En sista undring bara...

Hur kan man sitta och diskutera att feminismen är för bedrövlig eftersom den skyller alla missförhållanden på "könsmaktsordningen" när man samtidigt själv kan skylla allt möjligt på feminismen?

Och det där med att man om och om igen ifrågasätter varför feministerna inte gör det eller engagerar sig i detta - varför engagerar man sig inte själv om man tycker att det är viktigt?

den dagen frugan byter bildäcken - den dagen börjar jag engagera mig

Därför att den variant av feminism som finns i Sverige idag har försämrat livsvillkoren, framförallt för män/fäder, men även för kvinnor och barn.

Skylla på feminismen? Själv har jag varit mycket konkret och specifik i min kritik och i min åsikt att radikalfeminismen är en samhällsfarlig ideologi.

Jag anser att de som talar om feminism och jämställdhet och vill föra den till politisk nivå är skyldiga att redovisa hur de definierar ordet "jämställdhet". Betyder det att hjärntvätta dagisbarn, kvotera in kvinnor i privata företag, upphäva människors beslutanderätt över sina liv och kroppar?

Eller finns det andra mer liberala och individinriktade alternativ? Jag anser egentligen att feminsmen inte behövs alls. Vi är alla framförallt människor, inte kön. Och man ska ha i åtanke att det finns starka grupper som tjänar makt och pengar på att vidmakthålla myten om den förtryckta kvinnan. Politiker, genusteoretiker, mediafolk, advokater... The list goes on...

Mycket enkel fråga att besvara.

Det som påverkar ens vardag engagerar. Om vi inte hade levt i ett statsfeministiskt land som tog könsmaktsordningen för given och som påstod att feminismen var ekvivalent med jämställdhet så hade jag inte brytt mig mer om feminismen än om scientologin.

Nu är det inte så - Sveriges statsapparat är radikalfeministisk.

Klart man engagerar sig - resonemanget är ju flippat.

Gör faktiskt någon det?
Det jag har sett är att folk blir besvärade över det som uttalade feminister har direkt skapat (i olika former av juridiska auktioner). Det finns knappast några uttalade förespråkare för könsmaktordningen som fått juridiska autioner godkända. Däremot har jag flera gånger stött på att skällsordet "förespråkare för könsmaktordningen" har utdelats en handfull gånger då uttalade feminister blivet motsatta.
Engagerar mig själv i det feministerna struntar i. Dock är det ju inte att feministerna inte bryr sig som stör folk, utan den falska marknadsföringen om jämställdhet (tror jag påpekade tidigare att i så fall står alla grupper som vill skapa en förändring för jämställdhet).

En sista undring? Debatterna och frågeställningarna tar aldrig slut. Likaså är det med engagemanget i ett demokratiskt land. Några år var jag politisk aktiv i ett parti, numera är jag ibland aktiv i ett annat parti men relativt sällan, den mesta politiken för jag via debatter på nätet. Nej, försök förstå att du kan undra saker i morgon och i övermorgon också.

Jag vill inte ha feminism i samhället jag lever i. Jag vill sköta mig själv och låta andra människor få chansen att sköta sig själva.

Jag sköter redan mig själv och jag är inte rädd för feminister heller. Eller för blå tekannor som flyger i omloppsbana runt jorden. Däremot är jag rädd för människor med extrema och fanatiska åsikter.

Jag måste va dum som inte riktigt hajjar vad du menar - men, jag tror du menar att det finns folk här som sitter och rackar ner på feminsm, och feminister, utan eg engagera sig i frågan? Eller har jag fel?

Svaret är enkelt. De passar män illa att framstå som offer, speciellt offer för kvinnor. Det vore socialt självmord inför både män och kvinnor. Förväntat AKTIVT stöd bland män = obefintligt?, Aktivt och passivt stöd bland kvinnor = obefintligt?

Jag sitter gärna här å spyr galla - men jag skulle dra mig en och två gånger för att skylta med mina bittra känslor kring kvinnor och kompromisslösa feminister. De är inte kul att höra på och det skulle bara missgynna mig.

Anledningen att det är lättare att va kvinnlig feminist är också enkel. Det kvinnliga könet äger fördelen att få vara offer utan att bli osexiga eller missgynnade öht. Visst, där har stora landvinningar gjorts.. förr i tiden ansågs väl feminster som hotfulla och ofogliga - med risk för att inte få sig en försörjare. Jag skriver ingen på näsan här utan är bara 99,99% säker på min beskrivning ringar in problemet.

Många så att säga "radikala" feminister brukar inte gilla arabiska och eller muslimska kvinnor. Många av dessa feminister ylar att det finns inget kvinnligt eller manligt. När jag hävdar motsatsen, kallar dessa feminister mig för sexistisk.

Det verkar som om vissa feminister vill inte att kvinnor skall vara kvinnliga eller känna sig kvinnliga. Och männen då? Vissa feminister vill att männen skall vara mjuka och feminina, (kanske då lättare för feministen att "tämja" mannen till sådat hon vill att mannen skall vara).

Vem vill ha androgynt samhälle? Kanske sådana feminister som är inte kvinnliga själva, då önskar dom kvinnliga kvinnor så långt pepparn växer. Avundsjuka kanske?

Många feminister har fanatiska åsikter om feminismen, kvinnor och män. Särskilt vi araber råkar ofta i feministernas klago-sång. En sak som är säkert, det är det att många radikala feminister är rädda för Islam, men muslimska män gillar dom iaf.

Som ni ser, jag är inte feminist, inte på det sättet väst-kvinnor är. Kommer aldrig att bli väst-feminist någonsin, hoppas jag iaf.

Varför tror du annars att det finns kvinnor och män? Varför är vi olika? Den kvinnliga och den manliga varelsen samspelar med varandra och bildar familj, skaffar avkomma och fördelar själv hur man vill leva, med manligt och kvinnligt....bla blaa...

OT
Förresten, är du TS? Du låter lite likadant, inte mycket, men lite iaf. Och du är det, då vet du även vem jag är. *ler*

Om jag är TS? Fattar inte frågan? Ett långt inlägg om absolut ingenting? Du är inte feminist? Du har räknat ut att det finns biologiska anledningar till att det finns skillnader på kvinnor och män? Du påstår att vissa feminister inte anser att det finns något kvinnligt/manligt, att de inte vill att kvinnor ska vara kvinnliga eller känna sig kvinnliga och att de vill ha mjuka och feminina män för att mjuka och feminina män är lättare att tämja, att de är rädda för Islam, men gillar arabiska män?

Jaha?

Får väl kontra lite enkelt då med att det finns vissa muslimska kvinnor som inte kan skilja mellan biologiska och sociala/kulturella skillnader och som har en ide om vad som är kvinnligt/manligt och att de tror att kvinnlighet handlar om yttre beteenden. Dessa ogillar i många fall en grupp av män som de kallar feminina och de är skiträdda för att mindre feminina kvinnor ska sno deras maskulina män.

Och så finns det som sagt de av båda könen som är rädda för att få den där blå te-kannan i huvudet om de går alltför högt upp på ett berg - ja te-kannnan i omloppsbanan alltså.

Man kan ju diskutera fördomar och rädslor i det oändliga men det skulle vara kul om du kom med lite fakta om radikala feminister och vad de tycker, tänker, anser etc. Hur många radikala feminister känner du, vilka källor har du?

Vad jag tror är att du och jag inte har samma uppfattning om vad som är kvinnligt/manligt. Jag tror inte heller att du tänkt särskilt mycket innan du skrev ihop det här svaret och det kan (Fast det är bara min fördom) ha att göra med att du tycker att det är okvinnligt att tänka också, att kvinnans hjärna är ganska överflödig och att den huvudlösa Nike är precis det alla män vill ha. Nu vet ju jag att de flesta riktiga män som inte går omkring och är skiträdda för att bli ertappade för att vara "mindre" manliga och som dessutom har en viss intelligens, föredrar kvinnor som kan matcha dem och som har något mer att ge än 2.5 samlag, två avsugningar och tio ave maria per vecka.

Det finns kvinnor som är väldigt trygga i sin kvinnlighet, som definierar kvinnlighet själv och som inte behöver ta till diverse knep för att fånga en mans intresse och som därmed är intresserad av mannen som man, inte som försörjare eller buffert gentemot samhället. Dessa kvinnor har inga problem med att det finns feminister eller maskulinister. Dessa kvinnor blir istället smått roade av hela den här föreställningen som är lite av storm i vattenglas och de skrattar tillsammans med de riktiga männen som känner precis samma...

Och så finns ju hela gråskalan däremellan...alltså mellan din bild av vad manligt/kvinnligt är och min bild...det finns olika uppfattningar alltså...och det gör det i en mängd olika frågor...vet inte om det kom som en nyhet, men för säkerhets skull påpekar jag det i alla fall...

Ja, språkförbistringen är nog ömsesidig för jag förstår inte vad du säger heller. Vill inte män utmåla sig som offer? Har jag inte märkt på det här forumet i alla fall. Att du är bitter mot kvinnor är ju ledsamt, men det är ju ditt problem inte feminismens och menar du att det är ett historiskt och avdankat problem detta med att feminister skulle uppfattas som ofogliga och hotfulla? Så trodde jag också tills jag kom in på det här forumet. Då fick jag tänka om. Inte för att jag tror att de värsta gaphalsarna här är representativa för män som grupp, men jag blev förvånad över att NÅGON kunde ha de här stenåldersuppfattningarna kvar.. Det är ju nästan det enda intressanta att studera här, alltså att det faktiskt finns män och kvinnor som fortfarande har den här svartvita synen på manligt/kvinnligt.