tidens lopp, fastän det inte ruckas i "tidsrymden" så att säga. Den ena kan säga att filmen kändes kort, även om den va två timmar och den andra säger att filmen var en evighet. Såna saker får mig att tänka att vi inte uppfattar saker likadant, som jag skrev tidigare gällande upplevelsen av färger. Detta skulle i sin tur även kunna betyda att en minut för mig, upplevs som två för dig och liknande och detta skulle i sin tur betyda att "någon gång på eftermiddagen" kommer bussen, är "när som helst" för de som lever med det begreppet, och att det då också känns som "när som helst".
Jag tror ingenstans att det är år 2009 nu. Givetvis är det 2009 för oss som lever idag i nuet men om vi dör idag, är det inte 2009 imorgon. Med det menar jag alltså att tiden är abstrakt för den som inte behöver den. Själv försöker jag leva mitt liv dag för dag, men alla gånger går det inte pga det moderna samhällets krav på oss individer.

jag vet inte riktigt hur jag ska kunna formulera mig i min mening om tid, då det är ett väldigt stort och varierande ämne och blir man för djup låter det bara som hockuspockus