varför är de rika aldrig nöjda med det de har

Før att øverlevnadsinstinkten/behovet att konkurrera ut de andra i "flocken" och ligga med flest och bæst honor ær før djupt inpræntat.

Spelar ingen roll hur mkt pengar/makt folk har, finns alltid ett till steg på stegen sålænge som man tænker som individer och dærmed i grund och botten, egoistiskt.

Beklagar mina norska tecken, om det hjælper att veta så får jag betalt før att surfa flashback hela dagarna

Vad finns det för argument att det ligger till på det här viset?

Ett par bidragande orsaker kan väl vara att lycko-effekten av något som går bra avtar med tiden. Mycket bättre för den psykiska hälsan att vinna 25 lax i månaden i 25 år än samma summa på ett bräde.

Och merparten av människor föredrar att tjäna 8000 när andra tjänar 7000 än 9000 när andra tjänar 10000. Vi mäter mycket mer relativa skillnader än absoluta tal.

Precis, den så kallade habitueringseffekten. Har man en blomma i rabatten skulle det vara fint med en till, har man två skulle det vara fint med en till... Enda sättet att komma ur det är att vara nöjd med det man har, istället för att sträva efter det man inte har. Det finns oändligt mycket man inte har, att en sådan strävan aldrig har någon ände.

...och därför meningslös?

Överdriven generalisering, eftersom du inte visar något som helst bevis för att det är så.

Bill Gates verkar ju t ex vara nöjd och ger bort det mesta han tjänat.

Hmm, nja, kanske inte. Alla människor verkar jämt vara på någon form av resa, inre resor och yttre resor. Men jag tror, att om man inte är medveten om vad man gör, kan man vara på väg åt "fel" håll. Det kan man iofs inte veta på förhand, man kan alltid göra något som visar sig vara något man blev nöjd över i efterhand. Men om det är målet man siktar på, och inte resan i sig, så låter det inte som att man blir speciellt lycklig över resan man valt, eftersom det är en resa man valt, om det nu lycka är vad man är ute efter.

Ja, du har rätt. Människor är för inriktade på målen. Visst kan man ha mål, men det är själva "resan" dit som är det viktiga. Annars lever man bara när man når målen, som också snart övergår i längtan efter nåt annat.
Men alla har sin väg att gå, och ingen väg är fel. Och alla vägar leder förr eller senare till det som alla strävar efter. Frihet.

The much needs its more sa någon vis man

Girighet kallas det.