jag kan inte glömma honom

jag var i en relation när jag träffade honom,,Han såg väldigt bra ut och jag är en sådan att jag behöver få intellektuellt utbyte och det fick jag,,han var så att säga på samma nivå och vi fick bra kontakt..,

Sen hoppade vi i säng ett par gånger,,det störde nog honom enormt att jag hade pojkvän..så han ville inte rulla runt i sänghalmen med mig mer...med det som anledning.

Då gick det utför för min del..jag drömmer om honom,,jag tänker på honom..jag kan inte glömma honom...ibland råkar man se honom,,men det är i jobbrelaterade situationer..

Jag är väldigt kräsen och behöver verkligen det att kunna ligga på samma nivå i diskussioner och det är inte ofta man träffar någon som är så.
Jag kan dessutom vara väldigt kylig och ha lätt att ta distans till folk som jag tröttnar på.
Jag blev väldigt imponerad av honom,,att han fått mig att bli som en fjortis..Jag såg han "utanför" jobbet en gång...låtsades inte se honom,,visste inte vad jag skulle säga..

Jag förstår att det inte kan ha känts bra för honom att vara nr2..och nej det var inte rätt mot honom,,han verkar var en riktig pärla...Jag vet..det var fel av mig..jag hade gett upp den andra relationen för honom förstås..
Alla anledningar är onödiga,,han vill inte vara med mig..det accepterar jag

Men jag kan inte glömma honom,,det har gått ett halvår..Jag analyserar alla "would have,should have,could have" det maler på i huvudet,,jag tänker på sättet som han tog på mig på.Att han är så fin,,både inuti och utanpå..
Saker som han sagt..Det tar aldrig slut.....Ja jag vet jag är sysselsatt osv..men han finns i bakhuvudet iallafall..

min bästa väninna vet såklart om detta,,men jag hävdar att jag är "over it"..så jag har ingen att ventilera med om detta..

Det är som att han vände upp och ner på allt..Jag har aldrig träffat en sådan som han..Sen började jag tänka på att jag har aldrig blivit "dissad" på det här viset..Är jag intresserad kanske för att jag inte fick som jag ville?Förskönar jag saker och ting för mig själv så att jag tror att det är han jag vill ha,,fast det egentligen handlar om någon "princip"
Fast jag vet endå att han är väldigt speciell..

Jag kanske behöver avsluta yrkesmässiga band för att bli kvitt mitt hjärnspöke..det kanske spär på hela saken att se honom ibland..

Tack för att jag fått ventilera lite

Det är ju inte helt omöjligt att din dragning till mycket beror på att du inte fick som du ville för en gångs skull. Det är inte ovanligt att sånt kittlar.
Jag tolkar det som att du inte trivs i ditt nuvarande förhållande så som du skulle vilja.
Kanske bör du titta på det först?

[quote=Gibbledygook]jag var i en relation när jag träffade honom,,Han såg väldigt bra ut och jag är en sådan att jag behöver få intellektuellt utbyte och det fick jag,,han var så att säga på samma nivå och vi fick bra kontakt..,

Sen hoppade vi i säng ett par gånger,,det störde nog honom enormt att jag hade pojkvän..så han ville inte rulla runt i sänghalmen med mig mer...med det som anledning.

Då gick det utför för min del..jag drömmer om honom,,jag tänker på honom..jag kan inte glömma honom...ibland råkar man se honom,,men det är i jobbrelaterade situationer..

Jag är väldigt kräsen och behöver verkligen det att kunna ligga på samma nivå i diskussioner och det är inte ofta man träffar någon som är så.
Jag kan dessutom vara väldigt kylig och ha lätt att ta distans till folk som jag tröttnar på.

För mig som utomstående reagerar jag på att du bara i förbifarten nämner att du var i en relation .. alternativt att du måste sårat din dåvarande pojkvän.
Jag antar att han aldrig fick veta ..

Hade jag varit kille nr 2 hade jag varit livrädd för att bli din nya pojkvän med risk för att bli den som blir sårad nästa gång .. Du ger ett ganska kyligt intryck gällande din otrohet ..

Skriver inte detta för att du ska få dåligt samvete men .. försök se från hans perspektiv.. om allt varit omvänt.. du varit honom o han var i en relation. Hade du då inte kännt viss tveksam bli hans nya flickvän.. Du vet .. en gång otrogen alltid .. skulle du kunna lita på honom ..

Då du onekligen inte kunnat släppa honom ska jag ge dig ett råd.. Du är onekligen väldigt bra på att formulera dig i skrift ..
Jag själv lever idag i ett lyckligt förhållande som började med att en lögn från min sida ( gällde dock något helt annat ) .. Då detta uppdagades bröt han vår relation och var helt obeveklig med motivering att han inte kunde lita på mig ..
Jag skickade ett långt brev till honom där jag förklarde min kärlek till honom.. samt förklaring till mitt agerande .. Var ödmjuk o inte kall ..
Han blev jätteglad över detta känslomässiga brev.. Händer kanske inte så ofta ..
Jag föreslog sedan en fika .. Helt förutsättningslöst ..
Be honom att förklara hur han känner inför dig o situationen som uppstod .. o förklara att du respektar hans känslor o hans tveksamhet inför dig som eventuell flickvänsmaterial .. Lyssna .. var ödmjuk ..

På detta sätt får du ett avslut .. Kan bli bra som för mig alternativt inte ..
Ger han dig inte det svar du vill ha eller ännu värre inget alls .. måste du dessvärre acceptera detta o lära att otrohet inte är en bra start på en relation ..

men .. ingen är felfri såå .. Lycka till .. Du har inget att förlora på att redan nu skriva det där brevet ..

Vänta lite nu .. Missförstod kanske .. Har du en relation idag bör du lämna denna då du onekligen inte känslomässigt hos honom för att inte såra honom ännu mer .. Därefter kan du följa mitt råd .. kram ..

Tack för ett vettigt svar...Det är till stor del därför jag inte "gjort" något..jag dömer honom utifrån mig själv..För att jag vet att hade det varit omvänt hade jag inte sett den personen som pålitlig..Hade även tyckt att personen var väldigt falsk och ytlig.

En person med hög moral förlåter nog inte en sådan handling.

Det blev bara som det blev..och det visade sig att han var en riktigt trevlig prick..en sådan typ som man råkar på väldigt sällan.Jag tänkte kanske att det var en "oskyldig" grej..

Som jag skrivit tidigare så har jag väldigt svårt för att fastna för folk och tröttnar och glömmer lätt...och just i den här soppan så hittade jag en sådan fin människa..Min nuvarande relation hamnar i skugga av allt detta..då jag länge sedan,,om ens någonsin känt på det här viset.

Jag ska nog bryta den minimala kontakten så kanske jag kan "gå vidare".Han är värd mer än jag "gett" han.Jag förstår inte hur någonting så fel kan kännas så rätt.När man väl står face to face med honom så känns det så "hemma"

han ville antagligen inte ha en otrogen idiot till flickvän , klokt val av han.

Som någon frågade innan, är du kvar i din relation med han som du var otrogen mot?
I så fall borde du ju till att börja med att avsluta den relationen.
Samt att ja, jag kan förstå att han som inte ville mer gjorde som han gjorde.
En del folk har faktiskt en del moral kvar i samhället, och otrogenhet står ganska långt ner på listan av beundransvärda drag.

Så ja, glöm honom, gör slut med din nuvarande pojkvän och ta dig en funderare.

ja det förstår jag...jag kan inte glömma han iallafall

Ja jag är i den relationen ännu...var isär ett tag..sen tänkte jag att olycklig kan väl jag få vara eftersom att jag gjort någon annan olycklig..Självdestruktiv.

Att träffa någon som man tycker pratar om saker som är nya för en och som är intressant.
Så jag förstår precis vad du menar med att finna någon som stimulerar dig.
Själv blir jag oftast uttråkad inom tre minuter när jag träffar nytt folk.

Jag kände likadant för mitt ex (jag vet ju att du har läst om detta) och det är väl en av anledningarna till att jag har haft svårt för att avsluta den relationen.

I ditt fall, tycker jag dock att du kunde ta kontakt med mannen och be om ett samtal. Ibland måste man våga för att vinna. Fråga om han hade kunnat tänka sig en relation med dig om du vore fri.

Jag tycker dock att du skall avsluta din nuvarande relation (om den du finns kvar) innan du inleder något med den nya mannen om det skulle bli aktuellt.


Jag tror att om man är tillräckligt intresserad av någon så väntar man på den. Men att utsätta någon för att vara nummer 2 är inte snällt, det är att utnyttja deras känslor.


Att söka en ny relation under tiden man har en gammal är väl varken en ny företeelse eller något fel. Gränsen går väl vid agerandet.

I det här fallet är nog att få ett nej bättre än att gå och fundera. Det låter som om han gav dig ett ultimatum. Kolla om det fortfarande gäller.


Detta sagt om du vill ha mannen. Om det enbart handlar om att komma över honom så tror jag att det enda som funkar där är när du upptäcker en ny människa som du känner likadant inför. När du får en aha-upplevelse om att den förra inte var den ENDA på jorden. Fram tills dess tror jag att du kommer att ha mannen på piedestalen. Vi människor lyssnar inte på andra, vi måste själva uppleva saker innan vi tror på det.

Jag lider med dig då jag själv känner likadant och ännu inte funnit någon som kunnat resa sig över mitt ex under väldigt lång tid. (ett tips dock: flytta inte till en liten bonnhåla där månadens största händelse är att grannens bil har fått en mm-stor repa när han var i storstaden)

Här hade jag velat avsluta med lycka till men då jag vet hur det kommer att landa så låter jag bli.

Hehe,,nej jag ska inte flytta till nån bonnahåla.Nej det är inte sjyst att låta någon vara nr2..Jag hade gärna förklarat för honom om att det aldrig var menat så osv..

Han gav mig aldrig något ultimatum.Det hade aldrig varit något tvivel om vad jag hade valt förstås..Sen förstår jag också att man gärna inte vill ställa ultimatum,,att man kanske bara låter det bero och ser ifall personen gör det utan att man ber om det.

Ja det är ju inget bra som kommer ur allt det här..kanske att han har öppnat mina ögon och fått mig att förstå att det finns väldigt fina människor där ute,,något som jag tvivlat på länge.

Jag tror ärligt att han har glömt det som hänt,,tror att han ser på mig som en jobbrelaterad person endast,,så att vilja prata med honom elr dylikt efter 6 månader verkar ju korkat...All den här bra känslan har väl jag byggt upp i mitt eget huvud.

Du är fan helt blåst

Lösa problemen genom att hitta nästa aha upplevelse och glömma allt, snacka om att det är tomt i din hage.

Detta syftade till att man kanske i sina tankar tror att den här mannen är den ENDA som kan matcha ens intellekt.
Så länge man inte hittar någon annan som kan göra detta så är det självklart att man sätter personen på en piedestal och går och tänker mycket på honom.
Men, en vacker dag träffar man nån annan (inte nödvändigtvis någon ny partner utan en random person) som man känner samma stimulans av. DÅ blir man av med tankarna om att den första mannen är så speciell.