En annan jämställdhetsdebatt

MIN utgångspunkt är alltså att samhället är hyggligt jämställt då det kommer till kön. Det finns diverse problem som tagits upp i andra trådar, men på det hela taget är det väl ganska ok. Så tycker jag alltså.

Jag tycker att mycket av det som ömse sidor i den här debatten (Och främst de feministhatande) tar upp handlar om helt andra saker än om genus. Man kan ana en massa personliga besvikelser på det privata planet som har kopplats ihop och utgjort grund för diverse konspirationsideer.

En jämställdhetsdebatt i ordets verkliga mening kan inte bara handla om att sitta och kasta sten på varandra angående vem som har mest fel. Det leder inte till någonting. Vi har inga politiker eller myndigheter som ser till folket (Obs! Min värdering) och några lösningar kan de inte presentera heller. Därför anser JAG att en jämställdhetsdebatt borde handla om vad man gemensamt kan göra för att skapa ett så bra samhälle som möjligt utan förtryck och repression.

Jag hörde för några år sedan någon yttra att "I en diktatur FÅR man inte säga vad man tycker - i en demokrati får man...men det är ingen som bryr sig om VAD man säger.

Och detta ser jag som en orsak till att så många känner sig obekväma med tillvaron, letar syndabockar etc.

Vill man ha till förändringar så måste man ju börja spåna på lösningar som inte bara är uttryck för vad man själv känner just i stunden. Och man måste göra det gemensamt!

(Och nu lovar jag att inte starta några nya trådar på ett tag - äntligen har det blivit så pass svalt att man kanske kan sova!)

Du är själv misstänksam mot politiker som inte ser till folket och som inte har några lösningar? Men du ser alla som är misstänksamma mot just feministisk politik och feministiska politiker som konspirationsteoretiker med personliga besvikelser som drivkraft?

Tycker du inte själv att det är motsägelsefullt? Det är just feministiska idéer i form av politik som kritiseras, vare sig det gäller skattepolitik, skolpolitik eller sexualpolitik.

Men sluta nu! HÄR i detta forum är det antifeministerna som hörs och syns mest - självklart att man måste reagera då! Ingen har ännu talat om vad det är för "feministiska ideer" man pratar om! Jag tycker att en del kvinnor i sin iver att konkurrera med män, gjort sig till män, blivit som män och alltså precis lika förtryckande, men fortfarande är det ett över-underordnad system som förordas - sedan skiter väl jag i om den som snackar kallar sig feminist eller inte. Det är ju idéerna som räknas. Jag har aldrig funnit det särskilt kreativt och klokt att försöka materialisera en djävul. Det handlar inte om människor av det ena eller andra könet detta - det handlar om strukturer och system som man måste bekämpa!

I en annan tråd har jag reagerat mycket och länge p.g.a. att man har en sådan respekt mot en sörjande moder att man accepterar att människan tillsammans med andra lyckats få igång ett saftigt drev med uthängning av tre av mig fullkomligt okända män där man utan att ha några som helst bevis påstår att de gjort sig skyldiga till mord. Så snacka inte om att jag bara slåtr vakt om kvinnor! Du behöver nog känna mig lite bättre innan dess!
Hade en man betett sig som denna kvinna så hade han åkt dit så det rykt om det kan jag lova!
Man får väl anpassa sig til de situationer man befinner sig i, försöka balansera så att det finns något vettigt att diskutera. Att bara sitta och spy rakt ut på allt och alla som man "tror" en massa om - hur klokt är det?

Just nu på radio p1 talar man förresten om "könskriget" just nu!

Personliga besvikelser drabbas alla människor av. De som ansluter sig till radikalfeminismen kanske blivit ratad av någon man eller dylikt?



Problemet är att det är just det som radikalfeministerna gör, "kastar sten" på männen. Om radikalfeminsmen städades ut från statsmaskineriet så skulle det bli betydligt lättare att föra en dialog om hur BÅDE män och kvinnor kan få det bättre. Utgår man från hypotesen att kvinnor är missgynnade p.g.a. männen så upphör grunden för en dialog.

Så länge radikalfeminismen tillåts härja fritt är det devisen "släpp ingen jävel över bron" som gäller för min del.

Tyst! Lyssnar på könskriget på p1 nu - slå på radion du också så har vi något att prata om sedan.

Don´t hush me bitch! Vet din plats kvinna!

Slick, slick, vift vift

Jag har aldrig påstått att du bara slår vakt om kvinnor?? Du förväxlar mig inte med någon annan? Det där fallet som du är engagerad i verkar var en jäkla röra som jag inte har någon koll på, men det handlar väl om vantro kontra vetenskap, logik kontra känslor och individen kontra kollektivet. Sådana frågor handlar också kritiken mot feminismen om.

Om du vill ha exempel på hur feministiska ideér står emot rättsliga principer som jag anser sunda, vetenskaliga, logiska och individbaserade, så kan du med fördel studera tråden om HD:s bedömning av våldtäktsdomarna.

Feminister, som de partipolitiskt engagerade i FI, som journalister i feministiska nätverk, som inom universitetsvärlden m.fl vill förändra vår syn på våldtäkter i en rättsosäker, känslobaserad och kollektivistisk och till och med socialistisk riktning. För den sakens skull så utnyttjar de den allmänna opinionen som de matar med felaktiga fakta, vantolkningar och propaganda. Syftet är att påverka samhället i en politisk riktning de anser vara lämplig.

Tar bara upp det här med våldtäkter nu. Det är jävligt att män kan komma undan med våldtäkt eftersom det sällan finns några vittnen eller bevis. Det är precis lika illa om en man döms utan skuggan av bevisning utifrån att man bara "tror" på en kvinnas ord, men frågan är - är det så det går till?

Låt oss säga att en kvinna kommer in på sjukhus med ett helt söndertrasat underliv - är det då normalt att misstänka att hon varit med på detta? Även om hon följt med killen hem, varit utmanande klädd etc? Tycker ni verkligen att det behövs ytterligare bevis även i ett sådant fall? Det måste väl även här gå att döma någon på övertydliga indicier?

Svenska mäns våld mot kvinnor ja... ett bekant ämne.


Det går, och det görs. Det verkar här som om du tror att det inte görs - en totalt felaktig bild. Om du bygger din syn på saker och ting på saker som är direkt felaktiga är jag inte rädd för att vara först med att säga du bör revidera hela din världsbild.

Jag ställde en fråga! Även om den var implicit så undrade jag över hur män såg på detta här! Är det fel att ställa frågor då man inte vet vad andra tycker? Är det bättre att bara "tolka fritt" och sedan tala om vad man tror att andra tycker, som om man visste?

Och detta mästrande hela tiden: Du bör, du borde, du ska blablabla...fri diskussion, jämlikt?

Jag vill bara göra dig medveten om hur åtminstone jag tolkar det du skriver här. Du har definierat svenska män som 1) något som behöver en "lösning" 2) repressiva förtryckare. Ingen bra början.

Vi har politiker som bedriver ett massivt genusmaskineri. Högskolor, myndigheter, statsfeminism, nere och rotar i folks privatliv och morötter och piskor. Vad det låter som är att du inte tycker att det här är tillräckligt - när det i själva verket är problemet.

Min lösning är enkel. Lägg ner hela jämställdhetsmaskineriet. Nu. Direkt. Det är det systemet som är repressivt och förtryckande.